Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Om ni hade möjligheten att hoppa in i mitt huvud just nu skulle ni kunna bli underhållna för en lång tid framöver. Jag tänker på massvis av saker. Bland annat tänker jag på vad skönt det är att tänka. Har ni någonsin funderat över den fria tanken? Tänk allt vi kan åstadkomma i våra tankar med lite hjälp av fantasi. Allt är möjligt. En sak jag har kommit fram till är att jag är kvinna på min egen täppa. Det må låta präktigt, men det är sant. Jag sätter agendan i mitt liv, bestämmer och väljer hur jag vill hantera min vardag. Efter några tafatta försök att hålla växterna hemma vid liv här hemma satte jag mig ner och funderade på varför jag över huvudtaget pysslar med växter. Jag kom fram till lite olika svar:
1. Växter är fina.
2. Min mamma har världens grönaste fingrar och har alltid hållit på.
3. Jag tycker om växter.
Inget av mina svar gav egentligen svar på frågan varför jag pysslar med växter. Javisst, växter är fina men bara för det finns det ingen anledning för mig att hålla på med dem. Mamma är bra på växter, jaha? Vad har hon med saken att göra? Jag tycker om växter, ok, men tycker jag om dem tillräckligt mycket för att vilja ta hand om dem? Tydligen inte. Jag har efter mycket om och men insett att jag inte är en växttjej.
Förstår ni vad skönt det känns att inte behöva upprätthålla den bilden för mig själv, om mig själv längre? Blommor och växter är superfina, men jag är inte rätt kvinna att ta hand om dem. Åtminstone inte just nu. Jag har varken tid, energi eller lust att pyssla om dem. De ska vattnas, de ska planteras om, det ska rensas ogräs osv. Tid och arbete som jag försökt klämma in bland mina ”riktiga” passioner. Tid och arbete som blivit ett ont måste, som blivit en stor elefant och ett ständigt dåligt samvete och en känsla av misslyckande när sista blomman tillslut torkat ihjäl.
För ett par veckor sedan satte jag en massa frön. ”Åh, vad mysigt” tänkte jag och drog i gång värsta projektet, men det var då. Nu när allt är dött tänker jag: ”Åh vad onödigt”. Tänk vad mycket onödig tid och energi det har kostat mig och tänk vilken fruktansvärt dålig skapare jag är som väcker frön till liv bara för att plåga ihjäl dem. Alla har inte dött, men det är nog bara en tidsfråga innan de gör det.
Jag gillar att hänga på uteplatsen, men att vattna och hålla på är inte riktig min grej. Åtminstone inte i stor skala. Nu kommer jag feng shuia bort mina stora krukor och istället satsa på att hålla rent. Sopa och ta bort ogräs när andan faller på, det är min melodi. Jag kan ju inte ringa hit min mamma från Växjö varje gång det behöver vattnas.
Ha ha känner igen mig väl i det du skriver. Jag tycker blommor är jätte fint att se och ha i hemmet men har inte alls gröna händer eller ens viljan att HA gröna händer. Så vi kör på Ikeas jätte fina plast blommor. Dör aldrig och behåller alltid den fina färgen. =) T.om utomhus har vi det. =)
Kan vara ett tips bara..
släng ut ängsblomfrön och låt det sköta sig själv!
När vi tittade på hus var ett av mina kriterier: Inga rabatter man måste sköta om.
Har definitivt inte gröna fingrar och den enda blomma jag inte lyckats ta död på (inomhus) är en garderobsblomma…och alla andra som är sidenväxter 😉
Haha, det är precis samma sak här! Min mamma har galet gröna fingrar medan jag har motsatsen. Den enda blomma jag tillät i mitt rum hemma var en kaktus, och den hade en smal liten brun midja efter det året jag inte hade vattnat den… Jag tror att den hatade mig för det, det brukade alltid vika sig på mitten och falla rakt i mitt ansikte när jag satt vid datorn.
Men likväl när jag och min sambo flyttade ihop envisades han med att vi borde ha en massa växter. De enda plantorna jag faktiskt ville ha själv var en chiliplanta och rabarber (båda uppväxta från frukt av mamma) men jag gick med på det eftersom att han så gärna ville ha det. Tror du att nån av oss vattnade växterna? Nej, de dog allihopa, men det tog ett par år i alla fall. Nu när vi tittar på att köpa hus börjar han tjata igen om att ha blommor och en rabatt i den perfekt oskötta trädgården, men den här gången säger jag blankt nej. Att jag är tjej betyder inte att jag automatisk är bra på och intresserad av växter och heminredning.
Ville också passa på att säga att du har en underbar blogg!
/Tove, aka Phantomim
Jag gillar också blommor, ogillar trädgårdsarbete (ogillar egentligen allt som har med huspyssel och hemskötsel att göra…).
Sambon är likadan.
Han var lite svårare att övertala om hur oklokt det vore med ”stor trädgård” och ”massor med krukväxter” dock, han hade inte kommit till insikt om sina begränsningar på området ännu kan man säga.
Men nu har vi hittat formen – blommorna som står inne lever gott (tydligen) på att få vatten knappt en gång per månad, har hållit sig fina i flera år. De planteras aldrig om, verkar inte dö heller.
Blommorna som står ute är perenner, jag har fyllt alla rabatter med så tjockt lager bark att jag bara rensar ogräs två gånger per sommar. Alldelens nog ofta.
Så vi har balans, vi gillar att se blommor – ogillar att sköta dem. De blommor som bor hos oss överlever på den balansen tydligen! 🙂
Hörrö Apan! Köp dig lite torktåliga perenner istället då! Dem behöver du bara vattna lite i början, kanske klippa ner på våren och ge nån näve hönsskit vartannat år. Trädgårdsiris, malört (Artemisia), salvia, lavendel, nävor, vissa prydnadsgräs, massa olika örter, kärleksört. Det finns ju tom rosor som tål vanvård, Rugosa-arter dvs vresrosor. Jättefina `Louis Bugnet´tex. Flawö pawö! hälsning Trädgårdsmästarn.