VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sätta hårt mot hårtmetoden fungerar sällan

20130618-232000.jpg

20130618-232013.jpg

20130618-232024.jpg
Det blir mycket inlägg om barn just nu, men det är inte konstigt med tanke på att jag omges av dem dygnet runt. Mysigt, kul och sjukt ansträngande. Det tar på krafterna att vara ensam med tre barn i åldrarna 7 mån, 3.5 år och 5.5 år.

Bebisen kräver full uppmärksamhet när hon är vaken, treåringen blir avis, femåringen gullar med bebisen, treåringen blir avis, treåringen gör obstinata saker för att få uppmärksamhet, jag och femåringen blir sura, treåringen börjar störtböla, väcker bebisen som också grinar osv…

Lovi fick bestämma mat ikväll. Hon valde makaroner med köttbullar. Jag pallade inte att rulla köttbullar utan nöjde mig med pannbiffar. Biffarna blev supergoda. Hade bara i nötfärs, ägg, riven gul lök, paprikapulver, salt och peppar. Stekte i mycket smör. Hur som haver. Biffarna gick åt men makaronerna låg kvar på tallriken. Jag är så trött på att barnet inte äter det hon önskat sig. Dessutom är jag en sådan där person som VÄGRAR att slänga mat. Att kasta mat är detsamma som att bajsa hela världen i ansiktet om du frågar mig. Dels är det ett väldigt slöseri, men det kostar på miljö och människor att tillverka mat.

Jag satte hårt mot hårt: ”Vi kvällsbadar när Lovi ätit sina makaroner”.

Hell no. Det var ingen bra idé, tvärtom. Det hela urartade och stämningen blev riktig jobbig efter tag. Hon spelade apa och hennes storebror blev pissed för att hon förhalade kvällsbadet. Eter ett tag gav jag upp. Vi gick ner till vattnet och vips blev alla glada. Barnen lekte kärleksfullt och jag lovade mig själv att alltid se till att komma ner till vattnet så fort vi kan. Kvällsolen är magisk där, vi blir lugna och harmoniska tillsammans. Att barnen sedan inte somnade förens strax efter kl 23 gör detsamma.


Kommentarer


  1. nathalie juni 19, 2013 on 00:15 Svara

    haha hoppas du /Ni sover gott inatt , kram

  2. Josephine Foto juni 19, 2013 on 09:03 Svara

    Jag gillar dina barninlägg!

    Jag älskar att inspireras av andras föräldraskap. Läser dock inga familjebloggar mer än din och natashjas eftersom de bara är fyllda med tips på barnklädesrea, bilder på tacomyset och dagboksskrivande i form av ”lilla Bertil gungade extra högt och skrattade så han kikna, sen gick vi hem och duschade och blev rena”. Era bloggar är så fantastiska för att de är lättsamma men med lite substans!

  3. Hanna E juni 19, 2013 on 09:21 Svara

    Jag känner igen det där, min 2,5 åring går möjligtvis att manipulera till en viss gräns. Men sätter jag hårt mot hårt så tar det tvärstopp.
    Dock finns det ett område där det inte går att manipulera honom och det gäller maten. Om han inte vill äta något så vill han inte, jag kan inte locka, hota eller något för att få honom att äta. Möjligtvis kan jag låta honom vara och få bestämma själv då kan det hända att det slinker ner något som han först inte vill ha.

    Jag gillar inte heller att slänga mat, därför brukar vi planera in rester lite då och då (när vi jobbar blir det matlådor). Men det är jobbigare när vi är i stan för då slänger vi verkligen maten, men när vi är i stugan så har vi kompost så då känns det inte lika jobbigt. Då återvinns det och blir jord igen. Jag har en toppenkompost som är skadedjurssäker och med lite extraspån är den också luktfri (det ska en rätt skött kompost vara) och jag får finfin jord till trädgårdsland och rabatter (jag gillar att odla grönsaker och blommor).

  4. Emma juni 19, 2013 on 10:18 Svara

    Jag uppskattar också dina barninlägg. Det är så skönt att läsa om andras verkligheter som liknar ens egen. Att veta att ens egen treåring och alla hans egenheter och påhitt är sk ”normala”, att andra i samma ålder går igenom samma saker. Det är iaf skönt att veta att det är utveckling som vi måste igenom, så vi kör huvudet i väggen några gånger till idag och hoppas att gasen snart är slut.

  5. Emma juni 19, 2013 on 10:19 Svara

    *fasen, inte gasen 😀

  6. Johanna juni 19, 2013 on 15:00 Svara

    Jag tycker också om dessa skrivna inlägg och texter. Det är som att tjyvkika in hos någon annan eller att följa en serie. Även om ingenting speciellt händer så händer allt. Dina barn, makaroner, havet, tristessen, ön. Jag fattar ibland hur du orkar, vart finner du tålamod? Jag har en 1.5 åring och en 3.5 åring och tanken på att befinna mig ensam med dem på en ö. Får mig att kikna av stress fast samtidigt en lockande tanke. Att vara där och gå genom alla processer tills den inre och yttre lunken finner sig.

    Ang dataspel så har vi inte introducerat det i 3.5 åringens liv. Hon har inte heller tillgång till portabel dvd tex vid bilåkning eller restaurangbesök. Hon ser rätt mycket på film på tv. Hon får aldrig låna min mobil att spela eller titta i. Bilåkandet går jättefint, vi lyssnar på ljudsagor. Restaurangbesöken blir ofta bara kaos. Vi har en 9åring med, han har redan skapat ett beroende. Han snor våra mobiler och spelade på dem så ofta han kan eller går ned till datorn i källaren. Vi har installerat ett program på datorn så han kan bara spela, titta på program en eller två timmar om dagen. Men likväl snor han tlf. Både jag och min blir provocerade av hans ständigt tryckande på en telefon. (det är min mans son som bor här varannan vecka, hos hans mamma är det andra regler) Så har vi det just nu.

    Tack för din blogg. Det är en liten pärla.

    / Johanna

  7. Sarah juni 23, 2013 on 11:00 Svara

    Tycker så himla mycket om din blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna