Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Det är en fröjd att resa till vår lilla ö. Från Strömkajen tar det cirka två och en halv timma med Waxholmsbåtarna. Utsikten är fantastisk och det glittrande havet har en väldigt god effekt på mig.
Barnen hade haft det bra på landet under vår barnledighet. Det är så sjukt idylliskt här på den lilla ön att jag storknar. Känns fantastiskt att kunna erbjuda detta till barnen.
Kommentera
Barnen blev hämtade av sin farmor och farfar vid lunch vilket innebar efterlängtad egentid. Min egna tid har jag spenderat på stan. Fyndade järnet inne på Gudrun Sjöden. Först inne på Götgatan och sedan i Gamla Stan. Sen åkte jag tillbaka till Södermalm och hälsade på Anna inne på Exxtend. Där satt Klara redo för en piffning. Två söta flugor i en smäll med andra ord.
Nu ligger jag halvt däckad på soffan och lyssnar på vattnet som plaskar inne i duschen där min älskling befinner sig. Ikväll äter vi ute och njuter av varandra och bebismagen utan sällskapet av våra två andra kottar.
Dagen har knappt börjat, men jag måste berätta om den roliga gårdagen. Den var rolig och extremt hektisk. Under förmiddagen lekte jag tjuren Ferdinand på uteplatsen samtidigt som jag studerade. Jag luktade på blommorna och läste. Allt var lugnt och harmoniskt tills jag insåg att jag hade felbedömt tiden. Det var så kallad basgruppsdag ute i Spånga, ett obligatoriskt möte där tanken är att studenter inom lärarutbildningen ska utbyta erfarenheter med varandra. Jag hade en timma på att ta mig dit och det blev till att kasta sig på tåget.
Jag skyndade dit. Fick gå tidigare för att jag skulle hämta på dagis. Fastnade på tåget hem. Blev sen till dagishämtningen. Skyndade hem. Blev sen till mötet med Rose-Marie. Vi skulle på ett event som Tretorn höll i. Det var nog ett av de finaste event jag någonsin varit på. Vi fick god mat och en gedigen presentation om företaget som firar 120 år i år. Tretorn hade dukat upp hela sortimentet och visade allt från tennisbollar, till jackor, gummistövlar och ridstövlar. När vi skulle gå hem fick vi en goodiebag innehållande ett par skor. Toppen! Jag behövde verkligen ett par skor.
Lite senare på kvällen var det fest i Kungsträdgården. Tisdag, onsdag och torsdag denna veckan är det spansk dans på scenen mellan kl 19-21. Det är dansuppvisning i flamenco och Sevillanas. Jag träffade ett par av tjejerna från min flamencogrupp där och efter uppvisningen gick vi till Piccolino. Vi drack vin, knaprade nötter, pratade flamenco och livet. Stockholm var extra vackert när jag cyklade hem, jag kunde inte låta bli att stanna och knäppa en bild.
Nu ska jag göra mig vacker. Idag har vi seminarium på Svenska barnboksinstitutet. Det ska bli lite häftigt att se vad de pysslar med där. Jag vill även hinta om att jag kommer lägga upp tävling om en stund. Jag kommer tävla ut ett valfritt plagg från Småfolk – Håll ögonen öppna.
Kommentera (3)
Rågsved i mitt hjärta. Det var här jag började min resa i vuxenvärlden. Jag var 20 år gammal och jävligt less på att bo i Växjö. En liten håla som förvisso var fantastisk att växa upp i. Men som tonåring med rastlös själ var livet i Växjö en plågsamt resa mot döden.
Jag var fruktansvärt ledsen och uttråkad. Jag var ledsen för att jag fått det tråkiga beskedet att jag var kattallergisk. Efter att ha bott tillsammans med mina tre underbara katter i liten källarvåning hade jag svårt i att finna mig i att bara vara. Vad gjorde jag egentligen? Körde hemglassbil och lade grunden till en ordentlig övervikt. Drack hembränt och raggade bönder inne på Rockiebar.
I mina drömmar bestod livet av så mycket mer än att träffa en kille, skaffa hus och bilda familj. Jag vantrivdes i staden där folk levde med ständiga småstadskomplex. Jag längtade bort. Långt bort. Om man önskar något riktigt mycket slår det in. På min 20 årsdag i januari var jag på anställningsintervju för jobbet som ekonomiassistent på ett företag Stockholm. Jag fick jobbet under förutsättning att jag löste boendefrågan. Två dagar senare hade jag lyckats få ett förstahandskontrakt på liten etta i Rågsved. I februari flyttade jag upp till Stockholm och bodde inneboende hos en tjej jag nyligen lärt känna. Tanken var att jag skulle bo där fram till mars då jag skulle få tillträde till min lägenhet. Efter ett tag uppstod slitningar och jag flyttade i ett desperat försök att bevara en vänskap. Eskilstuna blev nästa anhalt. Hem till en kille jag hade dejtat ett tag. Jag pendlade mellan Eskilstuna och Stockholm. Det fungerade sisådär.
Mitt i allt bostadsstrul ringde en kvinna från ett produktionsbolag och frågade om jag ville hoppa in som joker i dokusåpan Radio. I början på året hade jag och min syster varit nere i Malmö på shoppingtur och casting. Nu ville de ha med mig i såpan. Min chef som hade fattat tycke för mig ordnade ett bemanningsföretag i mitt ställe och jag fick ledigt. I slutet av februari fick jag tillträde till min lägenhet, jag packade upp och flyttade sedan in i Heron City. Livet i en dokusåpa var långt i från en dans på rosor. Men det var lärorikt. Efter fem veckor blev jag utröstad. I taxin hem till Rågsved kändes det som om jag levde någon annans liv.
Nu skulle jag för första gången bekanta mig med mitt nya hem och försöka få ordning på alla flyttlådor. Kvällen och natten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men den historien ska jag berätta någon annan dag. Idag har många minnen väckts till liv. Dels för att jag träffade kamerakillen från Radio och dels för att jag cyklade förbi mina gamla hoods.
Idag har jag varit i Flemmingsberg för återbesök på Mandokliniken. Jag cyklade fram och tillbaka, kan således skryta med att jag rastat benen 3 mil idag. Det tog en en timma och tio minuter att cykla i vardera riktning. *stolt*
Kommentera (8)
För att komma till Skeppsholmen måste man gå över en bro. Bron ser ut såhär. Segelbåten heter Af Chapman och är ett vandrarhem.
Kommentera