God morgon finisar,
Tiden läker alla sår sägs det, men det vet jag inte om det stämmer……man lär sig snarare att leva med dom. Sår som ibland är mer eller mindre öppna.
Idag är en sådan dag då såret är vidöppet och jag känner mig skör. 31 år sedan jag som lite flicka förlorade min älskade mamma, den person som alltid ska finnas där hos en.
Se en växa upp, se en bilda familj och få barn. Nu fick varken hon eller jag uppleva detta och det är en ofantlig sorg. Så stor att jag än i dag 31 år senare ibland inte kan prata om henne utan att tårarna kommer.
Jag önskar så att jag haft ett kort på oss ihop som vuxna……det fick bli det här istället.
Mamma genom mig lever du vidare och det går inte en dag utan att jag tittar på kortet på dig här hemma och saknar, saknar att känna din lukt, saknar att höra din röst, saknar ditt leende.