Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Hej hopp, här är jag och min älskade mage. Just nu är det helt ljuvligt att vara gravid. Min foglossning har mildrats och detta beror nog till stor del på att barnen sjunkit ner med skallen och helt enkelt hjälper mitt bäcken att stabiliseras lite. Så bra som jag mår nu har jag inte mått sedan början av graviditeten. Runt vecka 17 började jag få ont och har således gått med skiten hela sommaren.
Nu är det alltså sju veckor kvar tills bebbe ska ut. Det kan vara nio veckor om den bestämmer sig för att stanna kvar ett tag, men det kan även vara kortare tid beroende på hur bråttom den har att komma ut. Toddo föddes dagen efter beräknad förlossning, slempropp och vattnet gick samma dag han var beräknad. Lovi kom en vecka tidigt.
MIn största skräck inför förlossningen är att bebisen ska få för sig att ligga i säte. Den ligger med huvudet neråt sedan ett par veckor tillbaka med ruckbar skalle. Den är alltså inte fixerad men det kommer den inte heller göra förrens den ska ut.
Sju veckor alltså? Jag har en tenta om fyra veckor. Samt tre rum som jag vill/ska/måste tapetsera innan jag föder. Hmmm, det är lugnt, det måste jag ju hinna greja. Dessutom vill jag bjuda hem lite kompisar och självklart passa på att gå ut lite innan. My oh, my. Det känns som om tiden är knapp helt plötsligt.
Du ser helt fantastisk ut, det är verkligen en speciell frid som infinner sig när man ser en gravid människa.
Och med så där full kalender känns det ju som att sista tiden blir en fest, allra minst (okej, kanske NÅGOT förenklat).
Trevlig helg!
Tack snälla Sofia! Ja, sista tiden känns väldigt rolig och jag försöker utnyttja den maximalt. Helgen var trevlig, hoppas din var likaså.
Jag får ibland samma känsla av att tiden är knapp. Min första kom i 37+2 och dit är det INTE långt kvar. Har samma BF som du.
Har skaffat mig lite grav.diabetes med så min förhoppning är i alla fall att dom inte kommer låta mig gå över tiden om så blir fallet, hehe
Men tiden har gått och går så himla fort!
Min bebis har förmodligen inte vänt sig heller, i alla fall inte senaste kollen och med rörelsemönstret tvivlar jag på det… Det gör mig lite halvnervig…
Åh vad spännande att vi ska föda samtidigt. Diabetes låter inte kul, hoppas det är lindrigt.
Vad fin du är!!!!!!
Min andra gosse är född i oväntat säte, de upptäckte det när jag var öppen 6 cm, max ett par timmar innan han tittade ut. Det gick det med :). Lycka till och massor av kramar.
Spännande, jag tycker dock att säte känns så sjukt läskigt men som du säger det går det med och ut ska de ju.
du skulle höra min mamma berätta om sin första förlossning.. 1970, när krystvärkarna satt igång märkte de att här kommer ju en liten rumpa först! mamma var 21 år, pappa hade de skickat hem (!). ”hur kändes det?” undrade jag storögt. ”äh, det gick bra”, svarar mamma, ”en läkare kom in, han var så snäll och lugn, och så klippte de mig och så kom hon ut. det gick jättebra.” allt sagt med mammas lugna, rediga röst. sedan blev det fyra barn till.
vet inte om jag gjorde saken bättre eller sämre nu. själv ska jag ha mitt första barn i december och känner mig hyfsat lugn. jag hör liksom mammas röst inne i skallen ”allt går bra”. då gör det väl det då.
Hahahahaha! Vilken underbar historia.