Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Nu kommer minst hälften av er gäspa och tänka: ”Meh vad fan! Ge upp!” Fast grejen är att jag aldrig tänker ge upp. Mitt fysiska mål är att bli kvitt min förbannade övervikt och det ska jag bli. På sikt.
Denna blogg kommer inte agera ventil för den där resan mot snygga muskler. Nä, mitt projekt har fått en helt egen blogg snyggamuskler.se heter den och kommer uppdateras när jag känner för att dela resan med övriga världen. Väl mött.
Yey! Det är denna det. Mina barn brukar påpeka att min mage är tjock, stor och gosig. Jag brukar tillägga att den även är världens bästa eftersom det bott tre små barn där inne. När de frågar mig varför min mage är stor och tjock brukar jag svara att det beror på att det ligger många goda kanelbullar i den.
Jag har hoppat av samarbetet med Svensk Fågel och är således inte med i utmaningen längre. Men bara för den sakens skull betyder det ju inte att jag inte ska utmana mig själv. Jag kör på i egen regi och om någon av er läsare är sugen på att joina är ni välkomna till min facebooksida Apan trimmar och slimmar. Min utmaning är densamma som förr, att komma igång med träningen samt att gå ner några kilos övervikt.
Ingen hets, utan små steg i rätt riktning. Fan, vad det är svårt att lägga om en livsstil. Jag måste börja äta ordentligt och bli mer medveten om vad, hur och varför jag äter. Som det ser ut nu kastar jag mig i mat som en desperat grottmänniska. Jag gissar att det blir så när det är en massa barn i närheten, det gäller att äta snabbt och effektivt. Detta resulterar oftast i att jag överäter. Jag ska alltså börja äta långsamt och ett sätt att göra det är att äta med små bestick.
När det kommer till motion är målet att jag ska springa 30 minuter vid minst ett tillfälle i veckan, samt rulla på mina rullisar minst en gång veckan. Om en månad kommer jag göra första utvärderingen och se hur jag klarat månadens mål. Haka gärna på med egna mål vad den nu än må vara. Om jag lägger ner lite kraft och tid på projektet kanske jag kan fixa spons på något fint pris till er som ställer upp i min utmaning.
Kommentera (6)
En stark kvinna som ska orka vara mamma
När jag fick frågan att hoppa på ”Utmaningen” tyckte jag att det var en kul grej. ”Varför inte liksom?”, tänkte jag slentrianmässigt. ”Jag ska ju ändå komma i form och allt.” I fredags hade jag mitt första samtal med Leila där vi gemensamt satte upp några mål att eftersträva. Mitt stora mål är att bli av med min övervikt samt att komma igång med träningen, något som faktiskt är lättare sagt än gjort och efter samtalet med Leila började jag förstå varför det är så svårt.
Jag har hela tiden sett min kropp som ett ”projekt” och projekt är som ni vet något man ägnar sig under en begränsad tid. Problemet är att kroppen inte är ett projekt, utan något jag kommer att dras med så länge jag lever. Punktinsatser fungerar inte när det gäller till fysiskt och psykiskt välbefinnande. Min kropp är en maskin som måste underhållas tjugofyra timmar om dygnet nu och så länge jag lever.
Det blev lite läskigt att tänka så. När det kommer till ämnet viktminskning känner jag mig som en looser. Det känns som om kroppen säger ”Hit men inte längre” för att sedan falla tillbaka i gamla vanor. Fuck that! Nu får det vara nog. Jag är ingen looser! Jag är en kvinna i mina bästa år som lever ett hektiskt liv och som i ärlighetens namn inte har gett mig tillräckligt mycket tid att landa i mina ”projekt”. Från och med nu ska jag sluta se min kropp som ett projekt för att istället ge den samma status som jag ger mina barn, studier, min blogg och mina vänner. Den är viktig för mitt välbefinnande och ska därför behandlas varsamt med kärlek och respekt.
Min kropp är det finaste jag äger och den ska jag vårda. Min övervikt har tagit god tid på sig att landa och jag måste ha tålamod när det gäller att mota tillbaka den. Om ett par dagar blir Freddie 7 månader gammal och det är först nu jag känner mig redo att ägna mina fysiska behov större omsorg. Nu ska jag ta hand om min kropp på alla tänkbara sätt genom att skämma bort den med mycket kärlek och uppmärksamhet. Att äntligen ta tag i mina nackbesvär blev startskottet. Nu har jag precis kommit hem från naprapaten och förhoppningsvis kommer nackbesvären släppa om ett par veckor.
Sophie som skriver bloggen Vi 3 mot världen har redan kommit igång och jag känner mig peppad till tusen. Det ska bli fantastiskt roligt att göra denna resan men även att lära känna de andra deltagarna.
Kommentera (10)
När jag var tonåring ägnade jag mycket tid att att lägga tarot. Inte i syfte att spå i framtiden utan snarare för att öppna upp mitt sinne. De 78 korten är otroligt vackra att se på samt är fyllda av symbolik som sätter ingång tankeverksamheten. För mig har tarotläggning alltid varit en form av lugn stund och tid för eftertanke. Det är säkert 15 år sedan jag rörde vid en tarotlek. Min gamla ligger nerpackad och häromdagen kände jag ett väldigt sug efter att börja om på ny kula.
Jag köpte tarotleken The Rider Tarot Deck som förövrigt sägs vara ”den ljusaste” av alla tarotlekar till skillnad från min andra lek som heter ”Thoth” och som skapades under ledning av den ockulta svartmagikern Aleister Crowley. Det ska bli jätteroligt att börja lägga kort igen och om ett tag när jag lärt känna min nya lek kanske jag erbjuder er veckans spåtant.
Kommentera (3)Efter en veckas klapp och kläm under egen regi var det idag dags för en läkare att göra detsamma. Läkaren konstaterade det jag själv upptäckt nämligen att jag har en knöl i bröstet. Nu har jag fått en remiss för mamografi. Ångesten har inte riktigt infunnit sig ännu eftersom jag har lite för många järn i elden just nu.
Men FAN vad det skulle vara typiskt om det är en jävla tumör som dundrar in i mitt liv. Jag har inte tid med det här och jag har verkligen ingen lust att börja processa med kroppen. Låt mig vara liksom.
Förhoppningsvis är det inget, i värsta fall kanske jag inte lever om ett år. Fan vad deppigt. Kommer detta vara det första inlägget i historien om hur jag sakta men säkert dör?
Kommentera (24)