VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Jag är ett annat slags djur

Näää. Jag vill inte. Nu skiter jag i det här. Jag pallar inte med att vräka i mig fett och ägg (åtminstone inte utan kolhydrater och socker). Skitsamma om sockerdemonen vill ta mig i besittning. Gör det då. Att hålla på att tänka på vad jag äter triggar bara igång min gamla ätstörning och det vill jag inte. Att hålla på med dieter och dylikt är helt enkelt ingenting för mig eftersom jag inte mår bra psykiskt av att hela tiden behöva tänka på vad jag äter. Jag är ett annat slags djur, en semmelmurva för att vara exakt. Till lunch avnjuter jag två semlor för att fira det faktum att jag inte är slav under någon diet. Kalla mig hopplöst fall men jag litar på min egen metod nämligen att man kan äta vad man vill i rimliga proportioner. Nu ska jag plugga. Hej hej!

Förresten fick jag VÄRLDENS gulligaste kommentar på Instagram idag. Följ mig där vetja. Jag heter @apansattigranen och visar bilder tagna bakom kulisserna.


Kommentarer


  1. Kakan | Krumelur-MurmelDjur februari 13, 2013 on 12:20 Svara

    Vet du vad Anna?
    Det tycker jag du gör helt jävla rätt i!!!
    Det måste vara så otroligt jobbigt att HELA tiden tänka på vad man äter och inte äter när man går på en diet. Man kan faktiskt bli hälsosam utan att dra det till sin yttersta spets. Inget är ju svart eller vitt. Man får försöka göra allt med måtta eller nått.

    Fan jag tror jag måste köpa semlor idag med. Innan dom tar slut.. 😛

  2. Julia februari 13, 2013 on 12:20 Svara

    Hoppas du hittar tillbaka till lchf. Jag tror inte riktigt att du gav det en rättmätig chans. Hur många dagar brukar man säga att det tar att bryta/ändra/lägga till en (o)vana…? 25 har jag för mig. Hur som helst, jag förstår vad du far efter apropå ätstörning som triggas. Jag har liknande erfarenheter. Men det som skiljer är att lchf känns som det enda rätta för mig. När jag är inne i det är det kommer för mig ett stabilt sätt att förhålla mig till mat. Önskar dig detsamma! Ät två semlor till lunch, ät hundra till mellanmål. Men ge inte upp lchf redan på grund av detta.

    Allt gott till dig! /Trogen apan-följare samt lärarprogramsstudentskollega på SU

    • Pia februari 13, 2013 on 13:10 Svara

      Fast…. Varför hoppas du att hon ska ”hitta tillbaka” till något som uppenbarligen inte passar henne? Lchf är verkligen toppen för vissa, för andra fungerar det inte alls och känns inte bra. Jättekul att du har hittat något som passar dig (jag trivs också bra med lchf) men det betyder inte att det är den enda rätta vägen för alla 🙂

      • Julia februari 13, 2013 on 16:40 Svara

        Kul att höra att du också trivs med lchf. Som jag skrev så önskar jag att apan hittar tillbaka för att ge lchf en rättmätig chans. Det kan vara svårt att se alla eventuella fördelar/nackdelar klart efter kort tid. Om man inte är sockerdetoxad så grundar man lätt besluten på att ge sig själv en chans att fortsätta äta socker. Önskar alla att hitta sitt bästa sätt att leva! Heja!

  3. Kakan | Krumelur-MurmelDjur februari 13, 2013 on 12:21 Svara

    Förresten.
    Kan ju hända att det är jag som missat något här men vad hände med de här berättelserna du skulle köra med i typ 100 dagar eller vad det nu var…?

  4. Suzanne Buchholtz februari 13, 2013 on 12:47 Svara

    Känner igen mig i det där. Jag följde LCHF i 6 månader, tyckte att det var fantastiskt tills jag vaknade upp och insåg att där satt jag med vågen bredvid tallriken, vägde allt jag åt och räknade så att jag intw fick i mig mer än de där farliga 20 gram kolhydrater per dag. Och insåg att jag var på väg att bli sjuk igen. Lchf är säkert bra om man inte är ätstörd. Är man det kan det lätt trigga igång ätstörningen. För när man inte går ner i vikt ska man plötsligt skala bort mer och mer, till slut blir det som vilken annan diet som helst med hundra regler.
    Åh vad jag önskar att du och jag själv kan nå en slags balans med normal vanlig jävla mat. Då blir jag glad 🙂

  5. Liina februari 13, 2013 on 12:51 Svara

    Mitt slags djur är nog släkt med ditt. Fast jag är inte så förtjust i semlor. Eller jo, i brödet och i grädden men mandelmassa? not so much. Hur som helst. Jag tycker att du gör rätt i att lyssna på dig själv. När jag gick i gymnasiet hittade jag träningen och min hälsa gick uppåt tills den inte gjorde det längre. För jag hittade matångesten och den blev en närmre vän än träningen. Jag och en kompis hetsade varandra mellan träningspass, vägningar, promenader… Vad har du ätit? OJ men då måste vi ut och springa! osv.

    Sen flyttade jag till Sthlm efter studenten och fortsatte med träningen. Men jag orkade liksom inte hetsa längre. Jag var ensam i en ny stad (kommer från Småland) och hade börjat på nytt jobb. Istället kände jag att jag kände mig friskare, trots att jag vräkte i mig mer onyttigt än förut. För nu tänkte jag att äh, jag kan unna mig det här. Det tog bort skammen. Det tog även bort fyra kilo, poff, bara så där! Det var väl den vikten min kropp egentligen skulle ha, men jag tror att min ångest och hetsen hade gjort kroppen oförmögen att ta hand om sig själv.

    Nu när jag har en liten parvel tänker jag att jag borde komma igång att träna igen och äta bra. Men jag tror att det är viktigt att inte börja hetsa, för det är nog en större björntjänst än tjänst.

    Herrejösse vad långt det blev. Nåväl. Ha en underbar dag!!

  6. Johanna Alla har en blogg februari 13, 2013 on 12:52 Svara

    Hurra! Jag åt två semlor igår! MUMS!!

  7. Liina februari 13, 2013 on 12:55 Svara

    Öh nu blir det ännu längre, men jag skulle ju även säga att jag fick besök av min träningskompis då när jag bodde i Sthlm. Och hon var fortfarande inne i hetsen och mådde dåligt över att hon ätit en bit morotstårta på en måndag – Det är inte OKEJ! utbrast hon med tårar i ögonen. Och jag ville bara vagga henne i famnen som ett litet barn och klappa henne på huvudet och säga att det är visst okej. Försök släpp taget om hetsen så mår du bättre.

    I alla fall tänkte jag fråga, vad har hänt med mammaformer.se? Behövs det bidrag, eller är det att du inte har tid att lägga upp? 🙂

  8. M februari 13, 2013 on 14:20 Svara

    Nu ser inte jag lchf som en diet alls, det är bara ett annat sätt att äta för mig som får mig att må bra. Jag mådde (eller trodde att jag gjorde) bra på min tidigare kost också men spegeln sa ju lite annorlunda. För mig är det toppen, det funkar och jag känner inte att jag förbjuder mig någonting alls, jag vill ju inte ha det jag åt tidigare. Man vill ju inte äta något man mår skit av 🙂
    Men det jag vill säga är att jag tycker att du gör rätt som följer ditt huvud, det är viktigare att vara frisk från ätstörningar än att ha den där ”perfekta” siffran på vågen. Dessutom är det ingen annan än du som ska leva med din kropp, så det är ju faktiskt bara din åsikt som räknas 🙂

  9. Tess februari 13, 2013 on 14:26 Svara

    LCHF funkade inte alls för mig, mådde så otroligt dåligt! försökte lite över 5 veckor men ville bara dö varje dag.. (till och med mer, än under någon av mina depressioner!?) både äckliga och obehagliga biverkningar fick jag.. usch

    funkar heller inge bra med att räkna kalorier och sånt heller
    bara hetsar mig själv att äta mindre och mindre, och spendera varje vaken tid med att förbränna.. inge bra alls! får tankar och önskningar om att ”lyckas” med anorexi och bli ”snygg och smal”.. usch det med!

    låg kalori grejer är superbra som mellanmål ibland, men som diet? nej!
    hungrig, deppig och supersugen! besatt av att äta något ”riktigt”..

    bäst är att inte tänka alls! helst låta någon annan bestämma portionsstorleken och vad vi ska äta (så blir det någolunda ”normalt”) och sen träna regelbundet, med massa beröm!

    att höra ”du är duktig” betyder fan mer än hur många kilon som helst i viktnedgång!
    och att någon bara bryr sig
    (märkte inte ens att jag gick ner en massa i vikt när jag var hos sjukgymnasten, blev bara så glad och peppad över att gå dit och kunna prata med honom om hur jag mådde och få höra hur duktig och stark jag var.. och faktiskt bli trodd och få hjäp när jag hade ont i lederna och knäna)

  10. Lopez februari 13, 2013 on 14:33 Svara

    Strunta i dieter, ät och må bra! Jag har bytt ut många mål i veckan till rawfood, det gör att jag känner mig piggare och på så sätt aktiverar kroppen mer! Inte för att gå ner i vikt utan främst att må bra och känna styrka!
    Följ med mig på raw-food och Yoga event 9/3 Skanstull, då får du en grundlig genomgång och buffé! Bebis välkommen också! 🙂

  11. Johanna Retrolover februari 13, 2013 on 15:54 Svara

    Hurra, håller helt med dig! Alla typer av förbud funkar skitdåligt på mig med som f.d. ätstörd. Jag vill bara äta ännu mer och mat får alldeles för stort fokus.
    Med risk för att verka tjatig….så har SCÄ hjälpt mig som fan. Och framför allt, själva anledningen till att jag ätit som jag har gjort. Grundproblemet. Kram!

  12. Sarah februari 13, 2013 on 16:32 Svara

    Hurra, håller helt med dig! Allt med normala proportioner. Avskyr avskyr avskyr alla dieter. Det triggar också igång min gamla ätstörning. Kommer ihåg hur det var att äta ”vanlig” mat för första gången efter sjukt lång tid av svält. Vegansk gratäng i skolmatsalen. Lovade mig själv där och då när jag satt med ett flin på läpparna att jag aldrig skulle förbjuda något igen. Tror på att äta allt och ta nån promenad då och då! Kram!

  13. Jag ser snarare LCHF som min befriare från det slaveri som mitt sockerberoende faktiskt är men jag har en tendens att totalt tappa greppet om jag tillåter mig att äta sånt som triggar mitt sug.

    • M februari 13, 2013 on 18:11 Svara

      Samma här!

  14. Fröken Lindquist februari 13, 2013 on 19:39 Svara

    Heja dig, Anna! Man ska lyssna på sin kropp och lyda är nyckeln till att må bra! Psyket måste också få må gott.

  15. Agneta februari 13, 2013 on 21:09 Svara

    Jag tycker det låter helt sunt! Det som har funkat för mig (under de tider då jag har karaktär) är att äta halva tallriken med grönsaker, en kvar protein och en kvart kolhydrater.

  16. Linnea februari 13, 2013 on 22:20 Svara

    När man väl kommit in i LCHF är det underbart. Jag har ett sjukligt.sockerberoendeoch för min del är det allt eller inget. Började om med LCHF för tre veckor sedan och jag är sjukt stolt över mig själv som lyckades stå emot semlorna igår trots hundra bilder på instagram och en plan att tillsammans med min son baka. Jag vet ju att njutningen är kortvarig och att det förstör mer än vad det är gott. Ett avsteg leder till ett annat. Idag lyxade jag och sambon istället till det med entrecote och vitlökssmör. Och hör och häpna men några klyftor potatis fick slinka ner. De triggar mig inte och var värt att göra ett avsteg för.

    Jag önskar dig lycka till och hoppas att du finner din väg. Om du framöver vill prova på LCHF igen så tycker jag att du ska läsa på mer och gärna boken matrevolutionen.

  17. Malin februari 14, 2013 on 08:02 Svara

    Hej Anna! Innan du börjar med LCHF så tycker jag du ska tänka dig för. Det är vetenskapligt bevisat att rött kött inte är bra för kroppen utan istället kam framkalla cancer. I England har en ny diet/livsstil dykt upp som kallas the fast diet eller 5:2 diet. Det handlar
    Om att man äter normalt fem dagar i veckan och två dagar fastar man/äter 500 kcl. Att reducera matintaget så har jättemycket positiva hälsoeffekter, bla minskar risken för viss cancer, Alzheimers och Parkinson. Kolla in BBC-dokumentären på Horizon om det, gjord av läkaren Michael Moseley, superintressant. Och som en added bonus går man ner i vikt! Jag har provat några veckor och mår fantastiskt, de dagar jag fastar mår jag bättre än vanligt, hjärnan fungerar bätte, jag tänker klart och är fokuserad. Kolla upp! Fast du är ju otroligt härlig som du är!! Jag kände som du dock, ville kunna vara med o leka m ungarna o komma i gamla kläder.

  18. KristinMandarin februari 14, 2013 on 09:30 Svara

    Men Anna, tror du inte att det lixom kommer förändras med tiden? Jag menar, JAG är en sockerjunkie av rang, älskar mat, älskar godsaker, sötsaker, Jag typ dör om jag måste sluta äta sånt jag tycker om, vägra mig själv saker.
    Samtdidigt VET jag ju at sockret inte är bra för mig. Inte pga att jag blir tjock för det har jag inte lyckats med (ännu) utan för att kroppen i stort inte mår bra av det. Jag blir trött, irriterad om jag INTE får den där kakan till kaffet osv.
    Men så tänker jag att skitsamma, JUST NU vill jag/behöver jag ha det såhär, och kanske om ngt år, eller flera år, förändras mitt beroende och behov av sig självt. Kanske hittar jag ngt annat som gör att jag inte kommer knarka kakor o godis på samma sätt som nu?
    Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, bara att jag verkligen vill att du ska känna att det inte är att misslyckas, inte är ngt att känna skam för, det är bara så det är liksom. vafan, kakor och semlor, godis o glass är ju skitgott ju, kan man ens klandra sig själv?:-)
    Och kanske, med tiden, äter vi inte lika mycket av den varan längre. Eller så gör vi det.

    • apan februari 14, 2013 on 12:08 Svara

      Jo, jag tror att det kommer förändras. För mig går det i perioder och jag kanske helt enkelt bara ska acceptera denna perioden. 🙂

  19. Kaffemorsan februari 14, 2013 on 09:56 Svara

    Med dumt förnuft kommer man långt:) jag har ätit 2 delicatobollar till lunch två dagar i rad nu. Inte stolt men gott var det:)

    • apan februari 14, 2013 on 12:07 Svara

      Mums och förhoppningsvis kommer du att överleva.

  20. Petra februari 14, 2013 on 14:24 Svara

    Nästan 40 kr kostar en semla i Sthlms innerstad.
    Det är fanemig inte klokt.
    Jag köpte därför i protest 2 semlor för 25 kr totalt
    i min matbutik. Och de smakade helt OK. Minst
    lika bra som om jag hade köpt 2 för nästan 80 kr…

  21. peachbeast februari 15, 2013 on 19:00 Svara

    Det gör du heeeeeeeelt rätt i!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna