Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Det man sänder ut kommer tillbaka. Som en boomerang. What goes around comes around. Vet inte varför men det är så det fungerar i vårt universum.
Jag är en glad jävel. Fylld av energi och lust. Lust att leva, lust att upptäcka, lust att utmanas, lust att ställa upp, lust att hjälpa – kort och gott lust till det mesta. Jag undviker att deppa i den mån det går. Saker som vi inte kan påverka finns det ingen anledning att ödsla energi på. Bättre att värna om vår kraft och lägga den på sådant som får oss att må bra. Jag tror att det finns en mening med allt som händer och att vi alla ställs inför svårigheter för att utmanas.
I lördags hade jag en skitdag. En skitdag som blev en fin skitdag när jag läste två texter skrivna av två vänner. Nina Ruthström gjorde mig uppmärksam på ett inlägg skrivet av Lady Dahmer. Jag läste dem och blev helt varm om hjärtat. Den energin jag sänt iväg och som smittat av sig på Nina och Lady, kom plötsligt tillbaka till mig och jag blev glad igen. Ett bevis på att boomerangeffekten verkligen fungerar.
KommenteraVad kännetecknar en kärnfamilj och vad händer när kärnfamiljen spricker? Är det viktigt med en kärnfamilj och i sådana fall för vems skull? Detta är frågor jag grubblat över mycket den sista tiden. Människor i min närhet skiljer sig. Föräldrar bråkar och bestämmer sig för att gå skiljda vägar. Jag avundas dem inte. Vad är bäst? Att hålla ihop för barnens skull eller att se till sitt eget bästa? Personligen tror jag att det är viktigast att se till sitt eget bästa. Olycklig förälder = dålig förälder. Lycklig förälder = bra förälder.
Jag avskyr ”hysh-hysh-samhället” vi lever i. Om alla kunde släppa lös och vara lite ärligare kanske det skulle rädda många förhållanden ock äktenskap. Istället för att få hela världen att tro att man är världens lyckligaste kanske man ska vara ärlig och berätta om hur dåligt man mår. Genom att prata om problem och ventilera dem med omgivningen skulle säkert många skiljsmässor förebyggas. Ibland när jag är som mest ilsken och trött på familjelivet känner jag mig ensammast i världen eftersom alla andra verkar vara så samstämmiga och gulligulliga. Men så vips, skiljer de sig. Jag fattar ingenting.
KommenteraVi vet aldrig vad livet har i sitt sköte. Vi vet det aldrig förrens vi är där. Där, mitt i ett sammelsurium av känslor, tankar, förstånd, rädslor, trygghet och galenskap.
Vi har en bild av hur vi vill att livet ska vara. Vi styr vår tillvaro till stor del efter de normer vi tror att omgivningen förväntar sig att vi ska göra. Livet… Jag säger då det.
KommenteraSomnade som en stock. Jag var så trött att jag inte ens orkade titta klar på The Sopranos i gårkväll. Vaknade som en nyutsprungen ros och insåg att vi försovit oss. Det finns inte en chans att vi hinner ta oss till dagis på tio minuter och därför blir vi hemma idag.
Funderar på om vi kanske skulle ta och baka. Först frukost med såskokt ägg och blodgrapejuice.
Vad ska ni hitta på idag?
KommenteraAldrig kunde jag väl tänka mig att livet skulle bli så roligt som det blev. Livet. Vad är ett liv egentligen? Vad är ett liv värt? Vad är värdefullt i livet?
Som barn hade jag ganska trist. Visst lekte jag med de andra ungarna, men det fanns alltid en strävan och längtan. En strävan efter frihet. En längtan efter att bli stor och kunna göra vad jag vill. En längtan efter att få testa vingarna även fast jag visste att det skulle hålla. En längtan efter att få kasta sig ut och se vart jag landar.
”Leva! Jag vill leva!”, grymtar Viveka Anderbratt i Mia & Klaras humorserie. Men hon gör ju det. Hon andas, hennes hjärta slår och hon har en uttalad önskan. Alltså lever hon. Men? Vaddå leva? För att leva är väl detsamma som att vara vid liv? Nehepp. Där var det inte alla som höll med mig. Okej. SÅ det är alltså skillnad på att leva och att vara vid liv? Att vara vid liv är ett statiskt skede som består så länge de fysiska förutsättningarna finns, medan begreppet ”att leva” huvudsakligen består av att förverkliga sina egna drömmar och fantasier. Jag lever och jag tycker om att leva livet. Leva livet, leva loppan. Jag skulle vilja påstå att jag är en människa som lever i full fräs, ett tillstånd som varit mitt signum sedan barnsben.
En gammal tant med vitt hår, krokig rygg och snälla ögon kom fram till mig idag. ”Jag ser din energi. Var rädd om den. Lev och njut. Livet är långt och fullt av överraskningar”, sa hon och klappade mig på kinden. Efter den där mjuka smekningen på kinden känner jag mig en smula pånyttfödd. Hennes mjuka röst och hennes lena fingrar gjorde ett starkt intryck på mig. När Lovi har matvägrat, när diskberget har betett sig som ett par guldbyxor där slantarna aldrig sinar, när Toddo vägrat krypa till kojs, när den svindyra halloumiosten bränts vid och när jag kännt mig slut ikväll har jag tänkt på den lilla tanten och blivit varm inombords. Ibland behöver vi påminnas om det som är viktigt för oss. Lisa för själen.
Livet leker och jag är i mina bästa år. Livet är en spännande saga där alla som lever till stor del påverkar sitt eget öde. Men livet är även fyllt av överraskningar. Glada och tråkiga. Jag älskar livet och jag älskar att leva.
Kommentera