Det sägs att jag är en rastlös själ och att jag har varit det sedan jag föddes. Jag är beredd att hålla med. Ofta förgyller det mitt liv, jag kastar mig in i nya projekt och får feelgoodkickar av att hitta spänningen i vardagen. Men det finns en baksida utav myntet. Jag kan bli sjukt uttråkad och rastlös.
När vardagen maler på i sin ljumma takt med blöjbyte på morgonen, havregrynsgröt till frukost, tvätt av barn, påklädning av barn, att jaga barn, att hämta barn på dagis, att laga mat, att få i barnen mat osv. finns risken att jag känner mig kidnappad av vardagen. Som en jävla fånge vars enda uppgift är att rida ut vardagen. Känslor som dessa kan få mig att vilja fly och gör att jag börjar fantisera om att bosätta mig på en öde ö.
Som småbarnsmamma i en relation är det inte det lättaste att kasta sig ut i luften, trots att en stark drivkraft inom mig inget hellre än vill det. Jag känner mig just nu sjukt uttråkad och vill ha lite nytt i mitt liv. Något som livar upp och bryter min vardag. Därför känns det jättespännande med mitt nya jobb där jag kommer att jobba ett par gånger i veckan. Det ska bli roligt att lära känna eleverna. En annan rolig sak på hemmafronten är at vi ska börja se oss om efter ett nytt boende. Bara tanken får mig att leva upp. Jag får massvis av energi och blir alldeles pirrig när jag tänker på att vi kanske bor på en annan adress om ett år.
Vad gör man egentligen som rastlös själ när man måste klara av vardagen? Jo, man tar det man får och förgyller det. Jag tror inte det är nyttigt att bara mala på i samma spår, för att verkligen känna att man lever och utvecklas som människa måste det till lite nya impulser. Mitt tips är att börja läsa böcker, kanske anmäla sig till en kurs eller att helt enkelt ta tag i surdegar som ligger och att se utmaningen i att gå till botten med dem.
Äventyr i all ära, men ibland kan stoltheten av att vika undan tvätten som stått och väntat i över en vecka vara en utmaning nog att ta tag i. Finns det några andra rastlösa själar där ute? Vad gör ni för att inte deppa ihop när ekorrhjulet snurrar?
Ska ni flytta igen? Vad letar ni efter för boende nu då? Kram
Vi ska flytta inom två år till en större lägenhet helst 120 kvadrat här på Söder. Tyvärr finns det inte gott om dem och därför måste vi börja bevaka marknaden redan nu. För att nappa när tillfälle bjuds så att säga.
Jag hör till ditt släkte av rastlösa själar! Jag har flackat runt en massa och sällan varit nöjd någon längre tid. Nu börjar jag inse värdet av en vardag och trivs faktiskt ganska bra med mitt liv. Men då och då får jag en släng av ”jag måste iväg och göra nåt annat, se nåt annat och vara nåt annat” och skrämmer möjligtvis då och då slag på min omgivning och då särskilt min sambo 🙂
För det mesta räcker det dock med att drömma om den där flytten utomlands, om att starta ett företag, eller hur jag skulle se ut och må om jag verkligen satte igång med träningen på allvar. Drömmar är mitt syre!
Vad jag känner igen mig. Drömmar är mitt syre också. Vad vore vi utan dem?
Åh, vad jag känner igen mig! Trots att jag inte har barn :). Men för mycket vardag och jag känner mig inträngd i ett hörn.
När det händer mig så brukar jag försöka hitta på roliga saker i vardagen. Allt från att åka pulka, en AW med nya människor, dra iväg på en weekend eller försöka lära mig något nytt. Snabbaste tricket är att smita in på You Tube och leta upp något som får mig att skratta 🙂
Kram!