Förlossningsberättelse – Marius

Förlossningsberättelse – Marius kom till världen

Mina upplevelser av resan, som tillsammans med Alvoras förlossning, är dom viktigaste dagarna i vårat liv.

Det började med att jag på natten till måndagen 5/8 sov sämre än vanligt. Lite lätt orolig i kroppen och dov magvärk när jag gick på toaletten under natten. Vid klockan 5 på morgonen anar jag att detta kan nog vara starten på förlossningen.

Kl 6
Väcker Henric och berättar nyheten för honom, detta är våran sista morgon som 1-barnsföräldrar. Vi ligger kvar i sängen och pratar lite. Värkarna är oregelbundna men jag känner skillnad mot förvärkarna jag haft i många många veckor.

Vid klockan 7 går vi upp och äter frukost. Alvora sover fortfarande så vi får en lugn morgon. Ser till att äta 2 mackor och dricker kaffe. Vi packar några saker som ännu saknas i BB-väskan. Vi ringer mina föräldrar och väcker dem. Vi förklarar att det inte är någon panik men skönt om dom kan komma ifall det plötsligt går fort.

Jag tar en dusch. Skönt att stå i duschen och ta värkarna. Men dom är fortfarande oregelbundna men jag känner nu en topp i värken som som sedan planas ut.

Mormor kommer
Min mamma kommer för att vara med Alvora under tiden vi är borta. Jag vilar lite i sängen och klockar värkarna för att se om dom är regelbundna. Vill helst åka innan det gör så ont att det kan vara obehagligt för Alvora.

Kl 10.30
Vi beslutar oss att åka till Västerås. Vi köper mat på Burger King och äter i bilen. Värkarna kommer allt tätare och vi bestämmer oss för att åka till förlossningen. Vi har ringt och sagt att vi är på väg.

Kl. 12
Vid 12 tiden kommer vi till förlossningen. En BM tar emot oss och skriver in oss. Jag har i mitt förlossningsbrev och i min KLARA-journal skrivet att jag är väldigt rädd för undersökningar. BM som skriver in oss vill gärna undersöka mig för att se hur långt i förlossningen jag har kommit. Om vi ska få ett rum eller åka hem. Jag förklarar ” Jag kommer föda barn idag. Jag är nog inte så mycket öppen just nu. Vi kommer inte åka hem, men vi kan ju åka och vänta någonstans utanför sjukhuset.

Vi kommer överens om att när dom har passbyte vid 13.30 ska ”min BM” få undersöka mig. Hon som skriver in oss ska snart gå av sitt pass. Hon vill inte att vi ska lämna sjukhuset eftersom hon inte vet hur snabbt det kan gå och det gick ganska fort med Alvora. Värkarna jag har är jobbiga men går bra att profylaxandas igenom dem.

Kl 14
Kommer ”min” BM och presenterar sig. Jag gillar henne direkt och känner förtroende. Hon är lugn och vi bestämmer att hon ska försöka undersöka mig. Jag spänner mig för mycket och hon kan inte avgöra hur mycket jag öppnat mig. Jag får nu lustgas och hon lämnar oss ensamma. Vi beslutar att prova igen lite senare.

Värkarbetet fortsätter
Jag försöker komma in i användandet av lustgasen. Vid 16.30-17 tiden har värkarna ändrat karaktär. Jag säger till BM att nu känns det annorlunda. Undersökningen lyckas och jag får veta att jag är öppen 3 cm.

Jag och Henric tittar förvånat på varandra, 3 cm! Det är ju ingenting. BM förklarar att hennes pass slutar vid 22 och hon har en förlossning i rummet jämte oss som är längre in i förlossningen.

Här slutar allt vad lugn och ro, närvaro och kontrollerade värkar. Mindre än två timmar senare kommer våran son vara född. Han kommer komma som en kanonkula.

bild 2

Värkarbetet blir nu väldigt intensivt. Jag har svårt att andas igenom värkarna pg a smärtan och då värkarna kommer mycket tätt. Lustgasen hjälper mig inte att ta udden av det ondaste toppen i värken. Smärtan ökar och ökar och jag skriker i lustgasmasken när jag tar värkarna. Henric lider då han ser på mig att jag har fruktansvärt ont. Vid 18-tiden ringer vi på klockan, jag vill ha EDA.

Epidural
”Min”BM är inne hos den andra kvinnan. När dom ska sätta epiduralen är det en annan BM och undersköterska i rummet. Vid det här läget har jag så ont och intensivt värkarbete att jag skriker i lustgasmasken och inte riktigt har ork för att lyssna på alla instruktioner. Denna BM skäller på mig, för att jag andas ut lustgasluft i rummet. Hon förklarar ”om du vill behålla lustgasen får du lära dig att andas som man ska”. Då jag har så ont är det enda jag får fram att det minsann inte är någon som har förklarat hur jag ska göra. Sur och tvär visar hon att jag ska andas ut 3 ggr i masken innan jag andas ut i rummet. ”Detta är faktiskt min arbetsmiljö”. Önskar att jag inte hade så ont vid detta tillfället, så jag kunde förklara att detta är faktiskt min förlossning och jag vill inte att hon ska vara involverad.

Nu väntar jag på att bedövningen ska sprida sig. Kommer det sluta göra ont nu? Det slutar inte att göra ont. Men det tar den värsta toppen av ca 5 värkar. Och det är jag tacksam för, för dessa värkar får mig nästan att trots edan, tappa kontroll.

Kl 18.46 trycker jag på larmet. Ska det ge tryckkänslor av edan?
Barnmorskan som nyss har skällt på mig förklarar att man inte får tryckkänslor av edan. Jag ska föda barn nu. Självklart vill jag ha in ”min” barnmorska som jag gillar och har förtroende för. Hon är i rummet jämte oss och kommer inte komma på lång tid, förklarar hon. Jag är öppen 10 cm nu och kanten är borta. Jag vill verkligen inte föda med denna BM som jag har noll förtroende för. Plötsligt kommer ”min” BM inspringandes. Hon skäller ut den elaka BM för att hon inte ringde på henne innan jag blev undersökt. Jag struntar i vilket. Jag kan inte hålla emot mer!

Kl 18.56 går vattnet och stänker ner de flesta i rummet. BM och uskan tar på sig förkläde i all hast. Jag tar i för allt jag är värd. Känns skönt att vi nu har personal i rummet. Jag hinner inte få någon hjälp eller guidning i krystandet. Det brinner som eld och jag tar i med krafter jag inte visste att jag hade.

Kl 18.59 är våran son född!

förlossningsberättelse

Förloppet har gått så fort att hela Marius kommer i en krystvärk. Det tar mig nästan 10 minuter att hämta andan efter den otroligt intensiva timmen, och inte minst de sista 15 minuterna,  jag nyss har varit med om. Jag är säker på att jag gått sönder totalt efter som jag krystade utan att någon hann hålla emot och att allt kom i en krystvärk. Men 3 stygn blev det bara och moderkakan kom 5 minuter efter Marius.

133

Henric är rörd till tårar och har förklarat för mig att vi minsann fått en son. När vi sedan blir ensamma i rummet och jag har fått ha min son i min famn kommer min glädjestorm. Han är ju perfekt! Pigg och rosande kinder. Är det denna lilla krabat som har bott i min mage i 9 månader? Som har sparkat så hårt att vi kunnat se hans lilla fot genom skinnet? Det är ett mirakel. han är helt perfekt! Tänk att vi nu är en familj med 2 små barn. Två syskon som har hela livet framför sig!

 

143

 

Min målbild denna gång var när Alvora och Henric kommer till BB. Att få träffas hela familjen var för mig en otrolig känsla!

bb västerås