Under min sista tiden i Australien bodde jag i Sydney. Jag jobbade ganska mycket eftersom jag skulle spara pengar till de kommande tre månaderna i Asien. Bland annat satt jag i dörren och tog entré på en nattklubb. Jag som vanligtvis är väldigt stor, blev plötsligt väldigt liten i sällskap av maorierna som stod i dörren.
Jag tyckte väldigt mycket om mina dörrvaktsvänner, de var som en skock nallebjörnar och de frågade alltid hur det var med mig och var väldigt måna om mitt välbefinnande. Nattklubben var stället dit alla celebriteter åkte när de var på besök i Sydney men inte för att det var flashigt utan för att klubben är lite alternativ med alternativa öppettider och med en alternativ syn på droger, typ.
En svensk kille som jobbade uppe i baren vittnade om hur det vita pulvret flödade efter klockan 6 på morgonen då jag avlutade mina pass och gick hem. Ibland var stället öppet fram till lunch, men jag som sagt gick alltid hem när dagen grydde.
Bilden ovan togs när jag skulle gå hem från mitt sista pass på Q-bar. De maoriska männen var övertygad om att jag var maorier eftersom jag ser likadan ut som den. Faktum är att det är sant. När jag kom till Australien blev jag helt paff när jag såg maoriska kvinnor. De är stora som jag, har samma färger, hår och ansiktsdrag. Det kändes helt sjukt att se sig själv lite här och var.
Roligt att du har dragit i gång 50 dagars projektet! Det är intressant. 🙂
Tack för en fin blogg.
Kram
Kul Linduz att du gillar det! Tack för att du läser och kommenterar.
Jättekul och intressant att läsa! 🙂
Tack för respons Maggie! Vad kul att du gillar det.
du vet att maroier är nya zeelands urbefolkning och inte australiens va?