VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Big Belly – Vecka 39 – From above

gravid vecka 39

Sähär ser den stota bebismagen ut ovanifrån…

Kommentera

Det knakar i fogarna

Snälla sluta! Jag vill gärna behålla mina ben.

Det känns som om bägge mina ben är på väg att lossna från bäckenet. En mycket obehaglig känsla må jag säga. Jag tror det beror på alla gårdagens långpromenader. 2 timmar med Karamelle och en timma med Darling.

Hoppas det går över.

Kommentera

Välkommen Vagnen

Igår var svärfar hemma hos oss på middag. Vi följde med honom hem. Barnvagnen har stått förvarad där sedan vi köpte den, vi har inte haft någon plats i vår lägenhet. Det har ju varit ”hej-kom-och-hjälp-mig” i vårt hem hela sommaren. Nu börjar vi dock få lite ordning.

Det måste bero på mitt boande i grottan. Nu får dock barnvagnen plats i hallen, vi har äntligen kastat ut ett fult skåp som stått där och tagit plats.

Som sagt. Vi följde med svärfar hem och sedan tog vi en kvällspromenad hem. Vi turades om att rulla vagnen. En ganska skum känsla, men jag gillade det. I skrivande stund sparkar Bebbe och inom en snar framtid kommer Bebbe glida runt i denna fina vagn.

Kommentera

Korvfingrar

Att mina tår sett ut som små prinskorvar sedan en lång tid tillbaka är väl okej. Men nu påminner mina fingrar om ett paket 10-pack Choritzo.

Vilken duktig kropp till att binda upp mycket vatten. Bra där. Känns helt mongo att knappa på tangetbordet.

Kommentera

Mosig

Känner mig trött och mosig.

Om en timma ska jag till mödravårdcentralen på rutinkontroll. Det är första gången inte älsklingen är med. Vi skämtade lite igår kväll och sa att jag skulle säga till barnmorskan att vi gjorde slut efter förra besöket.

Förra besöket var nämligen ganska så dynamiskt. Mina hormoner hade tagit någon form av droger och var helt uppspeedade. Barnmorskan hade frågat J hur det kändes såhär i slutfasen och han svarade:

– Kassie börjar bli så jäkla jobbig. Minsta lilla och hon tror att det är dags att åka in. Hon hoppas så mycket på att barnet ska komma ut att hon försöker forcera ut det på ren vilja. Inbilla sig värkar eller fostervattenavgång.

Jag blev skitsur. Dels för att det var en grov överdrift och dels för att jag kände mig lite dum. Dramaqueen som man är ställde jag till en scen.

– Jaha, där ser man. Är det så du ser på saken. Okej, då kanske du vill att jag enbart ska hålla käften när jag har förvärkar och sammandragningar? Du kanske inte vill att jag ska berätta för dig att jag har ont, mår dåligt är orolig för något? Du kanske är inte är ett minsta jävla dugg intresserad av att jag bär på ditt jävla barn? (Där fick jag ett sting av dåligt samvete, det är ju vår älskade bebbe som ligger i min mage, inte hans jävla barn, förlåt bebis.) Du kanske inte ens är intresserad av att följa med på förlossningen…!!! Observera att detta inte tillhör min normala och vanliga jargong. Detta var hormonerna som talade. Både älsklingen och barnmorskan blev helt förstummade. Själv började jag grina.

 

Nejdå, vi har inte gjort slut. Sanningen är den att han var tvungen att åka till jobbet. Men det skulle vara kul att skoja med barnmorskan.

Nu ska jag försöka sova en snabbis. Adios.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna