Sitter och tittar på den engelska motsvarigheten till En unge i minuten. Kastas tillbaka till mina egna förlossningar, och saknar det?!?
Det är verkligen underligt att man kan sakna något så smärtsamt. Henrics ansikte vitnar och han muttrar något om aldrig igen, när han ser programmet.
Jag vet att jag sa aldrig igen efter Marius förlossning. Den var intensiv och smärtsam och Marius kom i en enda krystvärk. Sekunderna efter att vattnet exploderat i rummet. Alvoras förlossning var mer under kontroll vid krystningen och då tänkte jag det här kan jag göra om, precis när jag krystade.
Ja nu är det verkligen inga planer på att gå igenom en förlossning igen. Men det måste vara det mest magiska man kan vara med om!