VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Tiara 20 år

mammaformer

Mamma till 2-åring

Jag har alltid varit smal. Inte sådär spinkigt smal, utan det folk kallar ”normalbyggd”. Jag fick bröst tidigt och har sedan 12 – 13-årsåldern haft kvinnliga kurvor. Däremot är det inte förrän nu som jag förstår att jag aldrig har varit tjock.

När jag var 14-16 år bodde jag hos min pappa och hans familj i ett annat land. Under min vistelse där blev jag djupt deprimerad vilket fick sina följder. Jag tappade matlusten, lät bli att äta till den grad det gick utan att någon skulle märka det, för om någon märkte det visste jag att det skulle bli konsekvenser av det. Inte bara ”gå till doktorn-konsekvenser”, utan ”pappa kommer bli arg och straffa mig-konsekvenser”. Det förblev dock inte obemärkt, utan jag blev bestraffad. Han såg till att det alltid fanns någon som såg till att jag åt upp maten, vilket, med tanke på att jag inte hade ätit mycket på väldigt länge, ledde till att min kropp inte klarade av att behålla maten, så jag spydde efter varenda måltid. Trots detta var det ingen i hushållet som förstod att jag var sjuk, tills pappas fru en dag såg hur blek jag var. Så de tog mig till en läkare och det kom fram att jag hade anemi. Jag fick ta ett halvt dussin tabletter varje dag för att min kropp skulle få näring. Jag blev bättre ett tag, men när tabletterna var slut började det om från början igen. Tills jag en dag fick åka tillbaka till Sverige.  När jag kom hem vägde jag 48 kg och var ganska smal. Men jag fick tillbaka aptiten direkt. Depressionen försvann och jag blev frisk.

Min mamma tycker att det är viktigt att vara smal och i form, och hon talar illa om att vara tjock. Jag tycker inte att det hon anser är tjockt är tjockt, och även om det skulle vara så att jag är tjock (vilket hon har sagt) tycker jag inte längre att det är något dåligt. Men detta har tagit mig tid att inse. Det har tagit mig tid och graviditet att inse att min kropp är fantastisk oavsett om den är tjock eller smal, om brösten är fasta eller hängiga och om huden är tight eller slapp och full med bristningar. Innan jag blev gravid gick jag varenda dag och funderade på om jag var för tjock. Jag var missnöjd med magen och rumpan och mådde dåligt över att jag inte alltid tränade, som mamma tyckte var så viktigt.

Idag är jag nog mitt tjockaste jag, och jag känner mig nog lite tjockare än vad som syns på bilden, men jag bryr mig inte det minsta. Min kropp har gjort något helt fantastiskt, det som den är till för. Jag har burit en bebis i magen i 9 månader, fött en bebis på nästan 3 kg och ammar mitt barn. Min kropp har gjort något helt fantastiskt och naturligt. Den har gjort det den är till för och det är jag stolt över. Och jag har insett att det är det som är viktigt, inte hur tjock eller smal man är. Inte hur hängiga brösten är, och inte hur randig magen är. Varje dag som går är jag stolt över min kropp, för oavsett hur den ser ut, så är det min kropp som har klarat av att bära, föda och ta hand om mitt barn.

Tiaras blogg hittar du här. Hennes gamla blogg som handlar om graviditeten och tidens hos sin pappa kan du läsa här.

 


Kommentarer


  1. Babs juli 3, 2012 on 09:16 Svara

    Det var fantastiskt fint skrivet! Vad gripande. Vad stark du är. Hoppas
    du orkar tänka så alltid. Lycka till med allt!!!

  2. Sophie juli 6, 2012 on 10:15 Svara

    Du är fantastiskt vacker.

  3. amanda juli 16, 2012 on 20:07 Svara

    vad hemskt men fint skrivet, och vad modigt att dela med sig av.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna