Livet bland bajsblöjor, spyor, trotsiga barn och glamorösa mingel. Välkommen till min kaosfyllda vardag där jag är ärlig, rak och utan skyddslappar. En luttrad bloggare med många år på bloggnacken – som äntligen hittat hem i Allt för föräldrars värld. Jag säger vad jag tänker, och gör vad jag känner. Kontakt :[email protected]

Att ångra sin graviditet i vecka 26 …

Jag var med en vän för någon dag sedan och vi pratade om hennes vän som är i vecka 26, första barnet och hon har ångrat sig.
Hon är 150% allvarlig att hon ångrat sig.
Jag skrattade till först och sa ”men hon skojar ju bara hon har fått en förlossningsdepp”
Nej så är inte  fallet , iallafall om man ska tro på henne själv.  Den gravida . Hon ångrar sig och hon vill inte  ha barn.  Hon är då inte  en ung tjej som har hela livet framför  sig att skaffa barn , så att skaffa barn är i sitt sista skede för personen .

Mannen vet dock inget om detta . Min vän har då vid flera tillfällen pratat med henne och sagt att det är normalt att känna sig rädd och så . Det är trots allt första barnet . Nej ! Hon menar allvar,  hon är varken deprimerad eller rädd hon vill verkligen inte ha barn och hon menar att det här var det största misstaget hon gjort . Men vad gör man då när man är gravid i vecka 26 och kommer på att det är försent  för en abort ?

I Sverige finns det olika valmöjligheter som bland annat adoption men det går ju inte  heller.  Mannen måste ju veta om detta och gå med på det vilket han förmodligen ej gör för han vill ju ha barnet .

Det är en sådan tragisk och sorglig historia . Samtidigt så kan jag inte  sätta mig i hennes sits så jag VET inte  vad hon egentligen känner.  Jag vet bara att hon är ett par många år äldre än mig och det första barnet är det sista barnet förmodligen hon kan skaffa och att komma på att man ångrar sig det i vecka 26 är läskigt och deprimerande .

Fast jag vet inte  om jag kan kalla henne för en idiot ? För någonstans tycker jag synd om henne som mår dåligt. För hon bör väl må dåligt ?
Jag vet att jag har känt mig rädd många gånger . Livrädd . Speciellt andra och tredje gången. Att man inte vet hur allt ska vara med flera barn . Men samtidigt så tycker jag att abort till vecka 18 är en lång betänketid.

Trots att min vän sagt att allt blir bra när ungen föds så vägrar hon medge det. Tänk om inget alls blir bra ? För den här känslan kanske är sann ?
Det är så läskigt . Vi får hoppas på att allt löser sig .

Vi får se hur detta slutar . Det är en bit kvar tills barnet är fött.

Vad hade du gjort ? Har DU  känt detta någongång?  Skriv anonymt om du vill .

image

Om atousapink

3 barnsmamma på heltid. 3 flickor. Vardag familj barn shopping tävlingar recensioner tips hälsa skönhet events och mycket mera. Följ vårt liv bland spyor trots och bajsblöjor till galapremiärer och vipmingel!

6 reaktioner på ”Att ångra sin graviditet i vecka 26 …

  1. Jag skulle pratat med min pojkvän direkt och kanske gått till.min barnmorska och pratat med henne. Man kan som sagt bli knäpp när man är gravid och jag tror att hon kommer ha det svårt i början när barnet kommit.men tror det kommer släppa efter några månader men pm det inte gör det är det ju tur att pappan vill ha barn så han kan ta hand om det. Tyvärr kommer det betyda att dom.måste gå skilda vägar men det kanske kan vara värt det om man är i så olika stadier i livet. Får hoppas det bara är hormonerna som spökar och allt blir bra ett tag efter förlossningen. Önskar henne lycka till!

  2. Har själv haft grov graviditetesdepression med sista barnet.
    Ville inte ha honom. Ville inte ens att han skulle sparka för det gav mig ångest, blev aeg.
    Och nej jag trodde inte heller jag hade depression. Var 100 på det jag kände. Jag ville inte ha barn.
    Men här är jag idag. Den lille är 7 månader och hade aldrig någonsin kunnat lämna bort honom 🙂

  3. Jag tycker också synd om henne som hamnat i en sits som hon inte vill vara i. Men frågan är ju hur länge hon känt såhär?
    Jag har aldrig haft såna känslor, när barnen varit i magen har man ju varit lite rädd att allt ska gå bra och såna saker, men inte känslan att man absolut inte vill ha barnet.
    Jag tycker ju att hon ska gå och prata med någon, och definitivt prata med sin man om det!
    Om det fortfarande känns lika efter att barnet fötts så finns ju alltid möjligheten att adoptera bort barnet till någon som verkligen vill ha den.

  4. Jag kan tycka att även om man är så pass ”gammal” som hon nu är så borde hon, och många många andra för den delen också, verkligen ha tänkt igenom detta INNAN man kanske blev gravid eller direkt efter att man har fått veta det. Att ångra sig nu, tycker jag, verkar väldigt barnsligt på något sätt. Kan inte direkt förklara hur men det känns som något en tonåring skulle gjort.
    Och att hon nu ångrar sig är ju fruktansvärt, för tänk på barnet. Nä här hoppas jag att hon ändrar sig men samtidigt också berättar för pappan. Väldigt elakt att inte låta honom få vara med här när han kan stötta henne genom graviditeten. Speciellt när han är pappan till barnet också. Han ska ha lika mycket rätt att bestämma här när det gått så pass långt.

  5. Jag blev gravid med en grovt kriminell man som vi bestämde oss för att behålla. Han satt i fängelse och började ignorera mig, vilket gjorde att jag i v.10 började önska att få missfall. Vilket jag några veckor senare fick, en sorg i sig givetvis men en lättnad att sätta ett liv till världen som skulle få de allt annat än bra med sin pappa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *