VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Hur är man en bra kompis?

20130515-030149.jpg

Vänskap, smaka på ordet och fundera en sekund på vad vänskap är för dig. För mig betyder mina vänner allt. Ett liv utan mina vänner skulle vara tomt och långt ifrån givande. Mina vänner ger mig energi, glädje och är världens bästa bollplank oavsett ämne.

Jag läste precis en artikel hos Amelia som handlar om vänskap eller snarare avsaknaden. Hur gör man om man i vuxen ålder saknar vänner? Tja, jag vet inte riktigt, men är övertygad om att det handlar om kemi. Om man står utan vänner har man kanske haft oturen att inte klicka med någon. För att klicka med en person är ju halva grejen.

Att träffa en ny vän är lite som att bli kär. Plötsligt har en frisk fläkt kommit in i ens liv, någon som man bara älskar att hänga med, en person som får en att må bra. Det är ju helt fantastiskt. En sak som jag lärt mig genom åren dock är att vissa nyförälskelser stannar vid just nyförälskelser. En vänskap kan i värsta fall nå dit men inte längre och när det tar stopp är det inte ovanligt att vänskapen rinner ut i sanden. Har du någonsin varit med om det? Att bli helt uppslukad av en person för att senare inse att det inte fanns så mycket mer under ytan? Relationer som tar sig igenom nyförälskelsen har goda förutsättningar att leda till en livslång vänskap.

Hur är man en bra kompis då? Lättast kanske det är att svara på hur man inte är en bra kompis. Givetvis handlar det om att ge och ta som i alla relationer. Att inte vara en parasit eller energitjuv är ett annat trix. Den gamla devisen att du ska behandla andra som du själv vill bli bemött kommer bra till pass i vänskap. En vän är intresserad av dig. En vän bryr sig och lyssnar. En vän är generös, sharing is caring gäller således även offline.

Jag älskar mina vänner. De är världens bästa. Nu när Elaine har kommit hem från USA längtar jag efter att stråla samman med henne och Natashja för lite skönt lära-känns-häng.


Kommentarer


  1. Liina maj 15, 2013 on 08:30 Svara

    Du skriver så himla bra! För mig är problemet antagligen att jag är blyg och självkritisk. Ingen vill väl vara vän med MIG? har jag tänkt ett antal gånger i mitt liv. Och jag vill inte ha någon ytlig vänskap. Jag vill vara vän på riktigt, på djupet med brister och ångest och problem och känslor och hela baletten.

    För flera år sedan klickade jag med en tjej. Det var första dagen på nya jobbet i Stockholm. Vi var lika gamla och hon var sannerligen en frisk fläkt. Hon pratade på och skrattade högt och var så himla härlig att det smittade av sig. Vid lunchen gick hela avdelningen ut och åt lunch och jag satt bredvid den där tjejen och vi pratade och pratade. Flera på avdelningen antog att vi två kände varandra sedan innan och så kändes det för mig också. Var har du varit hela mitt liv?!

    Under det halvår vi jobbade tillsammans förstod jag hur vänskap skulle vara – hon var alltid glad för min skull, aldrig missunnsam som jag var så van vid från mina vänskaper i Småland. Hon bad mig alltid berätta hur jag träffade min kille, för hon tyckte att det var sååå romantiskt och när han skulle komma hem från utlandstjänsten var hon nästan lyckligare än jag. Vi var som ler och långhalm. Sedan slutade hon jobba och reste till Asien och när hon kom tillbaka ett halvår senare dröjde det inte länge till hon drog iväg igen. Vi sågs några gånger, men det rann ut i sanden och så flyttade jag till Småland. Ibland känner jag mig så ledsen för att vi inte kom förbi vänskapens nyförälskelse, men oftast känner jag mig fantastiskt glad över att jag fick lära känna henne. Och att jag fick förstå hur det ska kännas. Jag hoppas att jag får uppleva någonting sånt igen!

  2. Lisa - MondoCane maj 15, 2013 on 11:04 Svara

    Jag läste inte hela länken, jag blev för förbannad. Någon skriver in och berättar att hon inte har vänner, inte träffar andra människor så, och rådet blir ”Många har otroligt höga krav på vad vänskap är och hur en vän ska vara. Ofta utesluter man många som inte lever upp till den förväntan man har. Istället för att välkomna och vara nyfiken stöter man bort”, eller ”Vissa går man på bio med, med andra fikar man. Man behöver inte ha djupa samtal med alla, utan acceptera att vänskapsförhållande kan se olika ut” Så fruktansvärt osympatiskt svar! Jag hade räknat med att de man går och fikar med eller går på bio med, det är ens vänner. Att påstå att alla har vänner de kanske inte ser (de där man fikar och går på bio med), det är ju bara elakt mot de som faktiskt inte har några sådana vänner eller vänner alls.

  3. Ida maj 15, 2013 on 11:07 Svara

    Jag har genom åren haft depressioner, ångest, familjeproblem, dåligt självförtroende, jag har ADHD vilket gör att jag har svårt att läsa sociala koder, haft svårt att komma tillrätta i livet och vad jag vill göra, hitta min väg i livet.

    Det låter ganska lame men något jag har lärt mig är att hitta på nya saker som intresserar mig. Att ta en kurs på Folkuniversitet, gå på folkhögskola, utflykter som mitt gym anordnar, KFUM. Det är svårt att komma ensam men man träffar nytt folk som man delar intresse med. Det leder kanske vidare till nya bekantskaper. Man klickar inte med alla men under nyförälskelsefasen brukar man ses utanför den aktivitet som man träffades, som fester, picknick, andra typer av förströelser och där brukar ännu fler personer ses och någonstans hittar man den personen som blir ens nära vän!

    Iom med att jag fick en diagnos som vuxen så kom jag in kontakt med en terapeut. Det har verkligen hjälp mig. Bara det att få prata med någon om ensamheten, att se att jag är viktig, att jag betyder nått, att få bygga upp mitt självförtroende. Att kunna ”misslyckas” privat blev inte lika stigmatiserat när jag hade in terapeut. För jag visste att hos hen fick jag uttrycka vad jag kände,jag fick ett stöd hos hen som jag inte hade i mina relationer till vänner.

    Det är mina tips!

  4. Hundmorsan maj 15, 2013 on 11:16 Svara

    Bra vänner ger energi istället för att ta den. Insåg för ett par år sedan att det fanns några personer, sk. vänner, i mitt liv som ”tog” mer än de gav. Att umgås eller t.o.m bara prata med dem i telefon sög all energi från mig. Jag skulle lyssna, jag skulle hjälpa, jag skulle göra…..tillslut insåg jag att jag måste klippa banden och det gjorde jag. Pang Bom bara! Klipp klipp! Det var en sån befrielse!

  5. Mina vänner är allt för mig. Vi finns där för varandra dygnet runt oavsett vad det gäller. Som tur är så är de lika osociala som jag så de är helt ok med att man kanske inte träffas på några veckor. Däremot har vi daglig kontakt på andra sätt som nätet, telefon osv.

  6. jenny maj 15, 2013 on 20:50 Svara

    Jag är 25 år och har inga vänner. Jag hade ett riktigt härligt tjejgäng under gymnasiet och närmsta tiden efter. Sedan har dessa relationer långsamt en efter en runnit ut i sanden av många anledningar. Mest pga av flyttar osv. Jag hade en bästa bästa vän tills nyligen. Eller, jag har insett nu att vi inte va bästa vänner. Hon va den enda vän jag hade, men kände länge att jag liksom aldrig nånsin kom först i hennes ögon. Allt har länge varit på hennes villkor och ofta har jag känt mig extremt åsidosatt. Ringde en gång i ren panikångest och grät och behövde henne vid en jobbig tidpunkt i mitt liv när hon va i en annan stad och hälsade på sin barndomsvän. Fick som svar att hon kunde ringa mig nästa dag eftersom hon va lite upptagen. Hon gjorde aldrig tid för mig, utan förväntade sig snarare att när hon har luckor över ska jag finnas där och fylla ut dom. Och jag har funnits där med glädje- för jag har ingen annan.

    Hon har nu gjort en grej som liksom var droppen, sårat mig som fan och jag har insett att hon är verkligen inte min vän. Hon fortsätter dock att argumentera för hur gärna hon vill va min vän samtidigt som hon vänder allt till att det ska bli mitt fel och vara synd om henne. Jag är ganska svag som person och min sambo har hjälpt mig att sluta bry mig så himla mycket om vad alla andra tycker och att det är inte bra att ha en dålig vän bara för att ha någon. Jag har på senaste tiden fått en ny jättefin vän i klassen- men vi tar examen snart och hon flyttar till ett annat land. Jag har inga vänner alls. Jag har min älskade sambo och gud vet vad som händer om det kommer en dag då han inte längre finns kvar. Men även om jag har honom är det tungt att inte ha en vän att ringa när vi bråkat eller inte ha en vän att spendera egen tid med. Jag vill inte vara tjejen som alltid är hemma och ensam om han vill ut o göra nåt kul utan mig.

    Jag är ganska blyg i början av relationer och är nu ofta ganska ledsen över hur allt har blivit och mår sjukt dåligt över att inte ha vänner. Jag ger alltid allt i relationer och blir lätt utnyttjad, har svårt för att sätta gränser. Jag är alldeles för snäll och jobbar nu dagligen med att sluta vara snäll mot folk som utnyttjar mig eller tydligt försöker förminska mig. Det är svårt- speciellt när man så gärna bara vill ha någon. Men det är väl inte rätt väg att gå, gå fortsätter det väl såhär- att jag drar till mig fel vänner som inte blir så långvariga..

  7. Nicki maj 15, 2013 on 21:16 Svara

    Jag vet inte om det har med åldern och livssituationen att göra men jag tycker nog inte att de där förälskelse-bekantskaperna brukar leda någon vart. De flesta jag träffar har fullt upp med familj, jobb och de vänner och de sammanhang de redan befinner sig i. Min upplevelse är att det gäller att hitta någon som också har tomma platser att fylla i sin adressbok, så att säga, och sen kan man börja träffas lite för att se om det funkar. De vänner jag fått på senare år har jag fått på det sättet. Inte lika himlastormande och dramatiskt som de där tvillingsjälsupplevelserna som jag tyckte att jag kunde få som yngre men det verkar bli vänskap som håller. Hehe insåg just att det låter som arrangerade äktenskap ungefär men så funkar det för mig med vänner just nu.

  8. Jeanette (Meanie Mischievous) maj 16, 2013 on 11:30 Svara

    Fantastiskt inlägg, fick mig verkligen att tänka till. Tack för att din blogg finns.

  9. Nea maj 16, 2013 on 21:32 Svara

    Har i ärlighetens namn inte så många kompisar fast jag är ung (21 år). Fast jag lider inte av det heller, möjligtvis kan det kännas lite tråkigt på helgerna men jag känner inte att jag orkar engagera mig i något för att få vänner för jag gör redan en del grejer som tar energi känns inte som jag har något kvar till något annat. Jag har dock lätt att prata med andra människor och umgås då jag kan tycka att det är kravlöst och roligt men jag är inte så bra på att bygga relationer med andra.

Lämna ett svar till Lisa - MondoCane Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna