VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

När jag var 17 år rökte jag Marlboro och tränade konstsim

20120829-065945.jpg
Vad konstigt det känns att se bilder från förr och veta att det där var jag. Massvis av livserfarenhet har tillkommit sedan dess och mycket blåögdhet har försvunnit. Drivet och viljan finns kvar, önskan över att pleasa varenda jävel jag möter är borta. Likaså rädslan för att inte vara omtyckt och älskad av alla.

Jag röker inte länge, idrottar inte lika intensivt som då när jag satsade på mitt älskade konstsim. Ärligt talat, konstsim är nog en av de bästa idrottsaktiviteterna man kan ägna sig åt. Jag är ett vattendjur som alltid trivts bättre i och under ytan än ovan.

Drygt 15 år senare vet jag mitt värde och har lärt mig vad integritet och självbevarelse är. Jag känner inget behov av att hävda mig, men har skinn på näsan och står alltid upp för mig själv. Då trodde jag att jag var odödlig samt bäst i världen. Nu vet jag att livet hänger på en skör tråd och är om något lite mer ödmjuk.

Under min stora utrensning har jag hittat så mycket gamla bilder och saker som väckt minnen till liv. Det känns viktigt att tänka tillbaka och reflektera över det som varit och att försöka se sin egen utveckling i livets skola. Jag tänker lite som så att när jag är färdigutbildad lärare är det just den kaxiga, odödliga versionen av mig själv som kommer sitta framför mig i klassrummet. Unga kvinnor och män som precis blommat ut, människor som är så färska och fräscha att de 15 år senare kommer lägga huvudet på sned när de ser bilder på sig själv och tänka:
”Tänk om du hade vetat det jag vet idag älskade unga människa.”

Om tjugo år när jag passerat 50-års strecket kommer jag säkert läsa min blogg, le åt mig själv och tänka:
”Tänk om du hade vetat det jag vet idag älskade unga människa.”


Kommentarer


  1. Fifidesouza augusti 29, 2012 on 08:02 Svara

    A men hjälp vad hot!!!

    • Apan satt i granen augusti 29, 2012 on 08:54 Svara

      Fast inte lika hot som nu väl?

  2. Jennifer Sandström - New Zealand augusti 29, 2012 on 08:25 Svara

    Vilken babe! Åh vad härligt att kunna titta tillbaka på sitt liv ändå, och inse vad mycket man lärt sig med åren…

    • Apan satt i granen augusti 29, 2012 on 08:55 Svara

      Ja, de är väldigt roligt. Tjusningen med livet antar jag.

  3. Annika (Jacks mamma) augusti 29, 2012 on 09:44 Svara

    Det var väldigt fint skrivet..
    Ha en fin dag

    • Apan satt i granen augusti 29, 2012 on 15:23 Svara

      Tack och tack detsamma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna