Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Baby F är nu lite över tre månader gammal och de gyllene dagarna då hon soooooooover i timtal är över. Detta får konsekvenser. Jag får ingenting gjort rent studiemässigt, däremot fylls vardagen av en väldans massa gos. Gos är det nya ledordet. Det bästa jag vet är att ligga hud mot hud i sängen. Vi ömsom ammar, ömsom busar och ömsom somnar till. Att somna i sked med sin lilla bebis tätt intill är underbart. Hon är så himla go.
Jag vet inte hur ni andra mammor har upplevt era bebisar, men mina tre har varit helt olika. Freddie är väldigt social och ”pratig”. Jag har inte varit med om att en tremånaders bebis kommunicerar så mycket som hon gör. Vi brukar yla och gurgla till varandra. När första bebisen kom blev hela livet annorlunda och jag tror jag fokuserade mycket på ”hur” man gör med bebbar. När andra bebisen kom kändes det som om allt sköttes på rutin och att det gick av bara farten. Nu när lilla trean har kommit njuter jag mycket mycket mer av livet med en bebis. Det kanske är sista gången jag jag har en bebis och det är som om jag måste suga ut allt.
Tack för alla synpunkter och kommentarer på inlägget nedan där jag rådfrågar er om viktbloggeriet. Det är väldigt givande att läsa ALLA era tankar och ni har verkligen hjälpt mig att fatta ett beslut. Jag ska berätta för er, måste bara formulera det lite snyggt i huvudet.
Kommentera (4)
Vad tycker vi om det?
Kommentera (8)
Det är nästan så att jag skäms över att skriva detta inlägget. I ärlighetens namn trodde jag aldrig att jag någonsin skulle få infallet att skriva ett ”typiskt mammabloggar-inlägg-om-bajs”. Men man ska aldrig säga aldrig som ni vet. Jag är full av beundran. Hur gör hon? Hon låg alltså på rygg, det sprakade till i brallan och när jag lyfte upp Freddie hade hon lyckats med konststycket att sprutbajsa sig själv i nacken. Helt otroligt. Jag blev tvungen att lägga henne på mage för att överhuvudtaget lyckats sanera.
Gåvägrandeus treåringus är den latinska benämningen på ”gåvägrande treåring”. Föreställ dig scenarirot att du går på stan med din tre år gamla dotter. Plötsligt börjar din treåring att springa väldigt snabbt. Du springer efter för att stoppa henne och hon ökar på takten, samt gapflabbar för att hon tycker det är så kul att bli jagad. Yey! Jättekul.
Till slut hinner du ikapp henne och tar ett stadigt tag kring i overallen för att barnet inte ska kunna springa iväg mer. Barnet kastar sig på marken och ligger där i en evighet. Du lockar, pockar och mutar för att hon ska resa sig. Hon reser sig men kastar sig på marken så fort du försöker hålla tag i hennes overall. Du låter ungen hållas en stund men känner sen hur brösten spänner. I vagnen ligger lillbebbie 3 månader gammal och indikerar att sömnen snart är till ända. Treåringen vägrar gå med dig, du lyfter upp henne på axlarna och bär henne i tio minuter tills ni äntligen kommer hem. Hon är så klart helnöjd vilket hon visar genom att skratta hela vägen hem och ropa: Hoppla pålle!
Kommentera (5)
Visst är det fantastiskt hur vi människor är skapta, jag menar, det måste ju vara något med vår biologi som gör att vi glömmer bort hur sjukt jobbiga barn kan vara i vissa åldrar. Jag talar nu om den älskvärda treåringen som i färd med att bryta sig loss från min trygga famn. Detta genom att provocera, utmana och tänja på gränser. Be my guest lilla treåring. Been there done that med din storebror Speedadius treårius och känner mig luttrad vid det här laget.
Kommentera (3)