VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Så gick jag upp 10 kg på 10 månader!



IMG_9388

Hej!

Det finns två perioder i mitt liv, innan jag träffade min man och bildade familj, då jag har mått som allra bäst! Den ena perioden var under tiden jag studerade till idrottslärare på Göteborgs Universitet och den andra när jag efter gymnasiet åkte ner för att ”söka lyckan” på Franska rivieran!

Innan jag åkte ner bestämde jag mig för att komma i mitt livs form! Jag var en tidigare fattig student och tänkte att jag skulle ju inte ha råd med annat än nudlar och grönsaker typ…men ACK så fel jag hade!

Jag hamnade i den lilla staden Saint-Raphael, fick jobb på en glasseria och gick upp 10 kg på 10 månader! OCH jag bodde i en liten husbil. Glassigt värre, haha!

Men det fina i den här historien är att på ett sätt kom jag i mitt livs form. På det psykiska planet. För denna perioden i mitt liv är en av dem som jag mått som allra bäst under!

IMG_9389

Efter 4 månader i glasserien tog jag mitt pick och pack och flyttade till Nice för att plugga på universitetet där. Jag fick hyra en fantastisk lägenhet, träffade vänner för livet och levde studentlivet fullt ut och då menar jag FULLT UT! Det var fest, skola, fest, skola, fest och så lite mera fest! Och jag njöt av varje sekund under min tid på rivieran! Jag brydde mig inte det minsta om att kläderna började sitta tightare. Jag hade ju THE TIME OF MY LIFE!!!

0310

Så mina kära vänner…tro mig, lyckan sitter INTE i ett par siffror på vågen! Det är en sak som är säkert.

Kramar Annika

Kommentera (2)


Så här tänker jag kring kost…

Foto: Lee Kearney

Foto: Lee Kearney

”Att ge sin kropp kärlek. Att vara snäll mot sig själv”

Kost har alltid varit något som intresserat mig. När jag läste min första kostrådgivarutbildning år 2012 hos Fredrik Paùlun så var kostbranchen snäll. Visst fanns det olika ”skolor” om vad som var rätt och riktigt, men klimatet var betydligt mer tillåtande än idag.

Jag fortsatte att utbilda mig även hos Paleo Institute och intresset blev bara större och större från min sida.

För mig har det aldrig handlat om att bevisa vem som har mest rätt utan att hitta det som passar just MIG eller DIG. Allt passar inte alla! Jag fann paleokosten för ca 5 år sedan och blev fri från alla mina magproblem. Det var att ge min kropp kärlek och att vara snäll mot mig själv. Vilket också resulterat i mina 3 kokböcker.

Jag tycker att man är snäll mot sin kropp och ger den kärlek med näringsrik mat, men jag tycker också att man gör det när man även gör ”undantag” vid tillfällen då man verkligen vill och behöver det. Ett aktivt val. Så gör jag i alla fall! Till största del äter jag mat som min kropp och framförallt mage mår bra av, men även jag äter en pizza, dricker en öl eller äter lösgodis ibland. Varför? Jo, för att jag vill! Och det är just det jag tror är det viktiga. Att man väljer den kosten man äter för att man VILL! Inte för att trösta sig, straffa sig eller någon annan anledning.

För mig är näringsrik mat en njutning. Och mat för mig ska vara en njutning. Då mår i alla fall jag som bäst!

Hur tänker du kring kost?

Kram Annika

Kommentera


Varför? Varför? Varför?

Heej!

Senare ikväll kommer jag att skriva om vår helg i Paris då vi sprang Disney Magic Run och hade stegtävling inne på Disneyland, men först – det här:

När jag håller föreläsningar brukar jag prata en del om när vi sätter mål och om hur viktigt det är att veta VARFÖR du vill uppnå ett visst mål!

Om du inte har ett starkt och viktigt varför så är det lätt att målet liksom aldrig uppnås eftersom det inte är tillräckligt viktigt för dig.

För att komma fram till ditt riktiga och sanna varför så behöver du ställa dig frågan varför? om och om igen! Tills du inte kan svara på frågan mer! Där har du förmodligen hittat ett riktigt starkt varför! Exempel: Varför vill du komma i form? Vad skulle det innebära för dig? Varför då? etc. etc.

Till slut kanske det egentligen inte handlar om att komma i form utan att du exempelvis vill komma i bättre form för att orka leka med dina barn mer? Eller vara en piggare förälder? Ja, ni fattar!

Ett mål med ett starkt varför måste vara något som VERKLIGEN betyder något för dig! Något som berör och något som du är beredd att göra uppoffringar för!

Så…vilket är ditt mål och ditt starka VARFÖR?

Kram Annika

Kommentera (2)

Du är en PERSON – inte en PRESTATION!

Foto: Markus Holm

Foto: Markus Holm

Heej!

Du är en PERSON – inte en PRESTATION!

Egentligen vet vi nog det här. Men ändå är det så svårt att ta till sig! Fråga mig…

Det du gör och presterar är inte samma sak som vem du är som person. Du är en person – inte en prestation! Men ändå är vi så många som bedömer oss själva utifrån våra prestationer. Om vi presterar bra så är vi bra. Om vi presterar dåligt så är vi dåliga. Men person och prestation är två helt olika saker.

Din person är den du ÄR, dina värderingar, ditt sätt att vara och tänka. Din prestation är det du GÖR, hur du handlar och agerar. Så, varför är det så svårt att skilja på person och prestation?

Om jag ser till mig själv så har jag ju ofta känt att ”jag är det jag gör”. Gör jag något bra så är jag bra och vice versa. Och egentligen är det kanske inte så konstigt att många med mig känner så här eftersom när du gör något bra så får du också ofta som mest uppskattning, eller hur? Och vem vill inte ha uppskattning?

Jag menar inte att vi inte ska sträva efter att prestera bra i olika sammanhang. Jag menar bara att vi ska inse vårt värde oavsett.

Jag tror att vi lär oss detta redan som barn, för när vi gör något bra så får vi höra hur ”duktiga” vi är. Vi blir belönade utefter vad vi gör och vi lär oss att människor tycker att vi är lite extra bra när vi gör något duktigt, inte sant?

Så nu är det faktiskt upp till oss att lära våra barn att de är lika mycket värda var sig de presterar bra eller dåligt. Att stärka deras självkänsla, även om vi själva fortfarande jobbar med vår egen. Att alla kan göra misstag utan att vara ett misstag. Att vi älskar dem lika mycket oavsett.

DU är en fantastisk person – inte en fantastisk prestation!

Kram Annika

Kommentera (2)

Dålig träning?

Heej…

Ett träningspass kan bara bli dåligt…om du bedömer det!

Men igår var det tungt. Riktigt tungt. Så istället för att springa hela vägen varvade jag löpning med gång. Vem har sagt att du behöver springa hela vägen? Och jag blev inte direkt ledsen när min pappa ringde mitt i passet😉

Ibland planerar jag till och med in sådana pass och då brukar jag exempelvis köra 4-1 eller 9-1, dvs. jogga 4 min och gå 1 min eller jogga 9 min och gå 1 minut.

Det där med att lyssna på kroppen är allt bra ibland!😊

Kram Annika

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna