VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

DAGEN då inget fick gå fel…

Untitled-6

Det var lördagen den 27 oktober 1997 och jag minns det som igår.

Spänningen var olidlig. Idag skulle allt sitta. Idag var dagen som vi så länge väntat på, jag och min danspartner Daniel da Silva. Idag var dagen som vi så länge hade kämpat för. Svenska Juniormästerskapen i 10-dans.

Idag fick ingenting gå fel.

Jag satte mina fötter på Lázárs dansskola i Göteborg för första gången när jag var 9 år och från den dagen blev ingenting sig likt. Från den dagen blev dansen min stora passion i livet!

Jag hade sett filmen Lambada – den förbjudna dansen på ett VHS band (minns ni det?). När jag såg den filmen så sa jag till min mamma ”MAMMA! JAG VILL LÄRA MIG ATT DANSA SOM DEM!”. Man kan väl i och för sig undra hur det kommer sig att en 9-årig flicka ville lära sig den förbjudna dansen, men allt som var förbjudet var ju också spännande och för en nyfiken liten flicka som jag så fanns det inget annat alternativ. Och jag NJÖT av varje litet steg på dansgolvet!

Redan min andra termin på dansskolan så kom min danslärare fram till mig och bad mig att stanna kvar efter lektionen. ”Vaddå? Hade jag gjort något fel?”, tänkte jag. Men det visade sig vara helt tvärtom. Min danslärare ville att jag skulle börja dansa i tävlingsgruppen istället och precis som Pippi Långstrump brukar säga så tänkte jag ”Det där har jag aldrig provat så det klarar jag helt säkert!”.

Vid 12 års ålder blev jag ihopparad med den kille som jag senare skulle stå just den 27 oktober 1997 med och fightas om den Svenska Mästerskapstiteln med, Daniel da Silva. Vi var sååå olika men vi hade sååå roligt ihop! Jag var kontrollfreaket – han var strulpellen. Jag var tidsfascisten – han tidsoptimisten. Vi vann, vi förlorade och ganska snabbt fick vi båda lära oss innebörden av uttrycket blod, svett och tårar.

Under resans gång fick vi vara med om massor av spännande upplevelser och resa världen runt. Jag minns särskilt ett dansuppdrag som vi hade i Manchester, England. Vi hade fått i uppdrag att dansa utanför en TV-butik och sedan locka med oss potentiella kunder in i butiken efteråt. Glamoröst värre, haha!

Just den här dagen fanns en kvinna i publiken med en entusiasm som få och precis innan vi skulle börja dansa så skriker hon högt och ljudligt till Daniel ”COME ON YOU SEXY BASTARD!!!”. Japp, en del spännande upplevelser som sagt. Och som jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta.

Nu var det dax.

Jag rättade till klänningen, Daniel knöt skorna. Vi greppade varandras händer hårt och blundade…NU gällde det!

Vi visste att våra värsta konkurrenter den dagen var David och Linda från Gävle och vanligtvis hade vi nog sneglat åt deras håll. Men inte idag. Idag var det bara vi på dansgolvet.

Kvartsfinal, semifinal, final…och nu stod vi där och väntade på den spännande prisutdelningen. Oftast brukade konferenciern börja med att ropa upp vinnaren, men inte idag. 6:an, 5:an, 4:an, 3:an och till slut var det bara vi och David och Linda kvar.

Konferenciern började prata. Jag blundade. Daniel skakade. ”…och på 2:a plats i Svenska Juniormästerskapen 1997 kom…………………………………..DAVID MARKUSSON OCH LINDA JOHANSSON FRÅN GÄVLE!!!”

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!! Jag har nog aldrig blivit så glad över att någon ropar ut en 2:a plats tidigare! Var det sant??? Jag började storgråta och Daniel tappade det totalt! VI hade vunnit. VI hade uppnått vårt mål och VI stod som Svenska Juniormästare 1997!

Och där och då så tackade jag den där lilla nyfikna flickan för att hon var anledningen till att jag fick uppleva ett av de häftigaste ögonblicken i mitt liv. Och från den dagen förstod jag att ALLT är möjligt.

Och vet ni? den lilla nyfikna flickan…hon sitter på min axel än idag.

Kramar Annika

Kommentera (7)

Han är så mycket modigare än mig…


MIN STORA IDOL!❤️

Här är han. Min son. Min modiga son. Mycket modigare än sin mamma när hon var liten. Inte rädd för att misslyckas. Inte rädd för att släppa in mål. Han bara gör det!

Själv var det något av det värsta jag visste när jag spelade fotboll…att stå i mål!😬 Att kanske släppa in ett mål. Att göra bort sig. Att misslyckas. Gjorde allt jag kunde för att undvika det!

Men inte han. Min son. Min hjälte. MIN STORA IDOL!!!

Kram Annika

Kommentera

Ett minne för livet!

I samarbete med Garmin

IMG_9430

Kära vänner!

Förra helgen då vi sprang Disney Magic Run för Team Garmin är verkligen ett minne som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv! Vilken grej att få uppleva som familj! och vilket ”uberdubermega” roligt sätt att aktivera hela familjen på….TACK för den här upplevelsen!

Om det var någon som missade mina små filmklipp som jag la på min instastorie förra helgen så kommer en liten resumé här!

WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Under loppet och dagen efter då vi tävlade om vem som tog flest steg inne på Disneyland hade vi Garmins aktivitetsklockor Vivoactive och Vivofitjr. Vi har verkligen fått mersmak för det här med dagliga stegtävlingar i vår familj och särskilt Kelvin! Det smarta är att man kan koppla allas klockor till en familjeapp (garmin vivofit jr) där man kan följa allas steg under dagen!

IMG_9443

IMG_9444

IMG_9048

Kelvin gillar också särskilt det med att vi kan skicka ”virtuella” mynt via appen till klockan och när han kommer upp i 100st har vi bestämt att vi ska gå på Airhop och hoppa studsmatta:-)

I barnklockan finns också tidtagarur för exempelvis när barnet borstar tänderna. Ja, en grym klocka helt enkelt!

Själv såg det ut så här via garminappen under min löprunda i morse. Glädjelöpare är vad jag är!

Den här helgen kommer jag alltid att minnas och är så tacksam för den här magiska upplevelsen! TACK…

Kramar Annika

Kommentera

Så fångade jag mannen i mitt liv och vann let’s dance!

IMG_1774

Foto: Therese Hagstedt

Kära läsare!

År 2008 hade jag en riktig dipp i livet. Dåligt självförtroende, dålig självkänsla, inget kändes kul och jag visste inte alls vad jag ville. Det syntes inte alltid utåt eftersom jag var mästare på att dölja det! Jag är säker på att alla har sådana perioder i livet. Och där och då var en av mina.

Men det som kom att vända det hela var en viss bok och en viss man…

Av en slump fick jag tipset om boken ”The secret” av en vän som hade läst den och jag tänkte ”varför inte?”. Jag ville ju ha en förändring i livet. Så jag köpte både boken och dvd:n. Och HERREGUD! Jag blev helt frälst!

Författarens huvudbudskap i boken är att vi människor kan uppnå vad som helst och leva precis hur vi vill med hjälp av tankens kraft och visualisering. Det som vi tänker och fokuserar på – det får vi mer av. Och det gäller både positiva och negativa tankar. Ni vet själv när man tänker ”jag får inte bli sen, jag får inte bli sen”. Vad händer alltför ofta? Jo, vi blir sena. Detta går att applicera på allt, stort som smått. Och fokuserar vi på goda tankar så drar vi till oss mer positiva händelser i livet. Det kan låta flummigt, jag vet. Men om det ska funka så måste man också tro på det. Och tro, det gjorde jag…till 100%!

Jag satte upp två stora mål – det första var att vinna let’s dance och det andra var att träffa mannen i mitt liv (som jag redan hade spanat in på gymmet av alla ställen!).

Jag läste i boken varje dag och jag kollade på dvd:n så ofta jag bara kunde! Jag ”matade” min hjärna full med positiva tankar och affirmationer. Jag satte upp post-it lappar på väggen där det stod ”jag är så glad och lycklig nu när jag och min danspartner har vunnit let’s dance”. Detta var innan jag visste att jag skulle få dansa med världens starkaste man Magnus Samuelsson, för då var min första tanke ”jaha, där var den glasskon”…haha, nej skämt åsido, inte ens när jag fick Magnus så tvivlade jag. Jag visste att det skulle gå vägen. Jag visste!

Under let’s dance säsongen läste jag dessa lappar varje morgon och varje kväll och i mitt huvud spelade jag upp en scen där de utropade oss som vinnare av ler’s dance. Och den 27 mars 2009 så tog vi hem den eftertraktade glasskon! Jag grät av lycka.

Jag jobbade även med post-it lappar när det gällde Michael, min man. Där skrev jag också ”jag är så glad och lycklig nu när jag har träffat mannen i mitt liv och pappan till mina barn”. Första gången Michael kom hem till mig sprang jag dock i panik in i sovrummet där lapparna satt och drog ner dem, annars hade han väl trott att han träffat ett psycho!!!

När jag träffade Michael så visste jag. Jag visste att det var han med stort H och jag tänkte ”honom ska jag ha!”. Och allt gick i racerfart. Efter ett halvår friade han, efter 8 månader blev jag gravid, vår son Kelvin föddes och på dagen två år efter frieriet så gifte vi oss på Valborgsmässoafton 2011.

Så mina kära vänner. Tankens kraft är stark. Otroligt stark. Ta ut glädje i förskott! Det värsta som kan hända är att du varit lite glad i onödan…och det är väl inte så fel?

Kramar Annika

Kommentera (2)


Så gick jag upp 10 kg på 10 månader!



IMG_9388

Hej!

Det finns två perioder i mitt liv, innan jag träffade min man och bildade familj, då jag har mått som allra bäst! Den ena perioden var under tiden jag studerade till idrottslärare på Göteborgs Universitet och den andra när jag efter gymnasiet åkte ner för att ”söka lyckan” på Franska rivieran!

Innan jag åkte ner bestämde jag mig för att komma i mitt livs form! Jag var en tidigare fattig student och tänkte att jag skulle ju inte ha råd med annat än nudlar och grönsaker typ…men ACK så fel jag hade!

Jag hamnade i den lilla staden Saint-Raphael, fick jobb på en glasseria och gick upp 10 kg på 10 månader! OCH jag bodde i en liten husbil. Glassigt värre, haha!

Men det fina i den här historien är att på ett sätt kom jag i mitt livs form. På det psykiska planet. För denna perioden i mitt liv är en av dem som jag mått som allra bäst under!

IMG_9389

Efter 4 månader i glasserien tog jag mitt pick och pack och flyttade till Nice för att plugga på universitetet där. Jag fick hyra en fantastisk lägenhet, träffade vänner för livet och levde studentlivet fullt ut och då menar jag FULLT UT! Det var fest, skola, fest, skola, fest och så lite mera fest! Och jag njöt av varje sekund under min tid på rivieran! Jag brydde mig inte det minsta om att kläderna började sitta tightare. Jag hade ju THE TIME OF MY LIFE!!!

0310

Så mina kära vänner…tro mig, lyckan sitter INTE i ett par siffror på vågen! Det är en sak som är säkert.

Kramar Annika

Kommentera (2)


För att få de senaste uppdateringarna