Min tankar inför att bli trebarnsmamma

• Inlägg av: apan
• Datum: oktober 12, 2012
• Kategori: Preggo 2012
• Taggar: preggo

Jag är lugn, harmonisk och känner en inre frid. Det finns ingenting som som stressar mig eller som stjäl energi. Allt känns naturligt och rogivande. Tack fantastiska natur för att vi havande mödrar ändå går så lång tid och bär våra barn så länge som vi gör. Att förankra tanken på ett kommande moderskap kan ta tid och det har minst sagt tagit tid för mig. Det är egentligen inte förens nu som jag börjar landa i det som komma skall. Känslorna inför moderskapet har varit annorlunda för alla tre barnen.

Inför första barnet var allt nytt och vi hade förmånen att hänge oss fullt ut åt vårt nyfödda barn. När Toddo kom var vi helt nya och främmande inför situationen, vi älskade honom från första stunden och jag tror att föräldrar alltid kommer ha en speciell relation med sitt förstfödda barn.

Inför andra barnet var jag väldigt orolig att jag inte skulle tycka om det. Jag älskade ju vårt förstfödda barn så innerligt. Fanns det kärlek över till ett andra barn? Ja. Det fanns och finns hur mycket kärlek som helst.

Inför det tredje barnet känns det som om vårt familjeliv är ett enda stort maskineri som faktiskt måste fortsätta rulla trots att vi kommer vara nyblivna föräldrar med bebis. Maskineriet måste fortsätta rulla på eftersom ingenting sköter sig självt. Det finaste vi har här hemma nämligen barnen måste få sin beskärda del av uppmärksamhet.

Det ska byggas med lego, My little Ponyhästar ska ställs på en rad för att sedan packas ner i en väska och sedan ställas på rad någon annanstans, pysselböcker ska pimpas, böcker ska läsas och svåra barnor i Super Mario Bros ska bemästras. Detta parallellt med att nerkissade toalettringar ska upptäckas och torkas av i tid, tänder ska borstas, torra hudar ska smörjas osv. Tvätten ska tvättas, golvet ska dammsugas, mat ska handlas hem och allt detta ska lösas på lugnaste möjligaste vis samtidigt som vi alltså ska rodda med en ny hjälplös familjemedlem.

Men jag är lugn. Vi har pratat om att vi nu förmodligen kommer gå in i den tuffaste perioden någonsin i våra liv. Vi får kämpa på och ta det lugnt med varandra helt enkelt. Det kommer att gå bra. Jag längtar verkligen efter bebisen nu. Jag hoppas såklart att den är frisk och mår bra. Att den kommer vilja amma och att jag kommer kunna amma. Jag längtar efter att få ligga hud mot hud med mitt nyfödda barn vid bröstet och lyssna på de gutturala lätena. Jag längtar efter att få titta på små, små okontrollerade bebismoves och att få fylla näsan med doften från bebisens hår.