Livet bland bajsblöjor, spyor, trotsiga barn och glamorösa mingel. Välkommen till min kaosfyllda vardag där jag är ärlig, rak och utan skyddslappar. En luttrad bloggare med många år på bloggnacken – som äntligen hittat hem i Allt för föräldrars värld. Jag säger vad jag tänker, och gör vad jag känner. Kontakt :atousak@live.se

Varför jag valde bort amning.

Jag förstår att en del är nyfikna varför bebisen inte ammas trots att det egentligen inte angår någon annan än mig. Men eftersom jag gärna delar med mig av mina tankar så ska jag berätta!

Alla mina fyra barn har i princip enbart fått ersättning från start.

Barn nr 1 – Mirabelle, mitt första barn och jag visste INGENTING om varken förlossning, amning eller något över huvudtaget. Jag visste såklart att ”man ammar” sitt barn, men trots att jag inte ens hade fått min bebis kände jag obehag av tanken och jag vet inte varför. 

Det är världens naturligaste grej och ”alla” gör ju det, men JAG kunde inte få den där känslan alla andra hade! 

Jag kände avsky innan bebisen ens var född. FÖR MIG kändes det så fel. 

Men eftersom jag inte visste något annat än det och jag var ”tvungen” att amma för bebisen skulle ha mat och jag visste inget om ersättning osv så började jag att amma på BB för att snabbt ett dygn senare få sååååå ont! 

Så ont att det rann blod, det rann blod i plastnappen,bebisens mun var fylld med blod varje gång. Ja, jag gjorde allt man skulle med att lufta blablablabla allt jag blev tillsagd!! 

Fick extra hjälp osv , men det fortsatte göra så ont att det blev ett stressmoment varje gång hon skulle matas!

 Jag tror att hade jag fortsatt hade jag nog skapat någon sorts ångest kring detta.

Såren blev till var, gult var rann,såren gick upp, jag såg inget fantastiskt med detta tills personalen bad mig ge ersättning till slut. 

Vilken lättnad för kropp och psyke! I 12 dagar ammades hon innan jag gav upp och fortsatte med ersättning .

Barn nr 2- Angelina , jag visste redan hur hemskt det var sist och förväntade mig samma helvete vilket skedde.

 Nu visste jag dock mina alternativ men jag valde att ge amningen ännu en chans . 

Denna gången pumpade jag med en elpump varje gång jag fick sår och i 3 veckor höll jag på att pumpa och halvt amma tills det sa stopp!

 Mina bröstvårtor skulle kunnat trilla av,det var köttslamsor. 

Jag gillade aldrig att amma men jag valde trots det att göra det för ”samhället” ville det. Det ”är” ju det bebisen bör äta säger dom. 

Barn nr 3 – Chloe , efter två barn och dåliga erfarenheter så var jag verkligen sjukt trött och skeptiskt emot allt vad amning hette. 

Denna gången kände jag rent av panik och ångest att återigen kämpa kämpa kämpa med personal runt mig som trycker in bebisens mun och jag biter mig hårt i läppen för att ej gråta av smärta. 

Jag sa inget och forsatte plåga mig i tysthet, min bebis skulle få vad samhället anser den ”bästa” maten.

 Denna gången var det värst. Det gjorde så ont ,det blev sår ,det blödde massor, kändes som man hällde salt på öppna sår. 

Jag bad om ersättning men personalen kämpade och övertalade  mig att amma vidare,jag bad om Amningshjälp osv allt för att lyckas för ”samhället”,för att man ”måste” amma sitt barn.

 Denna gången skulle barnet inte få ersättning jag skulle klara det trots att jag inte ens kände mig bekväm med detta! 

En natt var mina bröst så trasiga att jag valde att ta fram flaskan för natten och vila dom,dagen därpå skulle jag amma och bebisen totalvägrade!!! 

Jag kämpade och kämpade men hon skrek och skrek och skrek….. Efter flaskan! Där tog den historian slut. Tre dagar lång .

Barn nr 4 – Ellion 3 veckor gammal har fått ersättning sedan dag 1. Jag har ammat vissa kvällar när barnen lagt sig och tid finns(typ 2 gånger), jag testade amma en gång på sjukhuset men han totalvägrade trots att jag kämpade.

När han föddes togs han ifrån mig direkt och in på neonatal, när vi sågs igen var han 6 timmar gammal och han hade fått ersättning av personalen. Denna gången hade jag velat i 9 månader om jag skulle direkt från starten tacka nej till amningen eller försöka tvinga mig själv att vilja amma som alla andra ”normala” människor , för i andras ammandes ögon ,Bvc och BB är man onormal som väljer bort amning. Eller det är 2016,så en del har börjat acceptera läget men fortfarande är det en stor hets kring amning.

 Jag blir stressad och illa till mods att behöva göra något som gör mig riktigt osäker och obekväm (jag vet inte varför), men jag kom fram till timmarna innan snittet att amma! Denna gången ska jag vara som ”alla andra”. 

När han sedan vägrade och vägrade jag gjorde allt för att han skulle. 

Det gick inte ,han ville verkligen inte,han hade vant sig vid ersättningen personalen gett han. Trots det kände jag någon sorts lättnad att det inte var JAG som valde bort amningen ,det var HAN. DOM. Stressen och pressen slapp jag känna nu,trodde jag! 

Innerst inne kunde inte mitt samvete sluta äta upp mig med tankar som snurrade att jag ”måste” amma och det kändes så dåligt och fel att jag inte ens hade gjort det denna gången . 

Personalen tjatade och tjatade och jag hade nu vid detta laget försökt intala mig själv att ersättning är minst lika bra som amning ,mat som mat,bara bebisen blir mätt. Jag kunde inte släppa skuldkänslorna att jag gav upp så lätt denna gången fast jag avskyr att amma själv, jag försökte  vid några tillfällen hemma men det gick ej så bra det heller, jag kände att barnet vid detta laget var så van vid mycket mat och ersättning att amningen ratades såklart av han. 

Jag släppte skuldkänslorna på något vis trots att de ibland dyker upp. 

Att jag valt att inte amma denna gången har många fördelar också,dessutom vet jag inte hur amning med fyra barn skulle se ut om jag ska vara ärlig, hur skulle jag hinna sitta i timmar medans de andra röjer bråkar eller behöver mig samtidigt ??? Det gåååår inte,hur jag vridit och vänt på tanken. På morgonen hinner jag knappt med att kissa, bebisen matas i vagnen på väg till skolan.

Så, där har ni svaret varför jag ej ammar denna gången. Tyvärr är amning en ångestfylld sak för mig som får mig att hata allt och mig själv ,det skapar en inre kaos och stress för mig och jag skapar något sorts hat. Det funkar inte för mig oavsett hur mycket jag många gånger försökt rannsaka mig själv kring detta. Jag har önskat att jag skulle känna som ”alla andra” men något tar emot , men sålänge mitt barn växer och mår bra är alla sätt bra,dessutom kan syskon hjälpa till.

Om atousapink

3 barnsmamma på heltid. 3 flickor. Vardag familj barn shopping tävlingar recensioner tips hälsa skönhet events och mycket mera. Följ vårt liv bland spyor trots och bajsblöjor till galapremiärer och vipmingel!

12 reaktioner på ”Varför jag valde bort amning.

  1. Så glad jag blir av att läsa att någon mer hade den där känslan som inte går att beskriva.
    Jag kände mig aldrig bekväm heller ångest och tårar.
    4 graviditeten snart till ända och funderar på om jag ska ge ammingen en chans till….. ångest.

    Kram från mig

    1. Tack💕 det är ett tabubelagt ämne och jag vet att många skakar på huvudet. Men man måste själv må bra så bebisen kan må bra. Idag är det 2016 och vi har kommit långt med näringen till bebisar. Bara bebisen ej svälter är mottot!

  2. Jg har inte ammat mina barn heller.
    Var som mwd dig det kom blog lch gjorde fruktansvärt ont.
    Mina bröst gick aldrig sönder utan det kom ut blod istället för mjölk.
    Ändå testade jag på alla 7 första för man skulle ju det o det var det bästa för bebisen,men det finns väll ändå nån jäkla gräns va?
    Vi testade att pumpa med maskier men det kom blod,som man ser hur det pumpar blod,ja du kan tänka dig.
    Mina fått ersättning,dom 3 sista provade jag aldrig ens utan köpte med mig ersättning direkt till bb.
    Kram Camilla
    http://www.tiobarnsmamman.se

  3. Vad jobbigt det måste ha varit för dig! Jag ammar min son på 3 månader och det går jättebra. Jag gav nästan upp på BB för att jag hade väldigt ont och såriga bröstvårtor och mjölken rann inte till. Det kom inte blod, då hade jag direkt blivit avskräckt tror jag. Om det inte fungerar eller känns bra så ska man inte amma men det kan vara svårt att stå emot allt tryck från sjukhuspersonal till släktingar. Skönt att du har bestämt dig nu!

    Kram!

  4. Har inga barn själv men min brors flickvän fick en hel del press att hon skulle amma sitt barn men det gick inte. Ersättning existerar ju av en anledning så varför inte liksom. Bra att ta det sålänge barnet mår bra av det~

  5. Du ska ju självfallet göra det som känns bäst för dig och dina barn. Det har ingen med att göra om du ammar eller inte. Min sambos lillasyster och hennes fru har två grabbar och dom har då inte ammat någon av killarna (födde varsin) och dom mår hur bra som helst. Och går upp i vikt gör dom också
    Nej om du känner att det inte fungerar så varför utsätta dig för onödig psykisk stress? Dessutom så märker barnet att mamma mår dåligt och då fungerar det ännu mindre. Det hade dom på sjukhuset sagt till svägerskorna när dom tog upp med amning och att dom mådde dåligt. Så när lillen kom så sa dom direkt på BB att tänk nu på att du ska absolut inte känna press att amma, vi har ersättning om du behöver

      1. Båda grabbarna är födda på SUS Malmö. Dom är ju storkbarn som det kallas. Och dom har då aldrig haft problem. Först trodde dom att det bara var dom som fick höra så. Men dom har talat med flera av deras vänner som har fått samma råd på BB.
        Likadant när äldsta pojken föddes så fick dom skicka ut en barnmorska och köpa blöjor till honom. Han var för stor för dem som fanns på BB. Dom hade upp till stl 2 och han behövde 3.
        Dom har heller aldrig hört någon på BVC att det är stora killar. Hampus äldsta grabben har ju varit stor sedan födseln, och är nu nästan 1 meter och är inte 2,5 år ännu och väger drygt 15,5 kg. Det enda som dom säger att det är bra att han har aptit. Det växer bort. Jag vet att svägerskorna varit oroliga när dom ska på bvc ody just pg att dom äter bra och är stora för sin ålder men nej inget alls. Hon sa senast på BVC att han är en lång kille. Men det är inte så konstigt hela släkten på mammas sida är långa och donatorn är 198. Och snackar gör han. Hela meningar och trots att jag har ett svår uttalat efter namn så uttalar han det nästan perfekt. Det är inte många vuxna som kan ens

  6. Jag gav upp amningen med mitt andra barn på BB, pumpade dock ett tag men jag falskmatade henne nästan från start. Ingen som gav mig skuldkänslor denna gång, mycket pga omständigheterna men ändå.. (Högt bilirubinvärde så hon fick sola dygnet runt i en vecka, svårt att amma då..) Så den här gången sa jag bara fuck it, hon blir mätt och ersättning är ett jävligt bra alternativ, iaf här i Sverige.

    Med första barnet kämpade jag precis som du för ”att det är ju så man ska göra”… Önskar jag visst mer då.. Inte värt tårarna..

    1. Precis önskar man visste mer men man visste ju inte så mycket när man inte hade haft barn tidigare! Men skönt att det finns ersättning. Och jag tycker det alternativet ska pratas mer om, att BB faktist ska presentera ens alternativ och inge tjata om amning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *