mina tankar och funderingar.

Annons

Respektera att vissa vaccinerar!

Grejen är att oavsett VAD jag kommer skriva och berätta om MINA åsikter kommer ändå 16789 mammor ha andra åsikter och en del HATISKA åsikter så man nästan skulle kunna tro att de försvarar sitt egna barn.

Att vaccinera sina barn är en lika het diskussion som det eviga genussnacket,oavsett vad jag tycker och tänker kommer inte jag få ha ”rätt” ,för ”dom andra” vinner kampen emot mig!

Igår blev det liv i stugan. 

Min bebis fick sitt första vaccin på Bvc och jag likt annat brukar föreviga sånt på mina sociala medier. Ni hörde det , MINA sociala medier.

 Jag vet att man får utstå mycket som offentlig person och jag vet att alla inte kan tycka lika. Men jag trodde aldrig att man skulle vara så oeniga när det gäller liv och död , vaccinationer i sverige ! 

Ellion är mitt första barn som vaccineras emot ROTA viruset som det heter. Eftersom denna vaccin började erbjudas  gratis på Bvc för bebisar sedan 2,5 år tillbaka är det ”nytt” , men gammalt i sverige. Det kostar annars 800 kr per dos om du inte har turen att bo i Stockholm. 

Hade det funnits förr hade ALLA mina barn vaccinerats mot detta!

I sverige dör man inte av rota viruset men du kan bli svårt sjuk och sjukhusliggandes i veckor , och vem vill det?. Har du syskon som drar hem bakterier är du i riskzonen. För det är en kraftigt svår magsjuka. Det börjar så.

Det är en magsjuka som förvandlas till en mardröm.

 För mig är det en självklarhet att ta del av bvcs vaccinations program, jag hade ingen aning om att det var SÅ många som är emot detta. 

Varför dra hit massa sjukdomar? Ja, jag vet nu ska folk börja predika om biverkningar. JAG VET! Jag har ögon , jag är inte dum i huvudet. Jag kan läsa. Allting ger biverkningar till och med alvedon. Filmjölk också. Allt innehåller ”skit” på något vist.

Men vet du vad, hellre biverkningar som inte ger men för livet än att kämpa för sitt liv! 

Man är väl mer elak om man låter sitt barn insjukna i en massa sjukdomar än att försöka skydda den emot sånt. 

Försök inte ens läxa upp mig kring detta vaccinet för JAG väljer att mitt barn ska vaccineras! Du får jättegärna tycka likt de andra pekpinne mammorna att jag typ stoppat i han jävulen nu eller något . För det är nästan det man tolkar det av denna hetsen kring vaccin.

Jag la upp som sagt en bild och en video igår där den där procenten hatiska emot vaccinations mammor printade min bild och började sprida den på sociala medier om hur hemskt det är att jag varit på Bvc och vaccinerat han. Tragiskt ? Svar : JA!

Tycker alla ska sköta sitt och respektera oss som hellre vaccinerar oss likt många andra (sen urminnes tider) för att undvika att drabbas av sjukdomar. Som Bvc sa , om du tex inte vaccinerar ditt barn emot mässling. Och barnet får sjukdomen blir man i princip hjärndöd,med vaccin har du skyddat dig iallafall så gott det bara går.

Vad jag inte visste heller var att många av mina vänners barn insjuknat i rota viruset och det varit en hemsk kamp för dom! 

Pga att vaccinet ”inte fanns” när deras barn var små. Att höra hur mina vänners barn mått och varav ena idag inte ens är sig själv efter rota viruset känner jag att jag valde rätt.

Alla mina barn vaccineras enligt bvcs ordinationer och så kommer det bli. 

Sedan när blev Sveriges mammor så hatiska emot vaccin ? 


Vaccinet ges i munnen som droppar i två omgångar . 

Annons

Varför jag valde bort amning.

Jag förstår att en del är nyfikna varför bebisen inte ammas trots att det egentligen inte angår någon annan än mig. Men eftersom jag gärna delar med mig av mina tankar så ska jag berätta!

Alla mina fyra barn har i princip enbart fått ersättning från start.

Barn nr 1 – Mirabelle, mitt första barn och jag visste INGENTING om varken förlossning, amning eller något över huvudtaget. Jag visste såklart att ”man ammar” sitt barn, men trots att jag inte ens hade fått min bebis kände jag obehag av tanken och jag vet inte varför. 

Det är världens naturligaste grej och ”alla” gör ju det, men JAG kunde inte få den där känslan alla andra hade! 

Jag kände avsky innan bebisen ens var född. FÖR MIG kändes det så fel. 

Men eftersom jag inte visste något annat än det och jag var ”tvungen” att amma för bebisen skulle ha mat och jag visste inget om ersättning osv så började jag att amma på BB för att snabbt ett dygn senare få sååååå ont! 

Så ont att det rann blod, det rann blod i plastnappen,bebisens mun var fylld med blod varje gång. Ja, jag gjorde allt man skulle med att lufta blablablabla allt jag blev tillsagd!! 

Fick extra hjälp osv , men det fortsatte göra så ont att det blev ett stressmoment varje gång hon skulle matas!

 Jag tror att hade jag fortsatt hade jag nog skapat någon sorts ångest kring detta.

Såren blev till var, gult var rann,såren gick upp, jag såg inget fantastiskt med detta tills personalen bad mig ge ersättning till slut. 

Vilken lättnad för kropp och psyke! I 12 dagar ammades hon innan jag gav upp och fortsatte med ersättning .

Barn nr 2- Angelina , jag visste redan hur hemskt det var sist och förväntade mig samma helvete vilket skedde.

 Nu visste jag dock mina alternativ men jag valde att ge amningen ännu en chans . 

Denna gången pumpade jag med en elpump varje gång jag fick sår och i 3 veckor höll jag på att pumpa och halvt amma tills det sa stopp!

 Mina bröstvårtor skulle kunnat trilla av,det var köttslamsor. 

Jag gillade aldrig att amma men jag valde trots det att göra det för ”samhället” ville det. Det ”är” ju det bebisen bör äta säger dom. 

Barn nr 3 – Chloe , efter två barn och dåliga erfarenheter så var jag verkligen sjukt trött och skeptiskt emot allt vad amning hette. 

Denna gången kände jag rent av panik och ångest att återigen kämpa kämpa kämpa med personal runt mig som trycker in bebisens mun och jag biter mig hårt i läppen för att ej gråta av smärta. 

Jag sa inget och forsatte plåga mig i tysthet, min bebis skulle få vad samhället anser den ”bästa” maten.

 Denna gången var det värst. Det gjorde så ont ,det blev sår ,det blödde massor, kändes som man hällde salt på öppna sår. 

Jag bad om ersättning men personalen kämpade och övertalade  mig att amma vidare,jag bad om Amningshjälp osv allt för att lyckas för ”samhället”,för att man ”måste” amma sitt barn.

 Denna gången skulle barnet inte få ersättning jag skulle klara det trots att jag inte ens kände mig bekväm med detta! 

En natt var mina bröst så trasiga att jag valde att ta fram flaskan för natten och vila dom,dagen därpå skulle jag amma och bebisen totalvägrade!!! 

Jag kämpade och kämpade men hon skrek och skrek och skrek….. Efter flaskan! Där tog den historian slut. Tre dagar lång .

Barn nr 4 – Ellion 3 veckor gammal har fått ersättning sedan dag 1. Jag har ammat vissa kvällar när barnen lagt sig och tid finns(typ 2 gånger), jag testade amma en gång på sjukhuset men han totalvägrade trots att jag kämpade.

När han föddes togs han ifrån mig direkt och in på neonatal, när vi sågs igen var han 6 timmar gammal och han hade fått ersättning av personalen. Denna gången hade jag velat i 9 månader om jag skulle direkt från starten tacka nej till amningen eller försöka tvinga mig själv att vilja amma som alla andra ”normala” människor , för i andras ammandes ögon ,Bvc och BB är man onormal som väljer bort amning. Eller det är 2016,så en del har börjat acceptera läget men fortfarande är det en stor hets kring amning.

 Jag blir stressad och illa till mods att behöva göra något som gör mig riktigt osäker och obekväm (jag vet inte varför), men jag kom fram till timmarna innan snittet att amma! Denna gången ska jag vara som ”alla andra”. 

När han sedan vägrade och vägrade jag gjorde allt för att han skulle. 

Det gick inte ,han ville verkligen inte,han hade vant sig vid ersättningen personalen gett han. Trots det kände jag någon sorts lättnad att det inte var JAG som valde bort amningen ,det var HAN. DOM. Stressen och pressen slapp jag känna nu,trodde jag! 

Innerst inne kunde inte mitt samvete sluta äta upp mig med tankar som snurrade att jag ”måste” amma och det kändes så dåligt och fel att jag inte ens hade gjort det denna gången . 

Personalen tjatade och tjatade och jag hade nu vid detta laget försökt intala mig själv att ersättning är minst lika bra som amning ,mat som mat,bara bebisen blir mätt. Jag kunde inte släppa skuldkänslorna att jag gav upp så lätt denna gången fast jag avskyr att amma själv, jag försökte  vid några tillfällen hemma men det gick ej så bra det heller, jag kände att barnet vid detta laget var så van vid mycket mat och ersättning att amningen ratades såklart av han. 

Jag släppte skuldkänslorna på något vis trots att de ibland dyker upp. 

Att jag valt att inte amma denna gången har många fördelar också,dessutom vet jag inte hur amning med fyra barn skulle se ut om jag ska vara ärlig, hur skulle jag hinna sitta i timmar medans de andra röjer bråkar eller behöver mig samtidigt ??? Det gåååår inte,hur jag vridit och vänt på tanken. På morgonen hinner jag knappt med att kissa, bebisen matas i vagnen på väg till skolan.

Så, där har ni svaret varför jag ej ammar denna gången. Tyvärr är amning en ångestfylld sak för mig som får mig att hata allt och mig själv ,det skapar en inre kaos och stress för mig och jag skapar något sorts hat. Det funkar inte för mig oavsett hur mycket jag många gånger försökt rannsaka mig själv kring detta. Jag har önskat att jag skulle känna som ”alla andra” men något tar emot , men sålänge mitt barn växer och mår bra är alla sätt bra,dessutom kan syskon hjälpa till.

Annons

Mer snittade barnmorskor!!!!

Som ni säkert läst hundra gånger var detta mitt tredje planerade snitt, IOM att det var tredje gången jag besökte en operationssal för att ta ut en bebis så var jag väldigt rutinmässigt van vad komma skall och visste i detalj hur allt skulle gå till, därav kunde jag önska mig mycket denna gången och hur jag ville ha det!

I en operationssal är det uppemot 10 personer som står runt dig, narkosläkare/sköterskor,barnmorskor,undersköterskor,barnläkare ,läkare , osv! 

Alla utbildade inom kejsarsnitt och operation och de har antagligen varit med om en hel del operationer. Men det garanterar inte att någon av dessa har eraferhet kroppsligt av kejsarsnitt och vet hur patienten mår eller känner inför alla stick och hugg.

Jag har alltid gillat bemötandet i operationssalen och känt mig väl bemött och trygg. 

Ni som snittats vet processen men ni som inte har kan jag berätta att jag och många andra i sverige ogillar skarpt spinalen! 

Den sätts mellan kotorna i ryggen och jag vet inte om jag är den enda i hela  sverige  som är svår stucken där!? 

Denna gången fick de använda sig av ultraljud i ryggen , ritningar och fler personal så jag inte skulle bryta ihop mer än jag gjorde! Säger bara smärta!!! Och om M hamnade i rullstol med personal som tog hand om han så betyder det att han såg hur jag led av att efter en timme få en tjock nål i ryggen .

Men det är inte det jag vill prata om. 

Eftervården , smärtan , allt som sker efter denna operation! 

Från nyopererad till på benen. Bedövningen ,känslan och vad som sker i kroppen.

Det händer massor under dessa timmar. Och varje gång de tröstar mig och klappar mig och säger att det snart är klart ,snart är du bra, det går fort,du är bedövad , det ska ej kännas si eller så brukar jag ställa frågan till personalen ”har du också snittats , vet du hur detta känns ”. 

Svaret jag fått alla dessa gånger har varit nej. I salen av alla dessa 10 personer var ingen av personalen snittade , varje gång de kom in i mitt rum med mediciner och hälsade på var ingen heller snittad förutom EN undersköterska som hade snittats två gånger! 

På hela avdelning 17 fanns hon där, hon som kändes som min bästa kompis jag kunde prata med om allt med och kände gemenskap genom våra kejsarsnitt. 

Hon visste precis vilken process jag gick igenom,hon hade alla svar på mina frågor och alla tips! 

Hon hade två kejsarsnitt i bagaget själv och vet ni hur glad jag blev!

Det var då jag insåg att det borde anställas fler snittade personal till kejsarsnitt avdelningarna på sjukhusen! 

Dom VET vad dom pratar om och vad DU som patient genomgår. Dom vet smärtan , dom vet hur en spinal känns och dom har alla tipsen du söker!

Som när jag var på uppvaket i 4 timmar och frågade hela tiden sköterskan där om det skulle bli såhär , om jag kunde göra sådär ,ligga såhär osv och allt Hon svarade var ”jag vet faktist inte jag ska ta och fråga ”, Gud så irriterande dom svaren var, där hade jag hoppats att någon med kejsarsnitt erfarenhet hade kunnat svarat på mina frågor .

Jag funderar på plugga till undersköterska och jobba på avdelning 17, vara den sköterskan som kan mina patienters smärtor och besvär utantill! 

Veta vad jag pratar om av erfarenhet och veta hur processen de genomgår ska gå igenom från sekund 1. Jag vill vara den som de kan känna gemenskap till som jag gjorde till hon på avdelningen. Det kändes så skönt att ösa ur sig allt och hon visste precis vad jag menade inte dom andra som läst i sina böcker att att en operation känns ,blöder och läker si eller så.

Jag skulle önska att staten lade ner mer pengar på att satsa på snittade barnmorskor på dessa avdelningar. Jag tror det skulle kännas väldigt bra för många av oss!


Vaginalt 1 gång snittad 3 gånger morsan!

Annons

En offentlig ursäkt från mig!

Jag har länge tänkt på att skriva detta men hela tiden glömt bort det. 

Egentligen så borde ju vem som helst fatta att det inte ens behövs men för att en gång för alla få lätta på mitt hjärta och ha det sagt och stryka över allt och så inga missförstånd uppstår och så ALLA kan läsa det samtidigt (missar ingen då) så tar jag och skriver det nu.

Jag vill be alla mina vänner och bekanta och de som vanligtvis brukar umgås med mig om ursäkt för att jag är så avvisande just nu, osocial , frånvarande och sjukt tråkig (förståeligt) . Jag har sedan veckor och månader tillbaka levt i min egen bubbla pga denna graviditet som varit jobbig och påfrestande och utröttande, de jag träffat dessa månader är typ två vänner , Cajsa och Roberta som både har barn på samma avdelning /dagis som mig och som bor här vid mig,vi hämtar barnen samtidigt  och leker i parken . 

Jag har inte haft ork eller tid för ett socialt umgänge mer än att prata i telefon ibland och smsa. Jag har trivits av att få utesluta omvärlden och få vila och göra mitt ska ni veta. 

Det är första graviditeten jag är såhär orkeslös och osocial emot mina vänner, jag hoppas ingen tar det personligt och tror jag ignorerar er med flit! Så fort jag är på benen igen kommer vi att ha det som förr. 

Många klagar över att de blir lämnade av vänner så fort de skaffar barn, men hos mig är det tvärtom. Det är JAG som lämnar dom 🙈😂 jag är så sjukt social så jag har såååå många att umgås med och ringa till, jag har dessutom avvisat massor av samtal och varit sjukt seg på svara på sms. 

Jag kanske har behövt en paus att varva ner? Jag klagar inte för det har varit skönt att bara få vara. 

Och som jag skrev så har denna graviditeten tagit livet av mig nästan. Så sjukt jobbig att all energi gått till att i min ensamhet klaga över smärtor och sånt. 

Så gott folk! Jag ignorerar ingen . Jag är bara sååååå gravid och trött och osocial med foglossning.

Snart ses vi igen!

Annons

Att föda med kejsarsnitt – mina erfarenheter och tankar .

Fick förfrågan att berätta för och nackdelar med att föda med kejsarsnitt .

Jag har ju gjort två kejsarsnitt och kommer att göra mitt tredje nu om 19 dagar. 

Detta sista snittet och mitt tredje snitt är dock obligatoriskt för mig att göra och inget jag själv valt. När man snittats två gånger blir den tredje födseln ”automatiskt ” ett snitt. Det är för att livmodern är skör och skurits i och kan brista under en vaginal förlossning då trycket är högt. 

Självklart finns det dom som ändå väljer att föda vaginalt trots rekommendationer att ej göra det men jag valde det säkra före det osäkra. Jag hade tänkt föda vaginalt denna gången och samla all kraft jag har men redan på inskrivningen på mvc sa Bm nej! 

Mitt första barn föddes vaginalt och jag hann knappt blinka eller förstå vad som hände, det var såklart en upplevelse och en kick. Men alla komplikationer och att ha ont och knappt kan gå eller bära barnet på nästan ett helt år gav mig verkligen psykbryt. Jag vägrade ”dra upp” gamla sår när jag var på bättringsvägen och jag var livrädd att samma sak skulle Ske igen, eftersom jag blev gravid när första var ca 6 månader gammal så var jag livrädd att det var så tätt inpå alla andra skador.

Barn nr 2 och 3 , planerade kejsarsnitt! Eftersom min erfarenhet av kejsarsnitt första gången var väldigt positivt och smärtfritt älskade jag det! Jag är ingen människa med hög smärttröskel direkt och hade förväntat mig värsta möjliga smärta! Alla sa hur vidrigt det var. Jag var rädd och bara inväntade att inte stå ut med smärtan. 

Självaste förberedelserna var lugna och fina, man kommer in på morgonen och får ett rum,hänger av sig sina saker och sätter på sig sjukhuskläderna. Därefter rullas man in på ultraljud och du ligger i sängen för att invänta din tur att rullas in i operationssalen. 

Väl där inne är det massor av personal, den ena tvättar dig, den andra sätter nålar i dig, den tredje tar puls osv … 

Dom frågar om man vill ha musik på och om man orkar ligga på rygg  . 

Eftersom jag är livrädd för nålar och grät och vägrade ta ryggmärgssprutan erbjöds jag lugnande (om det ens funkade), man får ta några smärtstillande innan snittet också. Skillnaden mellan första snittet och tredje var att jag fick morfin första gången men med Chloe fick jag bara alvedon i dropp. 

Dock snittades jag på två olika sjukhus också .

Snitt är enligt mig det absolut bästa jag gjort! 

Min erfarenhet är handen på hjärtat helt smärtfritt. Andra snittet var ännu smärtfriare än första dessutom . Det stramar och svider i såret men absolut ingen smärta .

Efter ca 6 timmar var jag tvungen att kissa och promenera vilket jag klarade av. För varje steg du tar desto mer kommer du igång! 

Att kliva upp ur sängen är lite som att ha foglossning ,du behöver rulla runt och hålla på dra upp dig. Dock försvann de svårigheterna rätt snabbt nu sista gången,kanske efter 2-3 dagar.

Jag minns hur jag frågade läkarna hela tiden ”när kommer det göra ont”, och de svarade att smärtan avtar ju hela tiden, det ska ju inte bli värre. Jag hade verkligen inte ont! 

När jag väl var hemma så var jag på benen igen.

Andra gången fick jag en infektion i ärret så jag fick stanna kvar två dagar extra. Försvann med lite medicin.

Jag vet att alla är olika och alla har olika upplevelser,jag tror också att de som har bättre upplevelser har haft planerade snitt och ej akuta. Eftersom ett akutsnitt måste gå på nolltid har de inte tid att göra allt lugnt och fint.
Fördelar med snitt –

* du vet tid och datum när barnet ska födas och kan planera allt in i minsta detalj, tex barnvakt . 

* du slipper stressen över att inte veta när vattnet går eller råka få värkar vid fel tidpunkt

* du vet att du inte kommer gå över tiden, mitt första snitt 10 dagar före bf mitt andra snitt 8 dagar före och denna blir också 8 dagar före. 

* du slipper spricka mellan benen, klippas upp, bli sydd osv

* du slipper genomgå ett akutsnitt under en förlossning 

* i mitt fall, på vandrande fötter snabbare än en vanlig förlossning 

* såklart slipper du känna smärtan under en förlossning 

Lite vad jag kan tycka är positivt.

Jag har inget negativt att säga om snitt förutom att en del likt mig får ”hänghud” över ärret. 

Och ärret. Mitt syns inte ens, det bleknar och är ett fint litet streck väldigt långt nere .

Nu inväntar jag mitt tredje snitt om 19 dagar och måste erkänna att jag är livrädd att det ska kännas denna gången. Jag har redan börjat få panik över att tänka på ryggmärgsbedövningen som är min största fobi.