Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Annars då? Jo tack, det är bra. Super. Lite segt med knölajäveln i mitt bröst bara. Det är inte så att jag är orolig och inte kan släppa tanken, utan snarare någon form av underliggande dödsångest som plötsligt börjat puttra inom mig.
Jag tror inte att det är någon fara och skiter i eventuell cancer. Tänker mer på mitt liv, min person, vad jag åstadkommit hittills i världen och på det jag efterlämnar om jag dör.
Happy days liksom. Min sköldkörtel strular i vanlig ordning. Värdena går upp och ner hela tiden. Har varit på sjukhuset och lämnat prover. Lyckades givetvis villa bort mig till cancerkorridoren på SÖS.
Hur som helst. Detta har varit en skitdag med blandade skurar och solglimtar:
1. Cancerkorridoren
2. Jag blev utelåst eftersom nyckeln till vårt underlås slutat fungera. Sambon hade låst och när jag skulle hem kunde jag inte låsa upp.
3. Tentaresultaten från kursen i Hinduism och Buddhismens som släpptes idag berättade att jag fick VG.
4. Leila ringde och vi pratade om mål inför min halvårsutmaning.
Nu ska jag köpa mig lite lycka i form av två stolar till uteplatsen. På återseende.
Vilken chock jag fick när jag stod inne bland grönsakerna på Hemköp och denna låten spelades på radion där inne. Jag nynnade med i god ton och insåg plötsligt att han inte alls sjunger det jag alltid trott att han sjunger. Den riktiga texten går: I got my mind set on you. Min tolkning av texten har alltid varit: I got mama said on you.
Ni ska veta att jag har försökt analysera texten och tyckt att den har varit lite märklig. I got mamma said on you? Är det en bror som sjunger till ett syskon? Har har han gjort mamman besviken? Nästa vers är ännu märkligare:
But it’s gonna take money
A whole lotta spending money
Its gonne take plenty of money
To do it right child
Jaha, är det en pappa som sjunger till sitt barn om mamman? Vad är de som ska kosta pengar och varför då? Har mamman hamnat i finkan och ska lösas ut med borgen? Sen blir det konstigt igen:
Its gonna take time
A whole lot of precious time
Its gonna take patience and time, ummm
To do it, to do it, to do it, to do it, to do it,
To do it right child
Okej, det måste vara något allvarligt som hänt mamman. Något som har gjort henne väldigt ledsen, något som kostar en jäkla massa pengar och som har tagit tid. Vid en ålder av 32 år har jag äntligen fattat att låten I got my mind set on you, inte handlar om en besviken morsa. Tack grönsaksavdelningen på Hemköp. Nu sitter ni säkert och skrattar, för jag inser ju hur korkat det låter. Jag måste bara veta om ni har varit med om något liknande? Trott att en text varit något som den inte är.
Det pirrar alltid så skönt i magen när man gör något förbjudet. Pappa har precis åkt till jobbet. Jag vaknade tidigt idag. Det var något som inte var som det brukade vara. Kan det ha varit avsaknaden av körsbärsträdet skuggspel på väggen som gjorde att jag vaknade? Idag dansar inga skuggor på väggen. Allt är grått. Solen har tagit semester och regnmolnen hänger tunga över vår sketna lilla stad. Jag trodde inte ens att de grådassiga väggarna i mitt rum kunde bli gråare, men tänk vad fel man kan ha. En dag som denna borde jag sitta och gråta, men jag känner mig upprymd och fri.
Jag hörde när pappa stängde dörren och låste. Jag tittade ut genom fönstret och såg honom backa ut bilen. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Fråga mig inte varför men min pappa är sjukligt pedant. Han har en fantastiskt stereo som ingen får röra, men se det skiter jag i för nu är han inte hemma och jag ska lyssna på musik. Till David Bowies ljuva stämma, letar jag upp ett gömt ciggpaket, går ut på balkongen och röker så det står härliga till. Jag drar djupa halsbloss och tränar även på horbloss. För att åstadkomma ett horbloss tar man ett hederligt munbloss, öppnar munnen och suger upp röken genom näsan. Det smakar äckligt men ser ganska fräckt ut. Egentligen är det helt jävla meningslöst att röka horbloss när man står ensam och röker. Det är ju ändå ingen som ser en.
Två förbjudna saker i en smäll. Jag undrar verkligen hur pappa skulle reagera om han kom hem nu. Undrar vad han skulle bli mest galen över. Att jag röker eller att jag brutit mot hans förbud att röra stereon.
Livet är sjukt. En uttjatad klyscha jag vet, men den är så sann. Tobbe har nu varit död i en vecka och två dagar. I övermorgon ska han begravas. Det finns tre skäl till varför jag inte kommer att gå på hans begravning. Vi skiljdes som ovänner och jag svor på att jag aldrig mer skulle träffa honom. Jag vet att det låter konstigt, han är ju död och allt. Men har man svurit på något så måste man hålla fast vid det annars kommer något ont att hända. Det andra skälet är att pappa har tagit ledigt på torsdag och att vi ska åka på en dagstripp till Malmö. Det tredje skälet är att jag inte vågar. Jag vill inte se Tobbe död. Det räcker att jag vet om att han är död. Nu ska jag glömma honom och gå vidare.
Ena stunden stark och drar horbloss, andra stunden hysteriskt ledsen och ensam. Jag förbannar sommaren. År efter år kommer sommaren och skördar liv. För ett par år sedan tog sommaren mig, i år har sommaren tagit Tobbe. Han är borta för evigt men jag är kvar. Fördömd. Allt hänger ihop. Små ihopvävda trådar av levnadsöden flätas samman till ett stort nät. Utan den ena existerar inte det andra. Kunde jag ha gjort något annorlunda för att hindra Tobbes död? Är det mina föräldrars fel att Tobbe är död? Är det Pejjes fel att Tobbe är död?
Tobbe tog av sig hjälmen. Han satt kvar på moppen och såg sådär snygg och sexig ut som bara han kunde.
– Kolla med dina föräldrar om du får följa med. Det kommer bli skitkul. Vi kan ligga i tältet och hångla hela helgen. Göra åtta barn och leva lyckliga resten av livet, sa han och sträckte ut armarna. Han ville ha en kram. Jag gav honom en kram, en kyss och skakade på huvudet.
– Det är ingen idé. De vet ju inte ens om att vi är ihop. Tror du på fullaste allvar att de skulle släppa iväg mig till ditt lantställe i sällskap av dig och dina killkompisar? Hans ögon mörknade.
– Har du fortfarande inte berättat att vi är ihop? Hur länge ska jag vara på låtsas? Jag vill vara din pojkvän på riktigt annars få det vara.
Tusen gånger hade jag förklarat för Tobbe precis som det var. Att mina föräldrar var inne i en period av extremt överbeskyddande, att de ansågs det som en nödvändighet efter rådande omständigheter och jag i egenskap av vild dotter bara fick härda ut.
– Dra åt helvete, det är slut! Åker du inte med till landet så kan det likväl vara. Han rivstartade sin moppe och körde iväg.
– Jag hatar dig! Skrek jag och hoppade till när grannen och hans hund passerade.
– God kväll Tess, får du verkligen vara ute så här sent?
– Dra åt helvete, fräste jag mellan tänderna och gick hem.
Det tog verkligen slut med buller och bång. Min fina, älskade Tobbe åkte till landet som planerat. Han drack förgiftat hembränt, kvävdes i sina egna spyor och dog.
Jag heter Tess. Är 14 år gammal. Hade en pojkvän men han är numera död. Året som gått har varit ett litet helvete. Om ett par månader börjar jag åttan och då kommer allt bli bättre. Jag har lovat mig själv det. Jag ska inte skolka, inte snatta, minska på rökningen, sluta drömma mardrömmar, ägna mig åt skolarbete, sluta längta efter att bli vuxen och leva i nuet. Jag ska dessutom försöka ge mig på konststycket att förlåta. Mamma säger att det är det bästa sättet att gå vidare här i livet. Undrar om hon tror på det själv.
Sådär mina vänner, detta var andra kapitlet i det som en gång var tänkt att bli en ungdomsroman. Första kapitlet hittar du här.
Kommentera (9)
Ibland när jag är arg och grälar kan jag få en verbal tillfredsställelse av att vräka ur mig en perfekt elak punchline. Visst är det konstigt? Att formulera en mening som tar udden av en hel diskussion. Jag är nog ganska jobbigt att bråka med när det kommer till kritan. Men det beror så klart vem jag bråkar med och varför.
När jag bråkar med mina barn finns det två lägen. Antingen blir jag lika barnslig som dem eller moget pedagogisk. Ibland kör jag över dem med härskartekniker. Inget jag är stolt över, men vad gör man när det inte finns någon utväg? Till exempel hotar jag med att beslagta vissa leksaker om de slåss osv. Inte det minsta pedagogiskt. Om jag bråkar med min sambo kan jag säga dumma saker som tangerar gränsen till vansinne. Det är tur att ingen av oss är långsinta.
Hur bråkar du och vad tycker du om Jespers inlägg Jag vs Kvinnorna? Är kvinnor galna krigarprinsessor? Bloggen Orka – en studie i diskbänksrealism får mig på bra humör. Jag blir glad av att läsa sådana här texter skrivna på detta sättet. Rakt på sak och utan krusiduller. Det var länge sedan jag blev bloggkär men jag tror faktiskt att killarna fått mig på kroken.
UPDATE: Inlägget togs tyvärr bort av personliga skäl.
Kommentera (4)
Det är en härlig känsla att somna med läppstift och vakna upp med kyssmärken lite varstans på kroppen. Jag var mentalt mörbultad efter tentaskrivningen. På måndag är det återigen kurstart men det extraordinära för den kursen är att det är den sista i det religionsvetenskapsprogrammet jag har läst. Förstår ni? Jag har snart rott i land skiten!
Nu ska jag njuta av helgen. Idag är det gårdsstädning i vår bostadsrättsförening. Tanken är att alla grannar ska ses ute på gården med en sopkvast eller räfsa i handen. Efter städningen blir det loppis och korvgrillning vilken känns som en lagom folklig nivå för mig idag. Hoppas ni får en bra dag. Kram!
Kommentera (1)