VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Blå Lotus

lotus

Eftersom jag är nyförälskad i min kamera så kommer den får följa med mig på mina äventyr en tid framöver. I morse när jag lämnade Toddo på dagis är ett bra exempel på äventyr. Jag hittade mycket spännande saker att plåta. Bland annat ett av mina favvofik ”Blå Lotus”. Med tanke på att jag passerar fiket nästan varje dag tycker jag det är strongt av mig att inte dricka varm choklad med vispgrädde varje dag. Den är nämligen oemotståndlig på Blå Lotus.


Kommentarer


  1. hon76 oktober 5, 2009 on 11:29 Svara

    🙂
    Där satt jag varenda dag när stället hette ”Kapten Haddok”
    Världens bästa mackor hade dom då.

  2. Apan oktober 6, 2009 on 07:55 Svara

    Oj var det på hedenhös tid? Känns som om Blå Lotus har legat där i minst 10 år. 🙂 Hur mår lilla maggen?

  3. hon76 oktober 6, 2009 on 13:32 Svara

    Pffft! Det där tar jag som en förolämpning 😉

    det var under tidigt 90-tal när jag gick på Frans schartaus gymansium. Det var vaäl bara ett par år sedan? …eller…16-17 år sedan…

    Maggen mår bra vad jag vet. Vi ska gå och lyssna på lite hjärtljud om nån vecka. Imorgon går jag in i vecka 17 faktiskt men ultraljudet är inte förrän den 2 november. Känns rätt sent.

  4. Apan oktober 6, 2009 on 13:45 Svara

    Haha, nej gör för gud skull inte det 🙂 Jag har bara bott i Stockholm i 10 år och under dessa 10 år har stället alltid varit Blå Lotus, hade liksom lite svårt att ta in att det hetet något annat och drivits i annan reform. 🙂

    Ja, det låter onekligen lite sent. Vilken vecka kommer du vara i då? Jag tror bestämt jag gjorde mitt ultraljud i vecka 20.

  5. hon76 oktober 6, 2009 on 13:49 Svara

    Ja jag är ju född och uppvuxen här så mitt perspektiv kanske sträcker sig lite längre 😉

    Jag kommer faktiskt vara i slutet av vecka 20 så det kanske inte är så sent ändå? jag tänkte mer på att OM det (gud förbjude) skulle visa sig vara något allvarligt fel på knodden så är det väldigt kort tid kvar att gör något åt det. Huuu. jag vill inte ens tänka på det egenligen men en kollga till mig fick reda på en sådan sak i somras och fick avbryta det hela i vecka 21… 🙁

  6. Apan oktober 6, 2009 on 13:58 Svara

    Det är ingen idé att oroa sig över sådant man inte kan göra någonting åt. Lätt att säga, mindre lätt att leva upp till. Det är nog ingen fara. Jag känner igen det där med oro. Man kommer visst aldrig ifrån det. Just nu funderar jag på hur jag kommer reagera om vårt barn föds med handikapp eller cp-skada…

    Något jag reflekterat över under denna graviditet är att man inte gör lika regelbundna besök på MVC, tror jag iallafall. Jag har lyssnat på hjärtat vid två tillfällen och är nu i vecka 33. Kändes som man sprang hos barnmorskan var och varannan dag sist. Ska iofs dit imorgon.

    Om jag blev pånyttfödd när jag flyttade till Stockholm för 10 år sedan så innebär ju det att du som är infödning definitivt är hedenhösare om du jämför ditt Stockholm med mitt 😉

Lämna ett svar till Apan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna