Godkväll!
När vi kom hem idag var vi bara tvungna att använda skedarna och göra det där jag länge pratat om att vi ska göra.
Barnen har väntat i all evigheter på att spritsa skedarna med choklad.
Jag suktar efter dom. Vill så gärna äta upp alla 🙈
Inväntar på det roligaste – att få paketera dom fint!
Den här gången ska jag hinna ge alla fröknar deras gåvor , förra året hann vissa gå på semester.
Vilken rolig och lätt idé, rätt ekonomisk också.
Man doppar skeden i varm choklad så flyter allt upp och smälter.
Tänkte att vi ska göra mera och köra detta på fredagsmyset.
Mellan varven av matlagning och fixa med skedarna springer jag och barnen till tvättstugan och tvättar.
Kaosdag. Stress. Jag har inte suttit ned en enda sekund ännu.
Och jag har massa jobb att göra ikväll.
Så min kväll är väl klar vid 22 kanske.
Man liksom lever in i sin bubbla av stress och vänjer sig att kombinera barn och stressiga aktiviteter.
Och apropå kaos , fyyyy säger jag bara. Igår fick jag vara med om det absolut sjukaste trotset jag någonsin varit med om. ALDRIG har jag blivit kallad för saker eller blivit emotsagd. Mina ord brukar funka bra men oj vad detta chockerade mig.
Pratade med en granne med en unge i samma ålder som sa att hon också fått en chock av sin unges samma trots. Och att alla orden och allt jag beskrev är som om vi är dom.
Helt sjukt. Man är alltså inte ensam. Vad händer ? Dom börjar ju bli tonåringar. Fy. Får jag smaka på min egen medicin nu ? Alltså att hantera en tonårs situation. Det är som att försöka hantera sig själv.
Så sinnes. Som om stunden blev skitzofren och dagen efter så var vi normala igen..alltså, finner inga ord!
Varför måste barn gå igenom massa konstiga faser ?
För jag föddes väl normal😂
Hmm.
Nu ska jag pusta ut 30 min framför bolibompa medans alla barn sitter och är tysta innan det är full rulle för mig igen.
Men jag har valt det själv. Jag antar att en stilla stund inte är min grej riktigt ;)😂
Chokladskedar.