VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vecka 18 – 92.4 kg = + 1.5 kg – Nu fimpar jag sockerintaget

Det är väl FANtastiskt att jag står stilla och stampar på samma ställe igen. Fy vad jag blir trött. Jag kan tänka mig att ni blir trötta på mig också. Jag borde ju prestera bättre eftersom det är jag som viker ut hela min viktresa med blottade kilon, valkar och feta rövar.

Jag som tänkte att jag skulle ha en viktnedgånghörna i bloggen eftersom jag vill gå ner i vikt. Men som min kloka läsare Cecilia nyss påpekade kan man inte ”önska sig viktnedgång”. Man måste faktiskt göra aktiva val och det där kanske äntligen börja sätta sig i min skalle.Vet ni vad?

Problemet med mig just ni är att jag lever på gamla meriter. Det är sant och säkert en smula crazy. Men faktum är att jag ”tror” att jag är världens bästa på att gå ner i vikt, bara för att jag lyckats gå ner 15 kg. Att jag sedan har stått  stilla sedan i höstas viftar jag bort. Jag är ju värsta viktnedgångsgurun som kan detta. En helig kossa med kunskap och visdom som sträcker sig högre än Himalayas högsta topp.

Jag tröstar mig med att mina mått är oförändrade och någonstans långt där inne tänker jag att kroppen är fylld av vätska. Men faktum kvarstår. Min braiga ”äta- allt- metod” håller inte just nu. Det har blivit dags att ta i med hårdhandskarna och den största boven i dramat kallas socker.


Kommentarer


  1. jaa! läs boken!

  2. EmmaS april 30, 2011 on 10:03 Svara

    Jag känner igen mig. Har länge vevat runt med en massa fina begrepp som ”intutivt ätande” och annat och inte gått ned. Nu har jag kapitulerat. Hur mycket jag än avskyr att hålla på att räkna och mäta och hålla koll, gör jag det. I mitt fall via Viktväktarna. Och nu går jag ned igen.

  3. EmmaS april 30, 2011 on 10:04 Svara

    ”intuitivt ätande”, menar jag…

  4. Puff april 30, 2011 on 10:09 Svara

    Väga maten (efter ett tips i din blogg) har visat sig väldigt effektivt för mig iaf.:) Men ja, jag känner igen det där med att försöka tänka sig smal och har nyligen reflekterat själv över hur mycket jag egentligen ”unnar mig”. För i min värld äter jag ju aldrig något onyttigt eftersom vi aldrig har det hemma – men sen så kanske jag fikar lite oftare ute än vad jag ville tro, när jag väl räknade efter.

    Heja heja Apan, insikt är också ett steg framåt!

  5. Asta april 30, 2011 on 14:20 Svara

    Jag måste säga att du bär dina kilo fantastiskt snyggt ändå. Jag tycker vi ser ungefär lika dana ut över arsle o lår och jag väger åtskilligt mindre. Det är sååå svårt att avstå nu. Vår å sommar har vi så kort tid och då vill man gärna unna sej… kalla öl, mumsig glass, flottiga pizzor på uteserveringar. Jag är helt ambivalent… å ena sidan vill jag vara sundare å andra sidan vill jag bejaka det som är gott för själen å det är ofta kaloristint. Lycka till finaste Apan/ Asta

  6. Blondie april 30, 2011 on 20:06 Svara

    Hela livet handlar om val. Är du redo att gå ner de sista kg som du pratar om?

    Vad är viktigast för dig? Att gå ner i vikt eller att äta precis vad och hur mkt du vill?

    Nu har du motvind med sköldkörteln, men det går att gå ner i vikt även med hypotyreos, iaf om den ”bara” är uppseglande.

    Jag ser socker som en drog och helst helt undvikas eller iaf begränsas till tex lördagsgodis.

    Själv klarar min kropp inte av så mycket kolhydrater utan jag går snabbt upp i vikt samtidigt som mitt sockersug ökar. Jag ska själv ta nya tag efter att ha fallit tillbaka till dåliga vanor. Men jag vet vaf jag vill och jag går hellre ner i vikt än att äta godis och kakor.

Lämna ett svar till Blondie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna