Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Sent igår kväll ägnade jag nästan två timmar åt att försöka sortera allt som jag lyckats samla in. Det är ett evighetsjobb och jag blir riktigt ledsen och förbannad när det visar sig att folk rafsat ihop lite skabbiga saker bara för att. Bara för att vaddå? Bara för att stilla sitt dåliga samvete? Bara för att äntligen rensa lite bland all sin skit? Bara för att äntligen göra sig av med det där fula men dyra plagget man inte haft hjärta att göra till trasa?
Om ni som vet med er att ni lämnat in trasiga, smutsiga, ofräscha, illaluktande, katthåriga kläder läser detta säger jag som Lennart Jähkel i Jägarna: Skämmes ta mig tusan!
Vad är det där för stil? Halvt förbrukade tandkrämstuber, håriga borstar och gulnade tamponger från familjen Hedenhös livstid. Jag finner inga ord utan konstatera kallt att det finns idioter där ute utan vett och respekt för sina medmänniksor. Känns det bra att lämpa över skit på mig som knappt ha tid att göra detta, men som brinner för min sak och använder varje lediga stund till att ro det i land?
Vad är skillnaden på att du slänger eller att jag slänger? Jo, att jag för jävligt mycket mer att göra och det stör mig.
Nej va tråkigt! Men man får försöka se att alla inte har samma kriterier för vad som är ok. Jag tror alla som gett har haft hjärtat på rätt plats.
Men fy! Kan förstå den goda tanken bakom tamponger från stenåldern men inte bakom smutsiga äckliga kläder..
Illa!
Men det är väl positivt att många vill hjälpa till?
Det är hånfullt mot de som ska ta emot sakerna att ge bort trasigt/ smutsigt skräp. Jag har fått ta emot trasiga prylar och kläder från vänner som tycker att det ”det duger åt dig som inte har några pengar” – det känns oerhört förnedrande, som att man är en andra klassens människa.
Nuförtiden har jag en helt annan ekonomi och skänker så mycket jag kan till behövande men trasiga, fula grejer – de åker i soporna direkt.
Du gör ett bra jobb och jag förstår att det känns frustrerande när folk inte fattar vilket arbete du lägger ner och att gåvomottagarna är människor med känslor.
Alltså, nu blir jag osäker på om jag borde skämmas eller inte. Vi har både katt och hund hemma och just för hår är min tröskel väldigt hög, jag ser helt enkelt inte håret på kläderna längre. Jag försökte kolla igenom allt jag gav så att det var fräscht, men tabbade jag mig så var det ett ärligt misstag och jag ber i så fall om ursäkt. Du som gör en sån fin insats ska ju verkligen inte behöva ägna tid åt att rensa ut halvanvända tandkrämstubar och trasiga kläder!
Ingen fara Elin, det finns grader i helvetet 🙂
Som Lady Dahmer skriver så hoppas även jag att alla de som skänkt något har hjärtat på rätta stället men jag kan för mitt liv inte förstå varför man skänker använda tandkrämstuber. Riktigt ohygieniskt! Skulle de själva ta emot det?