VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En liten hälsning

Det är ni läsare som gör bloggen till vad den är, tack snälla ni för pepp genom år 2011. Detta har nog varit det konstigaste året jag upplevt på länge, ett sådant där mellanår som till stor del varit fyllt av oro, sjukdom, stress, press och allmänt lall. Året inleddes med ett långtids EKG och avslutades med en hjärnröntgen. Som tur väl är är jag frisk som en nötkärna och kan släppa alla hemska tankar på hjärntumör. Jag tycker det är är skönt att året är över och är full av energi inför 2012.

Jag har lite små mål och planer för saker jag vill uppnå under nästa år, men det tänkte jag berätta mer ingående om i ett annat inlägg. Jag vill rikta massor av tack till alla som peppat mig under året. Nöjet har varit helt och hållet på min sida. Jag vill även rikta ett stort tack till några som betytt lite extra för bloggen i år.

Lady Dahmer, tack för att du designar min blogg med hela ditt hjärta. Du känner mig så väl och det är roligt att ge dig helt fria händer när det gäller kreativt skapande i min blogg. Till nästa jul för vi utveckla våra julsånger. Tack Cravingz med Anna-Maria i spetsen för att ni tror på min blogg och vill ha mig som toppbloggare hos er. Tack Gunnar för bloggsupport via twitter. Tack Cissi Wallin för att  du bjöd in mig att tala om #Ejfa i radio och för att du vill ha mig som hurtmåndagsutmanare, ett tema som kommer prägla måndagarna framför här i bloggen.

Under året som varit har många av mina gamla läsare hängt kvar och det gläder mig, det känns som om jag har en relation till många av er. Ytterligare, Skrotmamman, Nelin, Mamma Karlsson, Mamman i Gerdsmygen (hittade ingen bloggadress), Asta och Svartlok är några av de personer som värmt mitt hjärta lite extra under året som varit.

Kommentera (3)

Vågar inte ens leka med tanken

När ni läser detta i morgon bitti ligger jag förmodligen på en brits någonstans och får hjärnan skannad. Om jag har tur hittar de inget, om jag har otur hittar de en fet jävla hjärntumör. Av olika skäl utreds jag för detta och jag är livrädd. Rädd att mina farhågor ska besannas.

Sedan jag fick kallelsen i måndags har jag gråtit till och från. Dödsångesten har varit ett dagligt inslag där små, otäcka tankar som besvarar frågan ”OM” har tagit energi i från mig. Om jag har en hjärntumör hoppas jag att den går att ta bort, annars är det inte en dag för sent att börja skriva memoarerna.

Egentligen borde man ständigt vara beredd på att möta döden. Det skulle känns så bra att ha knasiga missförstånd utredda, viktiga milstolpar nedtecknade och kärleksförklaringar sagda innan man kolar vippen. Jag är absolut inte rädd för att dö. Men det skulle vara tråkigt eftersom jag har drömmar och mål som jag inget hellre vill än att förverkliga.

Klockan har just passerat midnatt och min värsta rädsla är att de hittar något som är så pass allvarligt att jag måste behandlas akut. I så fall skulle detta vara sista kvällen här hemma på ett tag. Vad jag gör? Bloggar om dödsångest, äter tre lussebullar som jag egentligen hade sparat åt barnen i frysen samt redigerar en film om #ejfa.

 

Kommentera (7)

Fem minuter i rampljuset – Insamling till hemlösa

Södermalmsnytt sökte upp mig i samband med mitt projekt #ejfa – ”En jul för alla” – insamlingen till hemlösa på Södermalm. Nu har de skrivit en liten uppföljningsartikel. Läs den här.

Kommentera (1)

En jul för alla går in i slutfasen – Insamlingen till hemlösa

make an animation
Tack alla underbara som har engagerat sig i mitt projekt ”En jul för alla” – insamlingen till hemlösa på Södermalm. Utan er hade det inte blivit något. Tanken var att jag skulle avsluta projektet nu i veckan men jag har varit sjuk och krafterna har inte velat infinna sig. Det återstår ett lass att köra upp med till de två härbergerna. Jag ska även köpa kalsonger. På bankkontot som jag startade upp i #ejfas namn sitter nu 1500 kr.

Kommentera (3)

Något som värmer om natten – #ejfa – insamlingen till hemlösa på Södermalm

Igår stod jag med sista insamlingen till #ejfa. Det var stendött och tråkigt att stå, kändes helt meningslöst. Men så helt plötsligt traskade Helene och Tomas upp från tunnelbanan.

Helena och Tomas var med i programserien ”Hemlös” som sändes på tv förra vintern. Jag följde serien och var mycket förtjust i detta kärlekspar. Nu fick jag chansen att prata med dem, under vårt samtal kom en kvinna och lämnade en kasse. Helene kikade igenom den och plockade gobitarna. Helene som bor på Bostället berättade att alla hade blivit glada över lasset jag lämnade där dagen innan. Mycket av kläderna och sakerna skulle komma till användning. Bh-kassen var värsta guldgruvan.

Innan jag gick till Medis igår hade jag på känn att det inte skulle dyka upp så mycket folk. Därför hade jag lastat vagnen full med grejer som jag tänkte gå upp med på en gång. Vilken lycka! Tomas fick välja och vraka mellan tjocktröjor och vinterjackor. ”Detta är ju som rena rama julafton”, sa paret och tackade. De blev jätteglada och gav mig en kram. Efteråt gick jag upp med grejerna till härbärget och sen promenerade jag hem i den kalla december kvällen. Det kändes speciellt att få ge dem varma kläder som kan värma dem om natten. De efterfrågade något ätbart, men det kunde jag inte erbjuda.

Mitt projekt ”En jul för alla” lider mot sitt slut. Det finns ett par kassar kvar i prylrummet som jag ska sortera. I morgon ska jag tömma #ejfa-kontot och spendera slantarna på kallingar. Tack alla ni som stöttat mig i detta. Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.

Kommentera (3)

För att få de senaste uppdateringarna