Livet bland bajsblöjor, spyor, trotsiga barn och glamorösa mingel. Välkommen till min kaosfyllda vardag där jag är ärlig, rak och utan skyddslappar. En luttrad bloggare med många år på bloggnacken – som äntligen hittat hem i Allt för föräldrars värld. Jag säger vad jag tänker, och gör vad jag känner. Kontakt :[email protected]

Är skolgången genetisk ?

Jag trodde aldrig att barnen skulle bli stora eller börja skolan . För man , eller jag kunde inte föreställa mig att de inte skulle vara bebisar för evigt. Så , jag har aldrig tänkt på att de faktiskt kommer växa upp och lära sig saker,börja skolan och bli äldre. Nej, det fanns inte i min värld ens att fundera på…. tills nu. 

Var på utvecklingssamtal idagför Mirabelle som precis börjat klass 1, dvs riktiga skolan men ändå mjukstart.

Förra veckan fick hon sin absolut allra första läxa!! 

När hon började förskoleklass började min panik sakta men säkert krypa fram angående hennes (och resterande barns ) skolgång. Vet inte om jag är ensam kring det ämnet men jag hade aldrig i min vildaste fantasi ens tänkt på att en dag kommer jag behöva hjälpa till med läxor. För jag har inte hunnit koppla att jag inte kör runt dom i vagn längre och gungar dom i parken. 

Första läxan var matte! För det är enbart matteläxor de ska ha en tid framöver. De ska göra 1-2 sidor fredag till onsdag senast och lämna in. 

Det gick 1,5 år nästan 2 år innan första läxan blev aktuell. Jag har haft lite panik över det och skojat om det tills det verkligen blev allvar och jag insåg att mina skämt inte var lika roliga längre.

Sekunden hon visade upp matteboken fick jag panikattack , fick tillbakablickar från min egen skolgång med matten som jag aldrig klarade av trots hjälp efter hjälp och ändå fick jag IG. Jag ringde snabbt M och grät. Det låter nog jätte larvigt för er men om ni visste vilken ångestladdad sak det är för mig att hjälpa till med matten skulle ni förstå mig bättre .

Vi pratar ettans matte, absolut. Men jag ska inte ljuga och säga att jag blev sjukt förvirrad bara av att titta i boken. Det kommer komma en dag det blir svårare och där kommer det ta stopp för mig. Jag har redan planerat att hyra läxhjälp .

När jag gick i skolan gick jag på specialmatte. Fram tills jag tog studenten fick jag hjälp med matematiken . Hur mycket de än försökte förklara för mig klarade jag inte av att klara just matten. Jag förstod verkligen inte HUR man skulle göra. 

Idag när fröken visade deras arbeten pch berättade om Mirabelle skolgång hade hon antecknat kring att hon behövt extra stöd och hjälp med att förstå skrift och tal, räkna kunde hon dock men att hon behövde ta mer tid på sig (som mig), att hon ibland inte riktigt förstår fast man förklarat hur ett arbete ska gå till och att det kan ta längre tid. Det var EXAKT som för mig, jag kunde sitta med fröken i en hel timme för att lösa ETT tal. 

Men som fröken sa, de har precis börjat ettan och det är väldigt nytt ännu , sånt kommer med tiden. Jag kunde inte låta bli att relatera till allt hon sa. Åh nej, är det ärftligt att vara lika sämst i skolan ?? 

Idag är jag 30 år gammal och har fortfarande panik av matte och siffror, sånt låter jag andra sköta åt mig. Nu menar jag inte att jag är förståndshandikappad och inte förstår något , dessutom använder jag miniräknare så jag har totalt glömt bort huvudräkning . På riktigt. 

Jag har aldrig vågat jobba i butik eller med pengar för jag är livrädd att räkna. När jag på gymnasiet gick hotell och restaurang drev vi en skolrestaurang , detta var så 11 år sedan så vi hade gammaldags system med manuell kassa.

Jag gjorde allt jag kunde för att smita ifrån att ta betalt av gästerna och låta någon kompis göra det åt mig, jag såg svart varje gång jag skulle ge växel tillbaka. Det blev svart för ögonen och varmt i hela ansiktet , jag ville bara springa  därifrån. Jag brukade långt innan gästerna ätit klart stå gömd i ett hörn och försöka räkna ut vad de skulle ha tillbaka i växel med flera olika summor så jag kunde vara förberedd . Ibland fick jag sådan panik att jag bad gästen säga vad jag skulle betala tillbaka på ett skämtsamt sätt så de inte skulle förstå att jag var sämst på matte. Ibland så sa jag enbart en annan summa för jag visste vad växeln var tillbaka så jag skulle slippa räkna ut en ny växel, brukade säga att vi inte hade ”tior femmor etc” eller att de var tvungna att betala jämt för det inte fanns växel ? jag hade fått stå där annars utan en miniräknare eller sprungit därifrån . 
För man fick inte ha sin telefon,så jag kunde inte fuska. 

Skolgången var rena rama ångesten varje gång ordet pengar eller matte kom på tal. Jag gjorde allt jag kunde för att skolka varenda gång,hade ofta ”huvudvärk” för att slippa,det var inte för att det var ett tråkigt ämne det var för att jag var livrädd att fröken skulle fråga mig framför alla i klassen om något tal. 

Jag satt ofta och låtsades lösa uppgifterna i boken tills lektionen var över. 

Fröken sa nästan detsamma om M, dock var jag äldre . Hon var dock inte orolig för henne men jag kunde inte låta bli att skapa scenarion i mitt huvud. Dock sa hon att hon är bäst på praktiska uppgifter mer än de teoretiska vilket är precis som mig.

Jag är supergrym på att skapa men jag hör inte vad Du säger när du talar till mig . Jag är inte respektlös jag får inte in det i mitt huvud och glömmer dina ord direkt . Oftast.

Än idag när jag ytterst sällan använder kontanter står jag vid en kassa med ren och skär panik, vet inte hur många gånger jag lagt fram fel summor för att kassörskan ska rätta till det åt mig, jag bara kastar fram pengarna.

Jag har dessa dagar funderat och tänkt om jag ska fixa läxhjälp när det väl blir dags för svårare saker. Allt annat är jag bra på, det är bara matten. Bara bara matten. 

Dessutom har jag inte behövt räkna skolmatte på flera flera flera år så har verkligen glömt bort hur allt heter och går till. 

Jag har bog aldrig varit såhär ärlig och öppen i bloggen men kände för att dela med mig kring min skolgång och matten . Min största befrielse när jag tog studenten var att jag skulle slippa matematiken , men den smög sig inpå mitt liv flera år senare 😉 detta är ett av anledningarna varför jag aldrig kommer våga arbeta i butik. Jag har så gärna velat det men matten har hindrat mig. 

Någon mer som haft svårigheter i skolan ? 

Om atousapink

3 barnsmamma på heltid. 3 flickor. Vardag familj barn shopping tävlingar recensioner tips hälsa skönhet events och mycket mera. Följ vårt liv bland spyor trots och bajsblöjor till galapremiärer och vipmingel!

En reaktion på ”Är skolgången genetisk ?

  1. Hej Atousa! Jag förstår dig fullständigt. Jag klarade mig alltid med nöd och näppe med matten för att få ett G. Kom inte till mig för att lösa matteproblem när det är dags för ekvationer. Min tjej går i 3:an så det går än så länge men tiden går fort och snart får jag samma ångest som dig…är dessutom ensamstående på halvtid. Vi kanske ska ses och se om vi blir smartare tillsammans 😀

    Det kommer gå bra. Försök inte få panik/ångest för barnen kommer känna det och det är faktiskt ok att be om hjälp 🙂

    Kram
    /Bobbo (Bobbo_fitness)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *