Livet bland bajsblöjor, spyor, trotsiga barn och glamorösa mingel. Välkommen till min kaosfyllda vardag där jag är ärlig, rak och utan skyddslappar. En luttrad bloggare med många år på bloggnacken – som äntligen hittat hem i Allt för föräldrars värld. Jag säger vad jag tänker, och gör vad jag känner. Kontakt :[email protected]

Ultraljudet från helvetet .

Igår var jag på kub ultraljudet, ni utan barn som läser min blogg kanske undrar vad det är? Det är ett frivilligt ultraljud som idag erbjuds alla i Stockholm och är gratis där de kollar kromosomavvikelser och sånt som kan vara fel, i samband med ultraljudet lämnar man blodprover som kompletterar och stärker ultraljudet.
Jag råkade lämna blod dagen innan och förväntade mig inget bra resultat då blodet spelar roll, så jag tänkte att de ringer om en vecka och ger mig svar.
Barnmorskan som utförde ultraljudet hade jag hela förra graviditeten då jag gick på den mvc men denna gången valde jag en mvc på hemmaplan, men eftersom min mvc inte har tillgång till ultraljud remitteras man till andra ställen för sånt.
Av erfarenhet har man gått dit allt varit bra och man åkt hem.
Observera också att denna barnmorskan har hundra år på nacken och är en envis stressad typ.
Hon fick inga bra vinklar eller stillbilder, dom måste se fostret i profil så de kan mäta näsa och nacken , hon höll på i evigheter för att få fostret att lägga sig rätt men den vägrade så hon fick sjukt suddiga dåliga vinklar och hon pausade snabbt en gång då hon tyckte det fick duga.

Direkt säger hon att nacken är för tjock och att jag kommer remitteras vidare för fostervattensprover, tjockleken på nacken avgör avvikelser och en tjockare nacke över medel kan oftast betyda downs syndrom.
Jag frågade om det stämmer och hon sa envist ja apparaten säger att resultatet är 3.1 vilket jag inte vet vad det betyder men att det är en för hög siffra , att apparaten säger att risken för avvikelser är hög och för att bekräfta eller dementera om detta stämmer och vad för avvikelser så måste man gå vidare med detta.

Jag låg i panik och tänkte hundra miljoner tankar samtidigt som jag ifrågasatte hennes mått och stress. Jag undrade om detta kunde bero på en dålig vinkel? Jag planerade typ allt i mitt huvud under den lilla tiden.
Hon sa att ja nacken är tjock. Aja, ett fostervattensprov får avgöra om apparaten har rätt eller fel , för i många fall är det vanligt att apparaten säger så men att det sedan inte är något. Men tror ni jag tänker det bästa eller!?
Och såklart hade inte mina blodprover kommit in som kunde sänka eller höja siffran mer. Så att försöka släppa nyheten och invänta alla resultat var allt jag kunde göra. Somehow.
Men hon gav sig inte, för fostret vägrade lägga sig i profil, så hon fortsatte att dunka och dunka medans jag låg chockad och livlös på britsen och orkade inte bry mig mer. Till slut skrek hon till ” 2.9, du ser” , siffran sänktes helt plötsligt då hon fick till en bättre bild, men fortfarande för hög för apparaten. Observera att jag Aldrig varit med om något liknande eller liknande resultat.
Aja men hon fortsatte dunka och skaka på mig och bad mig dricka massa Cola för att få en bild så hon kunde mäta rätt. Min mage var vid denna tidpunkt öm, men jag hade inget val, jag bet ihop smärtan för att få ett svar, detta handlar om liv och död, sjukdomar och de viktigaste sakerna i mitt liv. Mina revben ömmade,helst ville jag gråta för det gjorde så ont när hon slog mig med ultraljuds grejen för att få fostret att vända på sig. Fy, jag bet ihop.

Typ en timme senare så vips så skrek hon till ”1.9” och där avslutade hon dagen och inget fostervattensprov behövdes längre då det resultatet är vad man bör ha och som jag haft förr om inte lägre .

Hon gjorde om det flera gånger och helt plötsligt visades det resultatet hela tiden, men jag kunde inte låta bli att ifrågasätta ifall detta stämde nu efter allt, och dom som känner mig vet hur jobbig jag blir och typ vägrar Kunna släppa saker. Men sedan vet jag att hon är ultraljudsexpert.

Ska jag inte göra fostervattensprov ändå frågade jag hundra gånger för nu kunde jag inte släppa det första beskedet , nej sa hon, nu såg allt bra ut.

Under dagen hade hon kikat på sin data efter mina blodsvar men de hade som förväntat inte kommit in för att ge ännu bättre resultat eller sämre så jag förväntade mig att bara invänta samtal sen men försökte trösta mig med att allt såg bra ut nu och att det skulle inte direkt kunna bli sämre.

Så hon kikade på sin data en sista gång och helt sjukt så hade de precis skickat iväg mina provsvar som jag lämnade in dagen innan, och där blåste hon av allt, sannolikheten för avvikelser osv var flera miljoner bort. Men kontrollfreak jag kunde såklart inte sluta släppa detta ändå och fortsatte fråga.

Så, ultraljudet från helvetet som fick mig att åka berg och dalbana, men nu vet jag hur jag reagerar och vad jag tänker. Fy! Vill aldrig vara med om något liknande igen.


Fostret som bara vill kolla rakt in i kameran som gav mig hjärtinfarkt .

Om atousapink

3 barnsmamma på heltid. 3 flickor. Vardag familj barn shopping tävlingar recensioner tips hälsa skönhet events och mycket mera. Följ vårt liv bland spyor trots och bajsblöjor till galapremiärer och vipmingel!

5 reaktioner på ”Ultraljudet från helvetet .

  1. Hej! Grattis till graviditeten!
    Nu blev ju resultatet det förväntade till slut, men jag vill ändå berätta att jag har två barn. Den yngste har Downs syndrom. Han är en helt fantastisk liten kille. Han har så mycket humor redan och egen vilja. Han är en underbar person och han lär sig nya saker på löpande band, även om en del saker tar lite längre tid eller blir lite annorlunda.
    Han och storebror har en jättebra relation och busar och skrattar ihop.
    Vi har lärt oss så mycket på denna resa, och skulle aldrig vilja vara utan den och utan vår lillkille. <3

  2. Jag tycker att den här barnmorskan verkar väldigt okänslig och osmidig. Själv fick jag komma tillbaka dagen efter då vi inte lyckats få bebisen att vända sig efter att jag fått skaka lite på mig några gånger. Inget knuffande i magen alls! Men att komma tillbaka var helt frivilligt, man måste ju inte göra KUB:en och i mitt fall hade de redan fått svaren från blodprovet som såg bra ut.

    KUB tar ju fram en statistisk sannolikhet för att barnet har något av tre olika kromosomfel. Att få en hög sannolikhet betyder förstås inte att barnet garanterat är sjukt, men då är det upp till en själv att ta ställning till och VÄLJA om man vill gå vidare med fostervattensprov. Det är inte alls något man ”måste” gå vidare med. Det är du själv som bestämmer detta, helt oavsett vad KUB-resultatet säger. De flesta väljer att göra ett fostervattensprov om risken anses högre än medel, men det är verkligen inget måste. (Då är risken högre än 1 på 200 har jag för mig, dvs fortfarande liten risk. Den högsta risken man kan få är 1 på 2, dvs 50%).

  3. Hej, vilken hemsk barnmorska! 🙁
    Trevlig blogg men har en önskan att du använder kommatecken och punkter lite mer. Flowet blir bättre och det blir lättare att läsa.
    Trevlig kväll!

  4. Fy vilken männska 🙁
    Tycker du ska söka dig nån annanstans och få nån annans uppfattning också.
    Så att du får lugn i sinnet… vad än resultatet än må bli.

    Kraaam

  5. Fy vilken upplevelse. Jag vet känslan att få hög sannolikhet, vi fick det med min dotter men hon kom ut frisk och kry. Hemskt för dig att ligga där så länge med en sådan barnmorska trots att du hade henne förra gången. Dem borde hantera sådant bättre.

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *