VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Min son fick mig att släppa ”duktig flicka” grejen…

IMG_9685Hej kära läsare!

Nyligen gjordes en intervju om hur min son fått mig att släppa ”duktig flicka” grejen. Du kan läsa hela intervjun HÄR!

Jag tänker att om jag kan hjälpa någon, om jag kan få någon att känna sig mindre ensam…så är jag nöjd.

Nedan följer utdrag ur artikeln:

”Under hela sitt liv hade Annika Sjöö varit en ”duktig flicka”. Hon kämpade med självkänslan och värdesatte sig själv efter sina prestationer. Men så fick hon barn och allt fick en annan dimension. Nu delar hon sina erfarenheter för att hjälpa andra.

– På bloggen kan man läsa historien om mitt första minne av att vara en ”duktig flicka”. Jag gick i förskolan och hade hittat massor av svamp under en utflykt – bara tur. Men min fröken sade att jag hade en riktig ”svampnäsa”. En helt oskyldig kommentar, men nästa gång vi skulle på utflykt var jag så orolig över att inte leva upp till förväntningarna jag trodde att andra hade på mig och min ”svampnäsa”. Svamphistorien är mitt första minne av att vara andra människor till lags, inte göra dem besvikna.

– Jag skulle så gärna vilja prata med den här lilla flickan idag! Berätta för henne att ”Du är en person inte en prestation.”  Vi lär oss redan som barn att vara ”duktiga” – vi får så mycket uppmärksamhet och beröm när vi gör något bra

När kom vändpunkten? 

– När min son föddes kunde jag för första gången i mitt liv se att det fanns så mycket annat i livet som var viktigare. Det var inte så att insikten slog ner som en blixt, utan det snarare smög sig på – känslan av ”Vad är det här värt i jämförelse?”. Man tvingas fördela sin energi och uppmärksamhet på andra saker. Fokuset ställs om. Jag gillar fortfarande att vara bra på saker, men jag behöver inte vara det jämt och överallt. Jag är mer tillfreds.

Hur har du vågat öppna dig så mycket om så personliga utmaningar?

– Jag tror att det finns så otroligt många som känner likadant, jag kände mig ganska ensam i det här när jag själv kom till insikt nu när jag är äldre. Jag önskar att jag hade kommit till insikt tidigare, men jag hade nog inte varit mottaglig för det då heller, jag var inte där i livet. Jag får mycket positiv respons på att jag delar med mig, det är många som hör av sig och säger ”Tack, det där behövde jag verkligen”.”

Kramar Annika


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna