Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Idag börjar jag läsa kursen Hinduism och buddhism. Sa jag förresten att jag blev godkänd på ”etiken”? Det kändes som om en sten föll från mitt bröst och jag som att jag kom ett steg närmare min examen. Nu är det bara 75 poäng kvar att läsa, dvs två och en halv termin. Sedan är jag nybakad gymnasielärare med ämnena svenska och religion. Är det någon av er som läste min blogg för fyra år sedan när jag började plugga? Det har gått fort. På fem år har jag läst fyra år på universitetet och fött tre barn. Känns helt galet.
Nu ska jag lämna kidsen på förskolan, efter det ska jag ut en sväng till universitetet för att prata med syo och lämna tillbaka kurslitteratur.
Kommentera (10)
Ingenting är omöjligt, ingenting. Allt är vackert, allt. Detta är lite utav min filosofi. Livet är inte krångligare än vad vi gör det och en sak som är säker är att vi lever en väldigt kort stund här på jorden. Varför då inte göra det bästa utav den tiden?
Lärare är enligt mig ett av de finaste yrken som finns. Jag kommer aldrig bli höginkomsttagare men jag kommer få ett arbetsliv rikt på kärlek. Kärlek till kunskap, kärlek till elever och kärlek till skolan som institution. Läraryrket är som en enda stor egotripp eftersom en av mina drivkrafter är att vara under ständig utveckling. Jag älskar att lära mig se saker från olika perspektiv, att analysera, att ta del av historia, fakta och retorik. Att bli ämneslärare i svenska och religion är därför den perfekta kombinationen för mig. Det två ämnen jag brinner för och som jag tack vare mitt yrkesval alltid kommer kunna fördjupa mig i. Dessutom älskar jag att stå i centrum. Läraryrket är perfekt om man är lite teatraliskt lagd. Ska man undervisa, ska man undervisa med inlevelse.
En annan sak som jag uppskattar med läraryrket är så klart eleverna. Alla behöver en trygg famn när det svajar. Erfarenhetsmässigt vet jag att livet svajar väldigt mycket när man befinner sig i tonåren. Att få stöta, blöta och nöta med folk är det bästa jag vet. Jag är snäll, rolig, hård och rättvis. Jag tror på frihet under ansvar och learning by doing. Mina elever ska veta att jag tycker om dem och att jag tror på dem. Relationen lärare/elev är inte jämställd eftersom lärare sitter på maktpositionen, denna makt är ingenting som jag någonsin skulle vilja missbruka. Att vara lärare är att vara en juste vuxen.
Charmen med att vara lärare är att man faktiskt får förmånen att se människor utvecklas. Små, små knoppar spricker plötsligt upp och blir till fina blommor. Vissa blommor har det tufft, dessa kanske man vurmar lite extra för, medan andra blommor glänser i sin prakt utan ansträngning. Alla blommor har dock olika behov och det är min uppgift som lärare att tillgodose dessa behov.
Egotrippen och det sociala är två faktorer som driver mig. Den tredje är skolan som institution. Jag tycker om skolmiljön. Allt från korridorerna till klassrummen. När jag befinner mig i en skola känner jag mig hemma. Det sitter i väggarna. Det fjärde som driver mig är privilegiet att få arbeta tillsammans med nya generationen. Det är ju trots allt vår och tidigare generationer som präglar barnen som växer upp idag. Jag har själv ett gäng lärare att tacka för vad de gav mig i tonåren, nu vill jag ge det tillbaka.
Jag hade ju tänkt att jag skulle sitta och skriva på min inlämningsuppgift. Jomentjena. Freddie som lyckligtvis är på bättringsvägar har en punktmarkeringsdag varpå jag har henne i bärselen. Så fort jag lägger ner henne vaknar hon. Med andra ord är det likabra att hon får hänga på min mage som en liten apunge.
Men hur ska det gå med inlämningsuppgiften och tentan som jag ska skriva på lördag? Det är som det är och jag får helt enkelt göra så gott jag kan. Går det så går det och går det inte kommer jag med stor sannolikhet att överleva.
Kommentera (2)
Det har gått över en vecka sedan Freddie ploppade ut och jag är på världens bästa humör. Annars är det vanligt att depphormonerna slår på ett par dagar efter förlossningen.
Idag har jag försökt skriva en tenta. Tiden går ut om en halvtimma och jag har precis klarat av fråga ett av tre. Jag skickar in det jag har och hoppas på att få komplettera istället för att göra en omtenta.
Nu har mina bröst svällt till dubbel storlek och lagom till detta vaknar Freddie och vill ha mat. Visst är det fantastiskt hur naturen fungerar. Vi är djur.
Kommentera (1)