VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ska kvinnor agera sexservice för att mannen har vissa behov?

En relevant fråga som kräver ett relevant svar. Jag tycker ALDRIG att människor ska ställa upp på något de inte vill. Vill man inte ha sex så vill man inte och detta måste respekteras av sin partner. MEN, det finns en risk med att leva med en elefant i rummet. Sex kan lätt bli ett problem som ingen mår bra av eller vågar prata om. Avsaknaden av sex skapar ångest och dåligt samvete hos bägge parter och jag föreställer mig att onda spiraler spinner på snabbt när de väl tar fart.

Alla människor oavsett kön har sina behov och i en relation får man tillsammans komma fram till ett bra sätt att tillfredsställa sina behov så att det känns bra för alla inblandade. Många kvinnor mår dåligt över hur deras kroppar har förändrats efter en graviditet och sex är kanske inte det första man tänker på i den kroppsångesten. Jag anser dock att det är upp till båda parter i ett förhållande att ta ansvar för sitt samliv. Genom att prata, ta tag i problematiken och börja från en ny plattform.

För er som inte lyssnat på min och Lovisas pod kan jag meddela att vi även pratar lite om hur sexlivet kan förändras efter en graviditet och förlossning. Lyssna på podden direkt på nätet eller ladda hem den på i-tunes. Besök gärna Lofsan också, hennes blogg är bra.


Kommentarer


  1. Anna april 23, 2013 on 23:31 Svara

    Självfallet förstår jag vad ni menar med det ni sa. Dock kan jag tycka att det redan finns en press kring vem som egentligen äger rätten till kvinnans sexualitet. Och tyvärr är det ett problem oavsett om man lever i ett förhållande med eller utan tigerränder på magen? Det är ju en relativt stor andel kvinnor som känner att en måste ställa upp på den andra partnerns ”behov”. Vad jag menar i slutändan är att om man tar upp problemet: när det här uppstår vid graviditet/efter graviditet så kanske det (tyvärr) är nödvändigt att ta upp aspekten av ägandet av sin egen sexualitet? Att personen i fråga alltid ska tänka på sig själv också, att bara göra det personen i fråga är bekväm med. På samma vis som många tar sig rätten att ta på och kommentera en gravid kvinnas kropp, tar de flesta sig rätten att spä på normen kring män vs. kvinnors sexualitet samt kommer med pekpinnar och påståenden. Det blir lätt att man hamnar i förlegade spår av männens rätt till sex alt. utlösning ”du kan ju ge honom ett runk för att lätta på trycket”. Kvinnor som redan är osäkra kring sin kropp och/eller sin sexualitet efter graviditet kanske redan känner en oerhörd press. Som nybliven mamma är man redan utlämnad till gamarna.

    Jag tycker att det är jätteviktigt att ta upp frågan, som ni gjorde i podden. Och jag menar inte att ni gjorde det på fel sätt heller. Det är en relevant fråga, som bör vädras och pratas om. För de flesta gör nog inte det. Är själv morsa till en knodd på två, plus en på väg. Har själv inte hamnat i just kropp och sex-problemet, men känner ändå att jag kan relatera till det hela. För mig blev det snarare tvärt om. Som många andra har jag haft en sjukt skev kroppsbild, ätstörningar och hela kittet. För mig var det som ett uppvaknande efter graviditeten. Är tacksam för att det blev så. Men jag förstår hur det måste kännas när det blir helt tvärt om. Tack för en jättebra blogg och pod!

  2. Mamman i Gerdsmygen april 24, 2013 on 10:05 Svara

    Jag tänker som så att om jag ska ha sex med min partner så är det för att vi vill ha sex med varandra. Är det bara den ena av oss som har ”behov” så får man väl lösa det i det akuta skedet på egen hand? (onanera för de som inte förstår antydningar 😉 )
    Sen behöver man självfallet föra en dialog kring sitt _gemensamma_ sexliv, men ”ställa upp”, nej tack.

  3. Tycker att det är svårt när den ena vill ha sex och den andra inte vill under en längre period. Vems behov är viktigast liksom? Ska man ”offra” sig för husfriden? Dels så känner jag ”Fuck no, jag bestämmer själv och ingen får tjata på mig om sex och därmed basta!” men samtidigt har jag märkt att det inte är så svartvitt i en lång relation.

    Svår fråga. Jag kan se det rimliga och orimliga från båda sidor.

  4. Suzan april 24, 2013 on 11:15 Svara

    Intressant ämne och jag håller med, ingen ska ställa upp på ngt man inte vill men man måste definitivt prata om det.

  5. Amanda april 25, 2013 on 12:14 Svara

    Jag tycker att det här är svårt. Ibland vill jag bara lägga mig och ibland gör jag det, men ibland så vet jag att jag kommer att må bättre efteråt om jag ”anstränger” mig. Jag försöker anstränga mig för att jag vet att jag och min kille kommer att må bättre om vi har kroppskontakt. Det blir ju inte av lika ofta som innan när man har liten bebis. Det behöver ju förstås inte vara sex, att kramas de stunder man hinner är också viktigt. Samtidigt så känns det som att jag tar ett stort ansvar för alla oss tre – jag tänker jämt jämt på min bebis och har svårt att slappna av om han inte är bredvid mig eller om jag inte ser honom samtidigt som jag tänker på min sambo som saknar den kroppskontakt vi hade innan. Det är lätt att glömma sig själv märker jag. Det blev ett ambivalent inlägg.

  6. Annapanna april 26, 2013 on 09:41 Svara

    Nej, man ska inte vara en sexservice! Däremot tror jag att en god och sund kärleksrelation kräver att man erkänner och ser varandras behov. Om ingen har behov av sex är det ju enkelt. Om den ene har men inte den andra så är det ett problem man måste hantera. Ett väldigt vanligt problem, som lätt kan bli den där elefanten du skriver om.

    Att erkänna och se att den andre har ett behov av sex betyder förstås inte att man bara offrar sig och ställer upp! Däremot att man tar det på allvar, vågar prata öppet och ärligt om det och gemensamt försöker hitta ett sätt att hantera det på. Det kräver mod och insikt att prata om det utan att bli anklagande eller defensiv. Absolut bäst är att våga öppna upp för diskussionen INNAN det blir ett problem. Gärna innan man får barn tillsammans. ”Hur gör vi med vårt sexliv om det blir svårt att hitta tid tillsammans? Eller om den ene får mindre lust än den andra?”. (Med tanke på hur pass vanligt det är att olika sexlust får par att separera borde detta egentligen vara ett av de viktigaste diskussionsämnena för nyförälskade!). I denna diskussion kan det ju hända att man kommer fram till att bägge kanske är okej med att ge oralsex fast man inte är kåt själv t ex. Eller också kommer man överens om att det är viktigt att bägge verkligen har lust för att det ska bli något, annars för man sköta det själv. Man bestämmer själv – men det viktiga är att verkligen prata om det och vara respektfull och ärlig med vad man tänker och känner!

  7. Anna maj 11, 2013 on 12:19 Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna