Ni vet det där med att få sitt FÖRSTA barn ? Man lever i någon sorts bubbla där allt är så nytt och häftigt ! Ingen kan förstöra din bubbla och du är isolerad från omvärlden .

Du varken hör eller ser människor utanför din första barnet bubbla … inte bara utvecklingen är nytt och häftigt , dom första kläderna och skorna , alla prylar . Listan kan göras lång .

När jag väntade  Mirabelle för 6 år sedan var det så häftigt att få gå länge i varenda bebisbutik i sthlm och då menar jag verkligen varenda en besökte jag och prickade av mina miljoner listor på vad jag behövde inhandla till min första bebis .

Det blev självklart saker som idag står bara nere i källaren och skräpar . Hälften av sakerna användes aldrig , men bara för ATT det var min första bebis skulle jag ha precis alla onödiga saker som aldrig skulle kommas till användning ! Så är det.

Och ALLT skulle vara rosa . Till och med sophinken. Allt ! En rosa liten bebis så var det bara.  Punkt .

Med första bebisen prickade jag typ av minsta lilla rörelse i bloggen med datum och bilder.  ”Ooopsie nu vände hon sig en halv millimeter , detta ska förevigas ” , och så fortsatte det tills bebisen började bli äldre och fick sitt första syskon !

Alltså när jag ser tillbaka så finns varenda liten spyfläck förevigad typ . Man hade både mer tid och bara ETT barn och det var en Wow – känsla att ha sin första bebis .

Bebisen ägde 11 par skor när hon föddes vilket kanske idag inte skulle vara det jag skulle prioriterat först 😉

Idag sitter jag hemma med tre barn , varav ena är bebis . Eller inte så länge till men kallas bebis dock . Med henne hann jag knappt hinna köpa ens en mössa innan hon var ute !

Hon fick ärva LITE (har slängt allt ) av det som fanns kvar . Och hon har knappast fått 11 par skor i välkomstpresent , och jag har knappt hunnit minnas hur gammal hon är idag ? Jag glömmer jämt att hon blir äldre , har missat varje månad att uppdatera hennes utveckling och framsteg , men det känns inte lika wow som första gången !

Jag har inte ens tänkt på att hon fyller 1 år om en vecka typ ! Jag kom på det nyss … ”just det hon är ju snart 1”.

Hennes månader av utveckling har bara flygit förbi . Det känns så annorlunda från barn 1 till 3 barn .  Iallafall för mig . Allt känns så naturligt denna gången. Och inte lika intressant alls . Det är inte alls den där känslan ”ååååhhhh hon har fått ett svullet tandkött snart kommer tänderna ”-känslan.  Nej nu är det mer ”jaha nu kom tanden ” -känslan.

Det är liksom inte lika magiskt !

Däremot tycker jag alla graviditeter varit likadana när det kommer till den där häftiga känslan.  Att vara gravid skulle jag kunna vara hela mitt liv om jag slapp föda flera hundra barn och slapp må så illa och vara orörlig , men äventyret med ultraljud osv är nog en riktig kick och det bästa som finns !

Vad tycker ni ? Hur känner  ni ? Samma för er ?

Chloe nyfödd exakt den minen gjorde jag när jag kom på att hon ska ha 1 årskalas snart … vart tog den här lilla knäppa tysta bebisen vägen ??

Nu är hon rörlig och låter mycket.