VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sviken och rökfri…eller?

På natten den 14 oktober fick jag besked om att pappa åkt in med andnöd akut till lasarettet och att man misstänkte KOL trots att han inte rört en cigarett på 24 år. Samma natt bestämde jag mig för att sluta röka.
 
Det var ett beslut som legat och grott i flera år eftersom rökning egentligen rimmar väldigt illa med min livsstil men jag har helt enkelt inte varit tillräckligt motiverad…tidigare..
 
Många har undrat hur det går för mig och jag har bestämt mig för att vara helt ärlig. Det är faktiskt inte ett skit jobbigt mer än när det är fest.. och det händer ju att det är..
 
Under månaden som har gått har jag inte rökt en enda cigarett i veckorna men det har hänt att jag smakat någon när det har varit extra festligt. Förlåt mig för detta men jag är ju inte mer än människa..
 
De positiva effekterna av att vara i princip rökfri har inte låtit vänta på sig.
– Jag har redan ett bättre luktsinne
– Jag har redan ett bättre smaksinne
– Jag luktar inte rök
– Jag behöver inte hitta på ursäkter för att få tillfälle att ta en cigg
– Jag behöver inte be om ursäkt för att jag röker
– Jag behöver inte skämmas
– Jag har redan toppat min kilometertid i joggingspåret
– Jag är nöjd med mig själv och känner mig sundare och fräschare
– Jag har inte gått upp i vikt
 
Strax efter att jag tagit beslutet kontaktade Charlotta, en klasskompis från grundskoletiden, mig för att ge mig lite pepp. Faktum är att jag tyckte det lät hemskt när hon sa att hon var en fd. nikotinist men det är ju precis det fd. rökare är..
 

 
Charlotta hade läst flera böcker när hon slutade röka men det var just en som hon gärna lånade ut till mig. Eld utan rök av Charlotta Zweigbergk. Jag har precis börjat läsa den och ser så fram emot att plöja igenom hela nästa gång jag har en härlig slapphelg.
 
När jag ändå är inne på grundskolan och Charlotta måste jag bara berätta att vi båda förmodligen har älskat OCH hatat Peter Jihde genom hela grundskoletiden. Jag gick nämligen 9 år i samma klass som Peter och Charlotta gick i vår klass i 6 eller 7 år vill jag minnas. Jäklar vad det sved de gånger hon brädade mig ;-)! Kanske är det hennes sätt att ge tillbaka lite gott för den gång mitt hjärta brast i åk 6…. Till Charlotta vill jag därför säga stort tack för lånet av boken OCH att det  är lugnt.. Jag har kommit över Peters svek för 30 år sedan!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna