Det var tider då vi alla samlades i mitt ”kollektiv” som folk brukade kalla det.
För det var så tomt , ensamstående och hade knappt fokus på inredningen än att överleva och komma igång med sitt liv igen.
Vi var två vuxna och tre barn ,då.
Ibland fler.
Vi brukade typ bo hemma hos mig allihopa med våra barn.
Det var så praktiskt och kul faktiskt.
Vi var som lesbiska par, barnen hade två – tre mammor.
Vi var ju från samma områden så vi hade dagis i samma områden. Det var så fridfullt och praktiskt att hjälpas åt med alla barnen.
Och så roligt och annorlunda att bo med en tjej.
Man förstår varandra på ett bra sätt.
Det här var för 4 år sedan. Och så har vi haft lite så under åren i några veckor ibland hos varandra.
Jag skulle lätt kunna bo ihop med någon vän med barn igen .
Jag och en vän funderar på att göra om det igen.
Vem vet …
Inte alls illa att bo i kollektiv jag som alltid skojat om det.
Men skillnaden var att detta var mina bästa vänner så det kändes inte konstigt.
Fanns tillfällen då vi funderade på att köpa ett hus tillsammans och dela upp det.
Ett stort hus där alla vuxna och barn har sitt.
Jag är knäpp och impulsiv jag vet men än har jag inte berättat för er om de allra knäppaste idéerna jag gjort.
Har du bott i kollektiv ?
