VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Hur hårt pressar vi egentligen oss själva och till vilken nytta?

Min mage för 30 veckor sedan 

Idag träffade jag en reporter från studenttidningen Gaudeamus. De skulle skriva ett reportage om studenthälsa och stress kring studier. Vilken bingo att de lyckades nosa reda på mig, vars liv var ett jävla helvete hela våren 2012 tack vare en sketen c-uppsats.

Herrejisses vad jag krisade då. Såhär i efterhand kan jag självklart se att det fanns många saker som spelade in i mitt psykiska tillstånd, men den där c-uppsatsen var och är ett av mitt livs stora hatobjekt. Jag spelade in en psykbrytsfilm när det var som värst.

Som sagt, ett par månader senare känns det konstigt att titta på den där filmen och minnas tillbaka på hur dåligt jag faktiskt mådde. Jag skulle vilja resa tillbaka i tiden, ge mig själv en stor kram och säga: Skit i det. Det löser sig. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång jag är på väg att braka igenom.


Kommentarer


  1. Jeanette september 19, 2012 on 15:44 Svara

    Ja! Det är ju det som är fantastiskt med att faktiskt ha en blogg och kunna se tillbaka är ju att man trots allt alltid lyckats ta sig ur alla dessa svackor. Och att man kan se distanserat på det.

  2. Caroline Frånlund september 19, 2012 on 15:46 Svara

    Alla har vi tider då allt verkar snurra för fort, även min vår var ett rent h*lvete vilket slutade med magkatarr och ett tvång att sakta ner. Se filmen som en påminnelse om att saker löser sig till slut och att det alltid blir bättre..

  3. Emelie september 19, 2012 on 16:39 Svara

    När jag har sådana där perioder påminner jag alltid mig själv om att trots att det har varit ett helvete, har jag ALLTID klarat det, vare sig det har varit uppsatser, tentor eller andra uppgifter. Självklart olika bra, men det är sällan jag har misslyckats. Jag är en sådan person som absolut inte vill misslyckas, vilket både kan vara positivt och negativt.

    Och bara genom denna påminnelse så inbillar jag mig att det har hjälpt mig när jag ska ta mig an olika utmaningar/problem. Jag skrev ju också uppsatsen i våras och har haft andra mardrömstentor, men varje gång jag har klarat det har jag blivit ”starkare”. Klyschigt, men sant!

  4. Dominique september 19, 2012 on 20:46 Svara

    Jag kan inte se på videon nu för jag har folk hemma och ska inte se på youtube medan de är här (läser bloggar medan jag äter och de andra spelar Magic), men jag ska se på den. Just nu är livet hemskt härborta just på grund av C-uppsatsen. Min uppsatskamrat jobbar numera heltid och har kvällsaktiviteter och vi har en deadline som ligger på den 20e november. Anledningen till detta är för att en annan som har vårens uppsats ofärdig just nu flyttar till sin pojkvän i Indien efter det och behöver någon att opponera mot. Dessutom är jag arbetslös eftersom jobben inte hoppar på en direkt efter studierna, även om jag har sökt närmare hundra jobb de senaste månaderna. Försöker att hålla mig uppe, men vafan, jag tappar hår ;__; det är dock väldigt skönt att se att det blir bättre och att man blir stabilare till slut, för just nu ser jag det inte.

    Tack för en fantastisk blogg, förresten! Jag flyttar till Jönköping i början av december och har bestämt mig för att försöka bli med i Roller Derby-laget! Hade ingen aning om att sporten fanns innan jag började läsa vad du skrev om det och det är MIN sport! Det är ett definitivt ljus i mörkret, även om det är ett tag bort än.

  5. Anna september 19, 2012 on 22:27 Svara

    Men herregud, precis sådär var det för mig också. Började skriva min c-uppsats vt 2011 och fick den godkänd i somras (!) och det knäckte mig fan helt totalt. Blir såhär i efterhand est förbannad på min handledare som var helt horriblet dålig och inte gav mig nån hjälp och framförallt inte bad mig lugna ner mig när jag häll på att bryta ihop hela tiden. Ingen sa heller att jag kankse hade tagit mig vatten över huvudet, vilket jag nu i efterhand tycker var helt uppenbart, utan premierade mig för att jag var så himla ambitiös. Vill spy när jag tänker på det. Har just börjat masterprogram (läser biologi så det är uppbyggt som kandidatexamen och senare masterexamen) och om ett och ett halvt år, ungefär, ska jag skriva exjobb. Känner redan sjuk ångest, även om jag vet att jag lärde mig så mycket förra gången och inte kommer upprepa samma misstag.

  6. […] ni ihåg att jag träffade en reporter från Gaudeamus för ett par veckor sedan? Fotografen har en blogg och där har hon lagt upp några av bilderna från fotograferingen. Vad […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna