VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mina 5 bästa tips till ”duktiga flickor”!

best-superwoman-clipart-24168-clipartion-com-1SfBTH-clipart

Mina 5 bästa tips för att inte hamna i ”duktig flicka-fällan”


1
 Fråga dig själv: Vad är viktigt i livet – på riktigt? Är det verkligen att vara bäst på allt? Eller kan du använda din energi till det som verkligen betyder något?

2 Kom ihåg – du är inte dina misstag! Även om du gör ett misstag så är du inte ett misstag!

3 Upprepa för dig själv varje dag: ”Jag är en person, inte en prestation”

4 Våga kliva ur din comfort zone då och då! Du växer som människa av att bryta rutiner och prova nya saker. Och DET är bra för självkänslan!

5 Skriv ner alla saker som du uppskattar hos dig själv för den du är. Inte för det du gör. Det kan stärka din självkänsla. Skriv gärna varje dag.

Läs mer om att vara en ”duktig flicka” HÄR och HÄR.

Kramar Annika

Kommentera (2)

Min son fick mig att släppa ”duktig flicka” grejen…

IMG_9685Hej kära läsare!

Nyligen gjordes en intervju om hur min son fått mig att släppa ”duktig flicka” grejen. Du kan läsa hela intervjun HÄR!

Jag tänker att om jag kan hjälpa någon, om jag kan få någon att känna sig mindre ensam…så är jag nöjd.

Nedan följer utdrag ur artikeln:

”Under hela sitt liv hade Annika Sjöö varit en ”duktig flicka”. Hon kämpade med självkänslan och värdesatte sig själv efter sina prestationer. Men så fick hon barn och allt fick en annan dimension. Nu delar hon sina erfarenheter för att hjälpa andra.

– På bloggen kan man läsa historien om mitt första minne av att vara en ”duktig flicka”. Jag gick i förskolan och hade hittat massor av svamp under en utflykt – bara tur. Men min fröken sade att jag hade en riktig ”svampnäsa”. En helt oskyldig kommentar, men nästa gång vi skulle på utflykt var jag så orolig över att inte leva upp till förväntningarna jag trodde att andra hade på mig och min ”svampnäsa”. Svamphistorien är mitt första minne av att vara andra människor till lags, inte göra dem besvikna.

– Jag skulle så gärna vilja prata med den här lilla flickan idag! Berätta för henne att ”Du är en person inte en prestation.”  Vi lär oss redan som barn att vara ”duktiga” – vi får så mycket uppmärksamhet och beröm när vi gör något bra

När kom vändpunkten? 

– När min son föddes kunde jag för första gången i mitt liv se att det fanns så mycket annat i livet som var viktigare. Det var inte så att insikten slog ner som en blixt, utan det snarare smög sig på – känslan av ”Vad är det här värt i jämförelse?”. Man tvingas fördela sin energi och uppmärksamhet på andra saker. Fokuset ställs om. Jag gillar fortfarande att vara bra på saker, men jag behöver inte vara det jämt och överallt. Jag är mer tillfreds.

Hur har du vågat öppna dig så mycket om så personliga utmaningar?

– Jag tror att det finns så otroligt många som känner likadant, jag kände mig ganska ensam i det här när jag själv kom till insikt nu när jag är äldre. Jag önskar att jag hade kommit till insikt tidigare, men jag hade nog inte varit mottaglig för det då heller, jag var inte där i livet. Jag får mycket positiv respons på att jag delar med mig, det är många som hör av sig och säger ”Tack, det där behövde jag verkligen”.”

Kramar Annika

Kommentera

Duktig flicka…

ED627162-D700-4FDC-A50B-CB542C688302Hej kära vänner!

Största delen av de som läser min blogg och följer mig är kvinnor. Ibland om någon kille/man kommenterar så tänker jag typ ”Men va? Finns det någon kille/man som vill läsa det jag skriver?”. Vem vet, jag kanske har helt fel?! Men det här inlägget är till alla ”duktiga flickor” därute. Till de som kämpar för att passa in i ”mallen” och vill vara duktiga. För det är då vi känner oss som mest lyckade…eller?

När jag gick på dagis så hade jag en fröken som var väldigt intresserad av svamp. Alltså sådan svamp som man plockar i skogen:-). Hon hade stenkoll och kunde i princip alla svampsorter. En dag tog hon med oss ut i skogen för att plocka och just den dagen hittade just jag massor av svamp! Och min fröken sa till mig ”Annika, du har en riktig svampnäsa!”. Det där handlade ju egentligen om ren tur den dagen, men jag minns att nästa gång vi skulle ut och plocka svamp så var jag jättenervös för att inte hitta någon svamp. För fröken hade ju sagt att jag hade en ”svampnäsa” och jag ville ju inte göra fröken besviken. DET är mitt första minne av att vilja vara duktig. Att vilja behag andra och att framföralllt INTE göra andra människor besvikna.

Oj, oj, oj vad det här har följt med mig genom åren! Under min skoltid så var det extra påtagligt, för där fanns det ju så mycket som jag kunde vara duktig på. Så många olika ämnen. Så många olika lärare att visa hur duktig jag var inför. Självklart hörde det här ihop med min självkänsla som jag har skrivit om HÄR  tidigare – ”om jag GÖR något bra så ÄR jag bra”. Jag önskar att jag hade kommit till insikt med detta tidigare. Att min prestation inte är min person. Att även om jag misslyckas så är jag som person inte misslyckad.

Men jag blev bortskämd. Jag misslyckades nästan aldrig på grund av hårt slit och jag vande mig vid allt beröm jag fick när jag gjorde något bra. En riktig ”bekräftelsjunkie” blev jag. Och jag blev mina prestationer. Jag blev den duktiga flickan.

Det är inget fel att vara ambitiös. Det är inget fel att sätta mål och vilja komma långt. Men det är förbannat viktigt att inte tappa bort sig själv i det hela och att njuta av resan på vägen!

När jag blev mamma för 8 1/2 år sedan så förändrades mycket. När min son föddes så kunde jag för första gången i mitt liv se att det fanns så mycket annat i livet som var viktigare än att exempelvis få alla rätt på det där provet, springa 60 meter snabbast eller lyckas bäst på jobbet.

IMG_0797

Idag är jag 37 år. Jag har ingen mirakelkur mot duktighetssyndromet. Jag tycker fortfarande om att lyckas med saker, jag har ett stort bekräftelsebehov och jag gillar att vara bra, men skillnaden idag är att jag inte behöver vara det överallt, på alla plan. Jag behöver inte vara duktig överallt. Idag lägger jag min energi på det som är viktigt för MIG.  Idag drivs jag av att inspirera andra människor, av att se andra människor lyckas och växa, av kärlek till min lilla familj och att få dela med mig av både bra och mindre bra stunder. Vuxen? Njae, det vet jag inte, men definitivt mer tillfreds i alla fall!

Och att inse att jag är en bra människa även om jag gör misstag. Att jag inte är mina prestationer utan att det är endast något jag gör. Det har hjälpt mig mycket.

Så, vad är viktigt för dig?

Läs också:

Jag ville bara passa in…

Smal = Fin?

Kramar Annika

Kommentera (4)

    För att få de senaste uppdateringarna