Ja nu har hon hunnit bli hela 9 månader. Jises, det är ingen liten bebis längre. Det är mer ett litet barn. Det roliga är att det händer så mycket. Det som är självklart ena veckan är inte längre lika självklart nästa.

Snabb fart har hon! Hon har ingen regelrätt krypstil (undrar om hon kommer få det?!?) utan kör sin egna stil. Tänk er en blandning mella Alshammar och Bolt, krypsim i 100 km/h. När hon har funnit något som hon vet är förbjudet, då kommer den riktiga spurten in och jag har svårt att hinna med. När hon hör våra fotsteg närma sig henne, då lägger hon i 6 växeln.

Att äta allt är fortfarande självklart. Nu pratar jag inte om mat utan allt hon kan tänkas finna på golvnivå. Därför tycker jag om att peta in nappen innan hon tar fart. Ser hon ett smarrigt smutskorn på golvet, flyger dock ofta nappen ut!

Hon gillar mat också. Välling slutade vi försöka med efter flera misslyckade försök. Hon får ersättning som kvällsmål och nattmål. Hon vaknar ibland på natten fortfarande för en flaska käk och sedan att få somna tätt ihopkrypen hos mamma och pappa. Annars älskar hon potatis, lax, alla grönsaker, gröt, yoghurt, frukter av alla dess slag, korv och kött. Så det är inga problem att stoppa i henne mat om dagarna.

Hon sätter sig upp från liggläge och har fått in snittsen att krypa från sittläget. Hon snurrar också runt i en cirkel när hon sitter ner. Hon har också börjat dra sig upp mot saker. Gillar att vandra runt när vi håller henne i händerna. Men när något intressant dyker upp, försvinner benen under henne.

En stark personlighet med en stor dos humor, märker vi av, hos denna underbara varelse. Hon gillar bus och skämt. Te x så leker hon tittut med oss nu. Då drar hon snutten över ansiktet och tittar fram. För att sedan göra om det (ca 100 ggr). Vinkar glatt när man säger hej då. Hon kopplar ihop just hej då med att vinka. Hon vinkar ibland till sina gosedjur och speciellt till bilderna på sig själv på väggen.

En glad skrutt hos mormor.