Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Idag har Mammaformer uppdaterats med ett nytt bidrag. Malin 27 år skriver bland annat att hennes vänner är skjuter på att bli gravida för att de är rädda för vad som kommer hända med deras kroppsform. I mina öron låter det väldigt sorgligt.
Åh ja….. jätteledsamt. Jag har varit i kontakt med fd ätstörda (numera friska) som inte vågar skaffa barn därför att de är rädda att ev viktuppgång ska trigga igång ätstörningen igen. Så de vågar inte skaffa barn. De vågar inte berika sitt liv eftersom de kanske blir rädda för kroppens förändring. 🙁
Ja visst låter det sorgligt för er som fått barn och vet vad det innebär. Men jag har själv kämpat i två års tid mot min livslånga övervikt (är 27 år) och har nått en punkt där jag för första gången känner mig stark och frisk i kroppen. Tanken att en graviditet skulle spöka till det med hormoner mm känns läskigt och främmande men jag tror starkt på att när man väl vill ha barn så spelar det fysiska mindre roll. Låter mer som en dålig ursäkt tycker jag.
Tack för din kommentar! Du väckte tankar i mig som jag måste skriva ner sen. När jag väntade mitt första barn hade jag varit frisk från min ätstörnig i drygt tre år. Jag var frisk, men överviktig. Gick upp till 116 kg och var orolig från början till slut att graviditeten skulle trigga igång något igen.
Skönt och roligt att du förstår. För mig är det inte en tanke att jag på något sätt måste följa skönhetsidealen som det lät lite som när jag läste ditt första inlägg. Jag har bara ägnat så mycket tid och kraft att förändra mitt liv att det som skrämmer är något så ”okontrollerat” som en första graviditet. Är nygift och vi vill skaffa familj. Önskar dig lycka till den sista biten 🙂
Åh ja….. jätteledsamt. Jag har varit i kontakt med fd ätstörda (numera friska) som inte vågar skaffa barn därför att de är rädda att ev viktuppgång ska trigga igång ätstörningen igen. Så de vågar inte skaffa barn. De vågar inte berika sitt liv eftersom de kanske blir rädda för kroppens förändring. 🙁
Jag skulle lätt kunna skippa att skaffa barn av samma anledning :/
Ja visst låter det sorgligt för er som fått barn och vet vad det innebär. Men jag har själv kämpat i två års tid mot min livslånga övervikt (är 27 år) och har nått en punkt där jag för första gången känner mig stark och frisk i kroppen. Tanken att en graviditet skulle spöka till det med hormoner mm känns läskigt och främmande men jag tror starkt på att när man väl vill ha barn så spelar det fysiska mindre roll. Låter mer som en dålig ursäkt tycker jag.
Tack för din kommentar! Du väckte tankar i mig som jag måste skriva ner sen. När jag väntade mitt första barn hade jag varit frisk från min ätstörnig i drygt tre år. Jag var frisk, men överviktig. Gick upp till 116 kg och var orolig från början till slut att graviditeten skulle trigga igång något igen.
Skönt och roligt att du förstår. För mig är det inte en tanke att jag på något sätt måste följa skönhetsidealen som det lät lite som när jag läste ditt första inlägg. Jag har bara ägnat så mycket tid och kraft att förändra mitt liv att det som skrämmer är något så ”okontrollerat” som en första graviditet. Är nygift och vi vill skaffa familj. Önskar dig lycka till den sista biten 🙂
Jag förstår att det skrämmer dig! Själv var jag livrädd att min första graviditet skulle trigga igång min ätstörning. Lyckligtvis gjorde den inte det.