Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Det har gått ganska exakt ett år, tre månader och två dagar sedan den bloggposten skrevs. Mycket har hänt sedan dess. Det som hände just då var för känsligt att blogga om, men nu känns det som att jag har bearbetat händelsen. Media har idag samtalat om våldet i skolan och jag blev påmind om det som hände mig förra året.
Jag jobbade extra som lärare på en högstadieskola till och från under terminen. En av eleverna hatade mig. Vid ett tillfälle när jag försökte hindra just denna elev som för stunden var väldigt aggresiv från att kasta en stol på en anna elev fick jag en hård armbåge och smäll i magen. Jag var gravid i vecka 17, fick jävligt ont och blev jävligt rädd. Eleven visste inte att jag var gravid, det hade jag försökt dölja. Efter händelsen uppmanade arbetskamrater mig att sluta blogga i syfte att skydda mig från denna eleven.
Fy fan alltså. Ska en kvinna 30+ behöva vara rädd för ett barn som nyligen klivit in i tonåren? Ska ett aggressivt barn få en blivande trebarnsmamma att bryta ihop och sluta blogga? Jag mådde skit ett tag och det var säkert en av orsakerna till varför jag bröt ihop lite då och då.
Själv är jag bara 24 år men så får det fan inte vara. Det är detta som är så jobbigt med Sverige att ofta så är det den utsatta som på något vis får må dåligt, ska det vara såhär verkligen ? Nej för fan som blivande 2 barns mamma så tycker jag allt att det skulle vara tuffare tag här i Sverige med saker och ting, mesiga kollegor som föreslår att du skulle sluta blogga ? Vad fan rent ut sagt har det med saken att göra!? Vuxna ska ta sitt jädra ansvar för sina barn och lära dom vett och etikett, och kan dom inte det eller inte vill lyssna, nä då får man väl öppna upp igen alla flick och pojk skolor/ internater som var så vanligt förr. Med det hela skrivet så vill jag väl bara igentligen säga till alla i vårat Sverige. Skärp till er! Eller rättare sagt tuffa till er och hjälp och stöd era med människor istället för att alltid fega ur! Kram till dig iallafall!
Jag vill bara ge dig en varm kram och en kopp choklad. Underbara Anna.