hur det känns att inte ha egna barn

Godkväll kära läsare ! den här dagen har varit riktigt lång. Har varit on the road sedan 12.30 . Vilken  tur att barnen är hos min mamma .

Min vän Evelyn hade med sig sina två söner Colin och William idag, dom är nog de busigaste barnen på denna jord ! Jag menar det,hon (och jag för den delen) blir helt utmattade av deras ”go”, hur orkar dom bråka och hålla igång en HEL dag ?!  Jag hade aldrig skrivit detta om inte hon var en nära vän och vi hade en god relation till varandra .

Att inte ha med sig sina egna barn på stan idag kändes som en dröm.. Det kändes verkligen i hela kroppen . Jag var så harmonisk och utvilad. Hade bara en sovande bebis i vagnen som åt och sov. På rutin! Att se Evelyn bråka ,tjata,gapa och skrika på barnen fick mig att se mig själv i henne . Är det sådär jag brukar (för det mesta ) ha det när jag är med barnen på äventyr ? Man kan verkligen spegla sig själv i andra som har det nästan likadant. Fast nu är det så att hennes söner ÄR tom och Jerry , mina kommer inte i närheten av deras hyss men man blir så chockad av att bli speglad i en annan person och det får en att se hur mycket man tjatar på barnen och vilka onödiga bråk man har . Helt komiskt! Hon höll på att riva av sig håret , och jag kände verkligen medlidande . Jag kunde verkligen känna hennes känsla av irritation , ilska och frustration när dom sprang runt där inne på NK och vägrade lyssna på henne. Samtidigt som jag tyckte synd om henne började jag analysera lite hur man ska kunna lösa sådant här .

För jag har ju själv mer eller mindre varit med om extrema trots-fall i dom värsta ögonblicken när man bara vill gå under jorden och barnen bara kör med dig.

Vet ni hur underbart det var att kunna gå en hel dag på stan , prova det jag skulle prova , betala i min egen takt utan att någon gråter så jag stressas ihjäl och betalar det dubbla eller någon som ej står stilla vid min sida . Bäst av allt – INGEN tjatade på mig , ingen bråkade med den andre , ingen klättrade upp och ner på tåget , ingen bråkade om vem som ska sitta i mitt knä eller bredvid mig. Jag kände mig helt tom. Tom från barn. Barnfri !

Så till nästa gång jag ska åka iväg med barnen igen , då ska jag komma ihåg att , andas ta det lugnt och lösa problemen på ett annat sätt än förr .  Och så måste man påminna sig själv att dom är inga robotar som är inställda på lyssna , sluta bråka -funktioner . Men en sak vet jag , jag hade en underbar barnfri  dag på stan !

Bjuder er på dagens bilder .