Den 8 januari 2010 förändrades hela mitt liv. Dagen då min son Kelvin föddes på Mölndals sjukhus i Göteborg❤️.
Vaknade mitt i natten av att det kändes som en propp gick! Fast inuti mig då. Vad hände där liksom? Väckte Michael och sa ”jag tror att vattnet gick”. Tror? sa han och såg en pöl på golvet!?
Vi åkte in och jag fick bli igångsatt. Många säger att de har glömt hur ont det gjorde att föda barn. Inte jag!!! Ljuden som kom ifrån mig hade jag ingen aning om att jag ens besatt!
Kämpade i 8 timmar och levde på lustgasen. Jag hade till och med kvar märken i ansiktet dagen efter! Jag blev helt väck och drömde att jag var en spermie?!? Ehh…vart kom den ifrån???
Men tänk så bra det blir…hade aldrig kunnat ana hur mycket man kan älska någon som sitt barn!❤️
Kram Annika
Kommentera
Kära läsare!
Om vi bara skulle ta och strunta i den där jantelagen för en liten stund? Gärna längre än en liten stund, men du väljer såklart?!
År 2008, alltså för exakt 10 år sedan, startade jag mitt företag. Till en början en enskild firma men som jag efter några år omvandlade till aktiebolag. Jag hade ingen tydlig plan utan ville mest kunna fakturera när jag var ute på olika dansjobb framförallt.
Men i och med let’s dance och alla dörrar som öppnades så väcktes också den lilla entreprenören i mig!
Jag har under dessa 10 år släppt 6 böcker, spelat in träningsdvd:s, varit programledare, byggt upp ett av Sveriges största tjejevent Boozt, arrangerat träningsresor, vunnit let’s dance med världens starkaste man?, föreläst runtom i Sverige, turnerat med danskompani, släppt träningskollektion, lett träningsklass för 2000 personer i globen, startat podcast och jag har säkerligen glömt mycket annat också!
En stor höjdpunkt under dessa år var såklart när jag fick den stora äran att lära kronprinsessan Victoria och prins Daniel deras bröllopsvals! Lilla jag liksom…
Mitt stora mål med allt jag har gjort har varit självklart – att INSPIRERA andra människor! Jag har älskat alla möten med olika personer, alla relationer jag byggt upp och alla fina vänner jag fått längs vägen❤️.
Jag har aldrig känt ett uns av missunnsamhet gentemot andra i min bransch. Jag blir inspirerad av när andra människor lyckas!
Det har såklart inneburit mycket jobb, mycket svett och tårar. Och vissa jobb mer lyckade än andra. Men det går inte en dag utan att jag är tacksam och ödmjuk inför allt jag har byggt upp och fått vara med om.
Och jag som tog lärarexamen 2007 och skulle arbeta som idrottslärare…tänk vad livet vill annat ibland.
TACK❤️.
Kram Annika
KommenteraI samarbete med Garmin Sweden
NYP MIG I ARMEN!! DRA MIG BAKLÄNGES!! JA, TYP ALLT!!!
Det här känns helt overkligt kul!!!
Nästa helg åker jag, Michael och Kelvin till Paris för att springa Disney Magic Run INNE PÅ SJÄLVA DISNEYLAND!⭐️⭐️⭐️
Vi kommer att springa för Team Garmin påhejandes av superhjältar och disneyfigurer såsom Buzz Lightyear, Musse Pigg, Hulken m.fl. längs vägen!
Under loppet och hela helgen kommer vi att använda Garmins aktivitetsklockor vivofitjr (till Kelvin) och vivoactive (till oss vuxna) som man kopplar till en app för hela familjen! Med appen och klockorna kan man som familj exempelvis tävla om vem som tar flest steg under en dag, göra olika utmaningar tillsammans och helt enkelt ha grymt kul ihop! Mer information om dessa kommer på bloggen.
Jag älskar den här sortens initiativ för att man som familj ska kunna ha roligt och röra sig tillsammans med sina barn och det känns heeelt overkligt att vi ska springa detta fantastiska lopp om bara 1 vecka för Team Garmin i Paris?!!
Hoppas ni vill följa oss här på bloggen och på instagram! Det här ska bli SÅÅÅ kul!!!
Kramar Annika
Kommentera (6)
Heej…
Ett träningspass kan bara bli dåligt…om du bedömer det!
Men igår var det tungt. Riktigt tungt. Så istället för att springa hela vägen varvade jag löpning med gång. Vem har sagt att du behöver springa hela vägen? Och jag blev inte direkt ledsen när min pappa ringde mitt i passet?
Ibland planerar jag till och med in sådana pass och då brukar jag exempelvis köra 4-1 eller 9-1, dvs. jogga 4 min och gå 1 min eller jogga 9 min och gå 1 minut.
Det där med att lyssna på kroppen är allt bra ibland!?
Kram Annika
Kommentera
Hej!
Någon mer än jag som älskar historier från när man var liten?! Här kommer en om mig…
– Apröv!
Min pappa tittade på mig där jag satt längst upp i trappan i vårt hus och han kunde inte hålla sig för skratt! ”Vad sa hon egentligen?!”.
Jag var alltid mycket bestämd som barn och just den här morgonen när jag var 4 år hade pappa tagit fram FEL kläder till mig. Obekväma kläder. Ja, ni kommer säkert själva ihåg hur det var!
Till slut blev han så trött på mig så att han sa till mig på skarpen ”NU GÅR DU UPP OCH KLÄR PÅ DIG!”. Arg som ett bi sprang jag upp och satte mig på översta trappsteget. Pappa väntade ett tag men till slut kom han rusande uppför trapporna och möttes av lilla jag som kallade honom apröv!
Jag. Som. Liten. I. Ett. Nötskal, skulle man kunna säga. Har ingen aning om var jag fick ordet apröv ifrån, men om man tog fram fel kläder till mig då blev jag arg!
Jag undrar var min son fått det där med att kläder ska sitta bekvämt ifrån? Ehhh…
Har ni några härliga historier från när ni var barn? Berätta!
Läs också:
Kram Annika
Kommentera