I samarbete med familjeliv.se
JAG ÄR SUPERSTOLT!!!
Om det är något som jag brinner för starkt så är det det här med att vara snäll! Och framförallt när det kommer till nätet där så många tillbringar så mycket tid!
Mer nätkärlek åt folket liksom!!
Någonstans vill jag tro att alla är snälla…men tyvärr är det inte alltid så.? Tror att många med mig har en del dåliga erfarenheter kring det där tyvärr…elaka kommentarer som sårar. Detta är något jag också tänker på mycket när det kommer till barn och ungdomar som växer upp idag, då jag själv har en son.
Därför känns det så FANTASTISKT ROLIGT att berätta att jag är en av jurymedlemmarna vid utdelningen av priset för Årets Nätängel Junior!!! Vilken ära!!!
Snälla läsare – hjälp till att nominera den DU tycker ska få priset för Årets Nätängel Junior! Ett pris för de som är under 18 år och som sprider kärlek, pepp och glädje på nätet!?
Nominera just DIN favorit via länken HÄR!
Nomineringen pågår fram till fredag 19 oktober! Och vinnaren får ta emot priset på den stora galan Årets Nätängel den 19 november på Nalen!
Kramar Annika
Kommentera (1)
Mina 5 bästa tips för att inte hamna i ”duktig flicka-fällan”
1 Fråga dig själv: Vad är viktigt i livet – på riktigt? Är det verkligen att vara bäst på allt? Eller kan du använda din energi till det som verkligen betyder något?
2 Kom ihåg – du är inte dina misstag! Även om du gör ett misstag så är du inte ett misstag!
3 Upprepa för dig själv varje dag: ”Jag är en person, inte en prestation”
4 Våga kliva ur din comfort zone då och då! Du växer som människa av att bryta rutiner och prova nya saker. Och DET är bra för självkänslan!
5 Skriv ner alla saker som du uppskattar hos dig själv för den du är. Inte för det du gör. Det kan stärka din självkänsla. Skriv gärna varje dag.
Läs mer om att vara en ”duktig flicka” HÄR och HÄR.
Kramar Annika
Kommentera (2)
Hej kära läsare!
Nyligen gjordes en intervju om hur min son fått mig att släppa ”duktig flicka” grejen. Du kan läsa hela intervjun HÄR!
Jag tänker att om jag kan hjälpa någon, om jag kan få någon att känna sig mindre ensam…så är jag nöjd.
Nedan följer utdrag ur artikeln:
”Under hela sitt liv hade Annika Sjöö varit en ”duktig flicka”. Hon kämpade med självkänslan och värdesatte sig själv efter sina prestationer. Men så fick hon barn och allt fick en annan dimension. Nu delar hon sina erfarenheter för att hjälpa andra.
– På bloggen kan man läsa historien om mitt första minne av att vara en ”duktig flicka”. Jag gick i förskolan och hade hittat massor av svamp under en utflykt – bara tur. Men min fröken sade att jag hade en riktig ”svampnäsa”. En helt oskyldig kommentar, men nästa gång vi skulle på utflykt var jag så orolig över att inte leva upp till förväntningarna jag trodde att andra hade på mig och min ”svampnäsa”. Svamphistorien är mitt första minne av att vara andra människor till lags, inte göra dem besvikna.
– Jag skulle så gärna vilja prata med den här lilla flickan idag! Berätta för henne att ”Du är en person inte en prestation.” Vi lär oss redan som barn att vara ”duktiga” – vi får så mycket uppmärksamhet och beröm när vi gör något bra
När kom vändpunkten?
– När min son föddes kunde jag för första gången i mitt liv se att det fanns så mycket annat i livet som var viktigare. Det var inte så att insikten slog ner som en blixt, utan det snarare smög sig på – känslan av ”Vad är det här värt i jämförelse?”. Man tvingas fördela sin energi och uppmärksamhet på andra saker. Fokuset ställs om. Jag gillar fortfarande att vara bra på saker, men jag behöver inte vara det jämt och överallt. Jag är mer tillfreds.
Hur har du vågat öppna dig så mycket om så personliga utmaningar?
– Jag tror att det finns så otroligt många som känner likadant, jag kände mig ganska ensam i det här när jag själv kom till insikt nu när jag är äldre. Jag önskar att jag hade kommit till insikt tidigare, men jag hade nog inte varit mottaglig för det då heller, jag var inte där i livet. Jag får mycket positiv respons på att jag delar med mig, det är många som hör av sig och säger ”Tack, det där behövde jag verkligen”.”
Kramar Annika
Kommentera
Hej…
Kelvin: Idag satt jag ensam i skolan mamma.
Jag: Ok, älskling. Var det något som hade hänt?
Kelvin: Nej, jag satt och tänkte lite på gammelmorfar och när han sa ”var inte ledsen, jag har levt ett långt och lyckligt liv”.
Jag: Det var fint älskling. Var du ledsen?
Kelvin: Ja, i hjärtat. Men jag tror att jag ska ta en stund för mig själv ibland och tänka på honom.
Mitt hjärta svämmar över! Min son. Min kloka fina son. Som jag lär mig av honom varje dag…för visst skulle vi alla behöva stanna upp och sitta lite själva ibland? Reflektera. Fundera och låta oss känna det vi känner….
Läs fler inlägg om inre hälsa HÄR.
Kramar Annika
KommenteraHej…
För några veckor sedan skrev jag det HÄR inlägget som handlade om vår skeva uppfattning gällande att vara smal och att jag aldrig fått så mycket kommentarer om min kropp som när jag var som smalast. Smal = Fin…eller?
Men oavsett om jag är smal eller har några kilo mer på kroppen så är jag trött på att vi inte kan låta bli att kommentera varandras kroppar!
Titta på bilden längst upp. Visst hade jag kanske några kilo mer på kroppen än vad jag har idag. Men just den där kvällen i Let’s Dance i just den där klänningen var kvällen då en journalist kom fram till mig och frågade om jag var gravid? Ord som påverkade mig mycket mer än vad jag hade velat!
”Men du är ju så stark, sånt berör väl inte dig?” Jo, det gör det! Mer än vad jag skulle ana och mer än vad jag hade önskat.
Precis som den där kvinnan som kom fram till mig på stan något år senare och utbrast ”men du ser ju MYCKET smalare ut på tv!”.
Smal eller tjock, tunn eller kraftig, spinkig eller satt. Kan vi inte bara sluta att kommentera andras kroppar?! Eller våra egna för den delen.
Med det inte sagt att jag inte tycker du ska ta hand om din kropp och dig själv. Det gör jag. Ge den näringsrik mat och träna. Men för din skull. Inte för någon annans.
Kram Annika
Kommentera (9)