VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vi lever våra liv och tror ibland att vi är ensammast i världen om att uppleva vissa saker

Men hallå! 

Gissa hur det känns att vakna svettig i en säng helt i inklämd mellan två barn som lagt armar och ben huller om buller över en. Att vakna där lite lätt klaustrofobisk och veta att det är något man har glömt. Något som måste göras.

Sen kommer man på: Ja, just det! I morgon ska jag lämna in en tenta och jag är långt i från klar. Det blir till att nattarbeta. Kan ni förstå att detta förhoppningsvis är sista tentanatten på ett bra tag, så vida jag inte nappar på dagens erbjudande som dök upp i mailboxen: 

Alltså, det skulle vara så himla roligt att läsa en sommarkurs och särskilt om dinosaurier, men jag är ganska säker på att jag behöver ett studieuppehåll. Måste sova på saken, eller just det. Sova vaddå sova?

Vill även passa på att tacka er för att ni gör mig så himla glad allihopa. Vad roligt att ni har börjat använda er av hiss eller diss knappen och vad roligt att ni är så himla gulliga i era kommentarer. Jag får väldigt snälla kommentarer nuförtiden och det värmer mitt bultande aphjärta:

Visst är det häftigt att det finns människor i ens omgivning som lever ett liknande liv som en själv. Vi lever våra liv och tror ibland att vi är ensammast i världen om att uppleva vissa saker, men se – det finns alltid någon som har samma erfarenhet. När jag var gravid med Lovi eller när hon var ganska så nyfödd fick jag en bloggsoulmate i form av Mamma Karlsson. När vi blev bloggsoulmates fanns det så många likheter mellan oss att det nästan var skrämmande. Om ni vil läsa Katta Kvacks blogg hittar ni den här.

Nu ska jag plugga och äta paj. Jag bakade en stor, knäckig äpple/hallon/blåbärspaj. Den fick agera förmiddagsmellis, lunch, eftermiddagsmellis och nu nattmål. Himla bra det där med att passa vid många olika tillfällen.

Kommentera (2)

    För att få de senaste uppdateringarna