VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Att offra sitt barn till Jesus

20120715-045329.jpg

Walter Iego har skrivit ett intressant inlägg om sajten Cirkle of moms.

Circle of moms” – är en skojig hemsida på nätet för troende mammor (kristna) som inte vet vad de ska göra med sina olydiga barn. Det första exemplet man stöter på när man besöker forumet är bl.a. den här frågan från en förtvivlad mor:

20120715-044152.jpg

Jag vet inte hur ni känner, men jag blir alltid rädd för människor som börjar snacka om satan och djävulen. Det känns medeltida på något vis. Om vi skulle byta ut begreppen Gud och satan till, godhet och ondska alternativt rätt och fel skulle det kännas mer lätthanterligt. Att skylla onda ting på satan känns billigt, oansvarigt och lättvindigt.

Barn och religion är en svår grej. Jag har full förståelse för att barn föds in i religioner men samtidigt ifrågasätter jag konceptet. Att hitta sin Gud och sin tro är väl ändå något man gör på redan genom livet? Det känns märkligt att ens föräldrar skulle säga: ”Så här är det” och att man efter det skulle foga sig i det ledet bara för att ens föräldrar gör det.

Hur funkar det egentligen? Ni som är religiösa och troende får gärna dela med er av era erfarenheter och synpunkter.

Kommentera (6)

Kycklingwraps – Hit eller shit?

Bilden är lånad av Queen of Kammebornia

Att sitta tillsammans i solen på bryggan och ha picknick och tänka att 30 år sedan är länge sedan men ändå nyss. Vad är egentligen nu och då och sen?

Men allvarligt talat? Hur jäkla underbart och idylliskt ser inte detta ut att vara? Queen of Kammebornia har lyckats få mig på kroken och detta tack vare härliga bilder och en blogg som sprudlar av kärlek.

Vad det gäller kycklingwraps är det sådant jag bara närmat mig på bild. Det är säkert supergott, men jag har aldrig tagt mig för att tillaga det själv. Kanske mest av lathet och rädslan för att det inte ska smaka så gott som jag tror att det smakar. Att laga kycklingwraps får helt enkelt bli ett projekt för nästa vecka.

Just nu verkar det som om många av de bloggar jag läser vill påminna mig om att leva i nuet. Jag syftar då på föregående inlägg där Asta påminde mig om lyckan att få åldras. Känner du att du lever i nuet? 

Kommentera (2)

Det är ett privilegium att leva och frodas

Bilden är lånad från Astas blogg

Asta har skrivit ett tänkvärt inlägg och menar att åldrandet är något vackert att fira. Vi ska vara glada att vi befinner oss på denna sidan andevärlden. Jag håller med henne. Livet är till för att levas och under resans gång utvecklar vi inte bara själen utan även vårt sinne.

Hon hann inte se sina barn växa upp, hann inte få barnbarn, hann inte uppleva kärleken ännu en gång, hann inte förverkliga sina drömmar. Hon slogs, kämpade, kräktes, förbannade och stred för att få fortsätta leva…

Jag älskar att leva och jag älskar de olika vändningar livet tar. Tänk att små, små saker kan spela en livsavgörande roll i det stora hela. Det är otroligt. Livet är en spännande följetong där du själv har huvudrollen och möjligheten att kämpa för allt du vill och brinner för.

Kommentera (1)

Apan blir bloggkommentator

Det finns allt för få bloggkommentatorer i förhållande till bloggar. Jag gillar bloggkommentatorerna men läser inte en bråkdel av de bloggar som kommenteras där. I bland förundras jag över saker som de inte kommenterar exempelvis mitt projekt mammaformer som tack vare medial uppmärksamhet fått en raketstart. Därför tänkte jag ge mig på konststycket att börja bloggkommentera de bloggar som JAG läser av olika anledningar.

Ni kan inom snar framtid räkna med ännu en bloggkommentator här på ute på vilda webben. Kom gärna med tips på läsvärda bloggar ni vill att jag ska läsa och kommentera.

Kommentera (3)

Att känna obehag när det råder dålig stämning på nätet

Det råder pajkastning de luxe på nätet just nu. Jag har följt debatten på avstånd och tycker synd om alla inblandade. Det taskigaste någon skrivit till mig här på min blogg någonsin var något i stil med att jag förtjänade en fet smäll och jag blev illa berörd över att en helt okänd människa som endast läser min blogg tar sig rätten att häva ur sig sådana oförskämdheter.

Pajkastningen började med att Ellen publicerade ett mail på sin blogg som Lady Dahmer hade skrivit.

Att dessa två kvinnor har delade meningar i mångt och mycket är en sak för sig, men jag kan inte begripa varför Ellen skulle publicera ett mail som Lady Dahmer skrivit till henne. I mailet skriver Lady Dahmer att hon fått sig en tankeställare tack vare Ellens tweets om att hänga ut barn på nätet. Jag tolkar Lady Dahmers mail som ett ärligt och rakt mail där hon indirekt creddar och tackar för tankeställaren. Om jag hade varit Ellen skulle jag ha blivit glad och kanske svarat på mailet. Men istället publicerar hon det alltså på nätet med en ganska taskig ton eftersom hon döpt skärmdumpen till ”rövslickeri”. Jag förstår att Lady Dahmer blir förbannad och känner sig blottad.

Som ni vet är Lady Dahmer och jag kompisar. Ellen har jag aldrig träffat, men nätet är litet och vi har stött på varandra lite här och där. Jag gillar båda dessa kvinnors bloggar och känner mig illa till mods av den dåliga stämning som uppstår när det är bråk i bloggvärlden.

Värst av alla är nog alla läsare som tar parti och ska kommentera till den ena eller den andras nackdel eller fördel. Antingen sågar de Ellen vid fotknölarna eller tycker de att Lady Dahmer är kokko. Den vettigaste kommentaren av de hittills sammanlagt 63 hos Lady Dahmer och 53 hos Ellen är enligt mig:

Folk får gärna ha skilda åsikter, men när det hamnar på sandlådenivå där båda parter har varsin vild hejaklack vid sin sida blir det endast patetiskt. Jag finner inga ord förutom att jag tycker det är obehagligt, samt att jag skulle bli förvånad om detta grälet inte tärde på Ellen och Lady Dahmer.

Det kanske ses som dubbelmoral att jag lyfter det nu istället för att bara låta det rinna ut i sanden. Syftet med detta inlägg är att visa upp de starka krafter som råder på nätet och hur fel ett blogginlägg kan ”slå”.

Jag har läst samtliga kommentarer i bådas bloggar och gjort en sammanställning av materialet. Jag valde att strukturera upp fyra kategorier:

1. Positivt om Ellen i de båda bloggarnas kommentarsfält
2. Negativt om Ellen i de båda bloggarnas kommentarsfält
3. Positivt om Lady Dahmer i de båda bloggarnas kommentarsfält
4. Negativt om Lady Dahmer i de båda bloggarnas kommentarsfält

De kommentarer jag ansåg vara neutrala eller off topic valde jag bort, likaså Ellens och Lady Dahmers egna kommentarer. Resultatet tyder på att Ellen fått mest skit och minst cred i pajkastningen, samt då att Lady Dahmer fått mest cred och minst skit.

I båda kommentarsfälten har röster höjts som menar på att kvinnorna mobbar varandra, men vid min granskning har båda kvinnornas argument varit sakliga medan det istället har varit bloggläsarna som stått för påhopp och otrevligt tilltal.

Jag har även gjort en ->  sammanfattning av kommentarer i pajkastning. Här har jag sammanställt vad som sagts om respektive kvinna i respektive blogg. Med risk för att ha missat någon och något vill jag med detta påvisa att det är allas vårt ansvar att upprätthålla en god ton och stämning på nätet.

Återigen, kvinnorna må ha delade uppfattningar om saker och så även vi bloggläsare, men att spä på konflikten ytterligare genom att skriva elaka kommentarer bidrar inte till något annat än en icke konstruktiv lynchstämning. Tack för ordet.

Update: Ellen har raderat några elaka kommentarer på sin blogg.

Kommentera (1)

För att få de senaste uppdateringarna