Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Lovi har kommit in en riktig lite gosedjursperiod. Hon har fyra mjukdjur inklusive Pippi. Alla ska alltid vara med på ALLT. Hon kan vakna mitt i natten och upptäcka att Pino är borta, då finns det inget annat alternativ än att ha stenkoll på var Pino ligger. Annars kan man räkna med att natten blir en plåga. Vid frukostbordet ska alla djuren vara med och det är mycket viktigt att de sitter perfekt i stolen.
Kommentera (1)
Jag har ett i-landsproblem. Jag har en fin och sittvänlig toalett där jag vill spenderar en stund på varje morgon I FRED. Men min sköna egentid på toan inkräktas av barn, gosedjur och Pino. När jag går på toa vill jag sitta med min lur i lugn och ro. Se om någon kommenterat på min blogg över natten och om någon skrivit något kul på twitter. Ungefär så vill jag att mina toamornar ska se ut. Istället får jag Pino upptryckt i skrevet när jag sitter på toa i min egen sårbarhet. Det är ett jävla övergrepp.
Kommentera (2)Det är mycket svårt att få maten att fungera nuförtiden. Här kommer ett litet utdrag från gårdagens psykbryt. Fadern lägger upp en portion med favoritmaten på en tallrik och ställer fram den till fyraåringen.
– BLÄ pappa! Den ska inte se ut så!
– Nehäpp, fråga mamma om hon kan lägga upp på en ny tallrik så tar jag denna själv då.
Jag tar fram en tallrik och:
– NEEEEEJ! Inte den tallriken! Jag vill ha en med grönt och lite blått på.
– Okej, svarar jag och börja leta. Hittar den tillslut och förbereder mig för mission impossible.
– Vill du ha fisk?
– Ja, du ska lägga den där, säger han och pekar.
– Okej, ris då?
– Ja, så där på sidan.
– Sås?
– Ja, där.
Voila, tänker jag. Fy fan vilka smarta och pedagogiska föräldrar vi är. Den förväntansfulla lilla ungen sitter vid bordet och jag ställer ner tallriken framför honom med en nöjd min.
– NEEEEEJ! Blä! Dumma mamma. Det är FEEEEEEEEL!
– Jaha, vad var det nu som var fel?
– Riset ska ligga som en rund pizza, sen ska det vara sås på det och fisk på toppen.
Efter ett krig de luxe får han slutligen hämta en pall och ta sin egen mat. Han lägger upp riset på tallriken, plattar till det omsorgsfullt, häller på sås och toppar med den kota torsken. Sen äter han upp all mat och säger:
– Tack för maten mamma, det var verkligen smaskigt.
KommenteraFy fan vad det kan vara jobbigt att ha barn. Jag känner mig helt misslyckad som mamma när kaosmornar är snarare regel än undantag. Allt är fel och ingenting bra. Det matvägra, det klädvägras och det hotas. Alla dessa konflikter får luften att gå ur mig.
”Mamma, om du säger så tänker jag aldrig mer gosa med dig.”
”Mamma, du får inte leka på mitt rum om du säger så.”
”Mamma jag kommer klippa sönder dina kläder om du säger så.”
Nu blir ni allt nyfikna på vad det är för hemskheter jag säger va? Jag uppmanar barnet att äta upp sin frukost. *Gah* Jag är inte van vid detta, vad fan är det som händer?
Kommentera (10)Sådär skulle jag såklart aldrig säga högt, men jag kan lova er att jag har tänkt orden högt i mitt huvud.
Herregud vad det gör ont i mig när min älskade fyraåring var ledsen igår över att några kids på förskolan hade gaddat i hop sig och kastat snöbollar på honom. Han låtsades om som att det inte var någon fara. Som om det bara hade varit en lek, men jag såg att han var ledsen och att den så kallade leken inte hade varit en lek från hans håll. Jag tror helt enkelt inte att han hade vågat säga ifrån.
Det var inte alls kul att lämna på förskolan idag. Han var ängslig och ville inte vara där. Jag blev blödig och ville inget hellre än att ta med honom hem igen. Men istället pratade jag med en av pedagogerna och när jag gick såg jag att hon tröstade honom. Jag vet inte om det är utelämnande att skriva detta. Jag beskyller ingen för något, utan blir mest ledsen att en fyraåring känner sig otrygg i den miljön han tillbringar sina dagar.
Hur gör man?
Kommentera (6)