Med stabila stödstrumpor på plats bröt jag all världens fashionrules och gav mig ut på cykeltur.
Det var broöppning vid Skanstull. I glipan mellan väg och bro såg jag master på segelbåtar glida förbi.
Från bro till bro tog det cirka 20 minuter. Utsikten är magisk från Årstabron.
Strax ovanför Prideparken satt det folk och tjuvkikade ner på scenen.
När jag kom ner till parken bjöd Solle på kaffe. Vi satt på en filt i gräset och pratade liv, död, bögar och graviditet.
Jag berättade för Solle om ”bjässemagekommentaren” jag fick häromdagen. Han tyckte jag överreagerade: ”Men Anna du ÄR ju stor!” Jag förklarade att det är jobbigt med folks kommentarer och Solle förstod.
Hej vackra gravida Apan! Födde nyss mitt andra barn och är så glad att graviditeten är över….känner igen mig i det där med att folk ska kommentera hur stor man är…det värsta var under min första graviditet när jag beklagade mig för min barnmorska, fick höra det här ”men du ska ju ha stor mage, du är ju själv stor” …nja, det är jag ju liksom inte…jag är bara gravid.
Tack för en fin blogg och hoppas att deppet vänder!!!
Kram
stödstrumpor är skiten. Fan, det är skönt fastän jag bara är en barnrumpa! :))