VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Övergrepp

Idag skriver Asta om övergrepp. Vad tänker du på när du hör ordet övergrepp? Min första tanke är vuxna män som förgriper sig på barn. Förlåt, jag vet att det inte är särskilt genuskorrekt att utmåla män som huvudsakliga förgripare. Men tyvärr, det är män jag tänker på först och främst.

Jag tror att alla människor har varit med om övergrepp på ett eller annat sätt. Att göra något mot sin vilja, i ett läge där någon annan har makt och övertag är att bli utsatt för ett övergrepp. För att pejla av statistiken ber jag er därför kryssa i det alternativet nedan som ni tycker passar er bäst. Skriv gärna en kommentar också öppet eller anonymt.

[poll id=”11″]


Kommentarer


  1. Visst är det inte ”genusriktigt korrekt” att tänka att det är ”män” bakom övergreppen. Men kan det inte vara så att VI är tjejer, och din statistik talar ju för att en HEL DEL (otroligt tyvärr) blivit utsatta. Och att de kanske är just tjejer själva? Och att tjejer kanske oftast blir utsatta av män?

    Jag VET att det existerar kvinnor som förövare. Men jag har mest hört om män. Som utsatt både pojkar och flickor. (kvinnor, män)

    Själv kryssade jag i ett JA på din fråga. För att spara min integritet kan jag säga att jag gjorde det därför att jag anser att okända män som gräver små tonåringar i rumpan i rulltrappor, på trånga bussar/t-banor osv självklart också är övergrepp. Övertydliga inviter och sen närmanden av manliga chefer/medarbetare är det också. Har varit med om både och.

    Genom detta förringar jag inte att vad andra klassar som ”övergrepp” säkert är tusen resor värre. Men alla påtvingningar är övergrepp. I olika grader.

    • apans april 2, 2011 on 17:36 Svara

      Allt som upplevs som ett övergrepp är övergrepp. Jag är skrämd av det statistiken visar än så länge.

      • Jag med. Men tyvärr inte så förvånad. Att kommentarerna uteblir trots över 20 röster vittnar om känslan av skam… :-(

        • apans april 3, 2011 on 09:07 Svara

          Inte så konstigt att människor känner skam efter ett övergrepp. Usch. Det är höjden av förnedring.

  2. Rockabillan april 3, 2011 on 12:28 Svara

    Jag har varit med om ett antal övergrepp av olika grad. Ett av dem var en regelrätt våldtäkt, men det tog lång tid innan jag kunde benämna det efter sitt rätta namn. Det kändes så avlägset att ta orden ”Jag blev våldtagen” i min mun, och det var dessutom den typ av våldtäkt som alltid ifrågasätts: Jag var full, ung (23) och hade erbjudit killen i fråga sovplats på soffan, dessutom fick jag inga fysiska skador.

    Men mina vänner ifrågasatte inte. När jag beskrev vad som hade hänt något år senare så sa en av dem ”men du blev ju våldtagen” och ja, så enkelt var det ju, men precis lika svårt att inse, för vem vill vara ett offer?

    Idag skäms jag inte alls. Det är ju inte jag som ska skämmas! Det som fortfarande kan kännas märkligt är dock hur förvånade människor kan bli när jag berättar att jag blivit våldtagen. Det är som att många fortfarande tror att sånt inte sker i deras närhet och att det är ovanligt med övergrepp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna